Löpning

YES – I did it!!

image

Jaaaaaa, jag klarade det!!! Så himla skönt. Det var alltså som jag trodde, det satt i skallen. För visst var det jobbigt och det gjorde ont i kroppen, men det var inget snack om att jag hade den fysiska förmågan att springa 3 mil.

De första 18 km gick ganska lätt faktiskt. Jag sprang på i ett jämnt lugnt tempo. Sen började det knorra lite. Först blev jag extremt törstig (hade glömt mitt vätskebälte hemma i Sverige) och fick stanna och köpa en flaska vatten. Sen kände jag hur det började knipa till i magen.. Fan också, tänkte jag, säg att det inte är löparmage. Men det var precis vad det var. Vet inte om ni har upplevt det någon gång, men det kniper till rejält i magen och man måste helt enkelt gå på toaletten väldigt omgående 🙈 Det går inte att springa när det kniper sådär, man blir ju för sjutton rädd att det ska hända en olycka mitt bland folk, så man får försöka gå, knipa igen och paniskt spana efter en toa. Hittade till slut en sån där utetoa där man betalar en 5:a och de är ju INTE fräscha, men vad ska man göra… Nöden har ingen lag 😬

Sen kunde jag iallafall springa på igen och det gick hyfsat till 2,6 mil, sen började det kännas rejält i kroppen.. Mest ont i min vänstra rumpmuskel och lite ont i vaderna och hälsenan. Flåset var det däremot inga som helst problem med. De sista 4 km var sega och ibland fick jag gå korta sträckor för att benen gjorde lite väl ont, men mestadels under rundan så sprang jag faktiskt. Så himla skönt att ”gå i mål” och känna att om det här hade varit ett maraton och jag hade haft 12 km kvar så hade det ändå känts ganska bra och jag hade vetat att jag klarar det!

Kom i mål på 3:23, men tiden var inte viktig idag. Att komma förbi den här mentala spärren var däremot väldigt viktigt för mig. Hoppas att ni som läser också kan bli lite inspirerade, man klarar faktiskt det mesta man ger sig fan på. Det är så mycket som sitter i huvudet, vi kan så mycket mer än vi tror!

image image image image

Ingen ful miljö att springa i direkt.. Kassel har sina guldkorn.

14 svar till “YES – I did it!!

  1. Maria skriver:

    Heja dig! Du inspirerar varje dag! 💪🏻💚 Träningspodden fick mig att byta jobb (till en chefstjänst vid 27 års ålder) o idag har jag sprungit mitt första lopp på en riktigt bra tid! ⭐️

    1. jessicaalmenas skriver:

      Wow! Vad glad jag blir 😀 Fan vad cool du är, you go girl! 👊🏻👏🏻

  2. Icka skriver:

    Du får ladda med mat och vila nu så går det toppen

    1. jessicaalmenas skriver:

      Jag kämpar på! Kändes bra dagen efter tremilaren faktiskt 😀

  3. Linda skriver:

    Heja Jessica!!!! Kram Linda

    1. jessicaalmenas skriver:

      Tack Linda! Kram 😊

  4. Fasen så grymt!
    Jag ska springa fjällhalvmara i Sälen om ett par veckor, och jag känner mig så inte redo för det. Jag har sprungit 21 km förut, men då på asfalt, detta lär ju vara 1000 gånger jobbigare. Men det är klart, man klarar det om man bara bestämmer sig för det!
    Tack för inspirationen Jessica!

    1. jessicaalmenas skriver:

      Det fixar du!! Kör, bara kör 👊🏻 Stor kram till dig

  5. Annika skriver:

    Löparmage är mitt stora problem. Händer alltför ofta och det gör mig galen.

    Skönt att du grejade det!!

    1. jessicaalmenas skriver:

      Ja det händer ju alltid när man verkligen INTE vill att det ska hända.. Sååå jobbigt 😳

  6. Ann-Sofie Westerberg skriver:

    Heja heja.
    Härligt inspirerande blogg.

    1. jessicaalmenas skriver:

      Roligt att höra! Tack 😀🙏🏼

  7. A-mamman skriver:

    Härligt, bra jobbat! Även om jag hade en bild av att du sprang marathon till frukost, så att säga. Intressant att läsa om avbrott för vatteninköp etc, det gäller verkligen att ha rätt inställning och förväntningar och inte bli stressad om passet inte går 100% enligt plan. Någon gång kanske jag vågar mig över 10 km…

    1. jessicaalmenas skriver:

      Precis så! Att inte lägga ner om det inte går precis som man tänkt. Du klarar det! Det är så mycket som sitter i huvudet 😘

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.