Kan vädret ta och skärpa sig eller?

Finns väl inget vi svenskar pratar mer om eller tänker mer på än just vädret. Men när man har åkt runt halva jordklotet för att få lite sol och värme så blir man ju smått förbannad när det är mulet och kallt. Vad är det frågan om?? Har dessutom åkt på en riktigt envis sommarförkylning och har inte kunnat träna på hela resan. Drömmer om löpturer på strandpromenaden, inlinesåkning i små jeansshorts (tänk Marcus Schenkenberg fast tjej ;-), timslånga yogasessioner nere vid vattnet och muskelpumpning på Muscle Beach.  Men med den här stora slembollen i huvudet så blir det inget med det. Nåja, färdigklagat. Vi gjorde ändå det bästa av dagen. Smarrig frukost på Blue Daisy Café. Käkade deras Napa Scramble och det var baske mig 5 plus.

Lyckades även lura med mig mannen på en halv dags shopping på Third Street Promenade. Kanske inte är helt fel med dåligt väder ibland, hehe.. Han är väldigt tålmodig måste jag säga, klagade inte en enda gång. Inte ens inne på Victorias Secret och det säger inte så lite! Såg mer än en man som antingen satt och sov på nån pall eller såg självmordsbenägen ut bland oändliga korgar av färgglada trosor och bh:ar.

Jetlag is a bitch

Jetlag och jag kommer verkligen inte överens. Var så trött igår när vi kom hit att det var ett skämt. Som ni också ser på den här bilden, haha. En riktig bloggare hade förmodligen tagit om bilden 100 gånger och sen retuscherat bort alla tecken på trötthet och till sist förmodligen bestämt sig för att inte publicera det fula, trötta nyllet överhuvudtaget. Men jag bjussar på det. En osminkad bild ur verkligheten minsann 🙂

Första dagen blev det tacos och Corona på Blue Plate Taco. Lovely sällskap också.

Han som ser lika trött ut som jag i bakgrunden hör inte till vårt lilla gäng alltså.

Lobster tacos för Falleman ochchicken tacos för mig. De trycker inte i sig små portioner här i USA precis.. Efter maten tvingade jag Patrik på en powerwalk längs stranden till Venice och tillbaka. Ca 13 km. Skönt att röra på sig tänkte jag, men min smågnälliga man tyckte det var i längsta laget. Venice boardwalk är en av de härligaste platser jag vet. Kan sitta i timmar och bara titta på alla original som rör sig där. Vi sprang också in i en filminspelning med några som kallade sig Rhett och Link (Youtube-stjärnor, insåg jag efter en snabb googling).

LA. Äntligen!

Längtar alltid till Kalifornien och måste dit minst en gång om året. Kärt återseende med Santa Monica och Hotel Shangri-LA. Älskar detta lagom lyxiga art deco-hotel. Perfekt dessutom att resa med någon som alltid har tur (och det är INTE jag..), vi blev nämligen av ingen anledning och utan kostnad uppgraderade till en svit med egen terrass. Inte jättetråkigt..

Vadå porrmin??

Nä, nu måste jag fråga vad ni som läser det här tycker. Patrik och jag hade en diskussion häromdagen och vi är inte helt överens. Han tycker att jag gör nån slags porrmin på den här bilden, dvs försöker se kåt ut (om jag hade emojis på min dator hade jag lagt in apan som håller för ögonen här,  förmodligen även apan som håller för munnen).

Alltså, min kompis Caroline och jag försökte ju se lite snygga ut, men nån porrmin tycker jag inte att det är.. Lite mer förvånad kanske? Eller, "tja, fan vad cool jag är". Typ. När han skulle illustrera vad han menade med porrmin (alltså "den kåta minen") så såg han ut så här:

Lite mer halvsovande om du frågar mig.. 😉

En go kväll i Götet

Jag har ju på senare tid blivit löjligt frälst i Göteborg och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Givetvis KAN det spela in att världens härligaste kille kommer därifrån, men det är också något med atmosfären. Folk har inte lika bråttom och är lite mer "på riktigt". Eller så har jag bara haft turen att träffa riktigt sköna gubbar (och gummor). Jobbar på min Göteborgs-vokabulär som ni märker änna… 😉 Igår hade iallafall Patrik och jag en riktigt härlig kväll på stan. En kväll som definitivt hamnar på Göteborgs pluskonto. Sent på eftermiddagen gjorde vi vårt första stopp på Bar Himmel. Vilket genialiskt koncept alltså. Folk sitter överallt i trapporna till konstmuseet och blickar ut över Poseidon och Avenyn. Så fort solen kikade fram var det som att kasta en sockerbit i en myrstack, vips så var det fullsmockat med glada, alkoholintagande människor i alla åldrar. Vi var två av dem och lyckades givetvis haffa bästa platsen, hångelsofforna längst upp i trappan.

Detta var innan solen tittade fram på riktigt, därav så många tomma bord.

Efter några glas i solen var vi hungriga och traskade ett kvarter till Bon där vi käkade middag. Franskt är utan tvekan mitt favoritkök, jag ville i princip äta allt på hela menyn.. Efter låååång beslutsångest blev det till sist råbiff och fiskgratäng. Champagne och chardonnay. Riktigt gott, kan rekommenderas!

Efter middagen överraskade Patrik mig med att ta mig till ett ställe som han givetvis visste att jag skulle älska – Champagnebaren. Fick jag dricka en enda sak resten av livet skulle jag helt ärligt ha svårt att välja mellan champagne och vatten..

Tja, som ni ser så blev ju bilderna sämre och sämre ju längre kvällen led.. Smällar man får ta, haha. Vi avrundade på raka motsatsen till Champagnebaren, nämligen The Barn. Som namnet antyder är förebilden en lada och här dricker man öl i kopparkrus och läser Motboken. Men, precis allt är härligt med min älskling. Vi trivs rätt bra i varandras sällskap får man säga.

Ett långt inlägg från en lång kväll. Tack och hej!