Gravid

Vecka 23 ✅

En omtumlande vecka får man säga. Inledde med att ställa mig på vågen och fick fullständig panik när jag såg att jag gått upp 3,5 kg på bara 2 veckor sen jag var hos barnmorskan senast. Totalt 12 kg och då är det 17 veckor kvar… Tror paniken kommer av att jag känner att jag inte alls har kontroll, känns som det spårar totalt och jag börjar drömma mardrömmar om att jag kommer att ha gått upp 30 kg innan det är slut. Vissa dagar känns det helt ok och jag känner mig trygg i att det kommer att trilla av sen, men andra dagar känns det bara som om jag vill krypa ur mitt skinn. Eller den här valkostymen som utger sig för att vara min kropp.

Jo jag vet att det är ytligt, men har man tidigare haft ett komplicerat förhållande till sin kropp så behövs det inte så mkt för att trigga igång såna känslor igen. Upptäckte jag nu när jag blev gravid, har inte tänkt i de banorna på många många år. Men det är inte mkt annat att göra än att försöka stå emot åtminstone NÅGON gång jag får glass- och sockercravings och att fortsätta röra på mig och vara aktiv.

Annars har jag känt mig rätt bra. Lite sträckningar i magen (som håll nästan ibland) och lite småont i ryggen (men det är nog mest en biverkning av soffliggande..). Halsbränna har jag också, värst är det på kvällar och nätter. Känner mig törstig hela tiden, men vill inte dricka vatten. Vill helst bara äta Piggelin för att lindra branden i halsen. Pollenallergin har också bråkat i veckan. Rinniga, svullna ögon och rinnig näsa. Nysningar. Lite trött har jag varit också, blir det när jag har lite extra intensiva jobbveckor. En kvarleva från min utmattning. Helt frisk är jag inte, men jag klarar iaf av att fungera någorlunda och vardagen flyter ju på rätt så bra. Ska skriva ett längre inlägg om sviterna efter en utmattning när jag känner att jag har tid.

Känner ganska mycket sparkar och rörelser i magen nu. Det är ju himla härligt!

Träningen gick ok i veckan. Tycker det är väldigt skönt att springa ut nu i vårvärmen och solen så jag har fortsatt med det. Känner inte av några andra krämpor under löpningen än att jag blir himla kissnödig och det ligger och trycker mot urinblåsan. Brukar stanna längs vägen och kossa när jag har sprungit en bit så släpper det sen. Så är det ju givetvis lite tyngre, men det vore ju konstigt om jag inte tyckte det. Är ju som att göra löppassen med en 12 kilos viktväst på. Tänk vad jag ska känna mig lätt när jag börjar springa efter förlossningen.. Haha. Det blev 3 löppass – ett på 5 km, ett på 7 km och ett på 4,5 km – samt 2 yogapass på en halvtimme vardera. Den här veckan måste jag försöka få in lite styrketräning också.

Några bilder från veckan som gått:På Åhlens och provade kläder häromdagen. Ville hitta nåt som kändes lite coolt och satt bra. Gick faktiskt hem med en kjol från Ganni och den var så fin att jag beställde två kjolar till i samma modell från deras hemsida 😬

 Yogar helt i grönt. Så smidigt att yoga hemma på vardagsrumsgolvet.

Jack och jag hade en mysig lördag. Fikade på Bulleboden på Kungsholmen. Jag var lite sliten pga adrenalinbaksmälla från mitt konferencierjobb på fredagen. Det känns precis som en vanlig baksmälla trots att man inte druckit en droppe.. Orättvist 😬 Trött, ont i huvudet, lite illamående.

 Veckans tulpaner. Älskar när de växer sig så där spretiga! Köper hem nya från min Ica-butik varje vecka.

På söndagen sprang vi in i gulliga Bianca och Benjamin. Bägge två har ju varit med i Lets Dance så jag känner dem rätt väl. Superfina båda två!

 Efter min löprunda i söndags. Lapandes sol. Kollade American Horror Show och väntade på att Jacks fotbollsträning skulle vara slut.

18 svar till “Vecka 23 ✅

  1. Pamela skriver:

    jag hade stora problem med halsbränna när jag var gravid och vill gärna ge dej ett tips som hjälpte mej. Mandel är en sak som lindrar, skalad då alltså, men det som var absolut bäst för mej var torra havregryn, jag tog några teskedar igången. hade alltid ett glas med havregryn vid sängen 🙂

  2. Malin N skriver:

    Hej! Härliga vårsolsbilder!
    Minns min egen kroppsnojja under mina graviditeter (också levt med ett trist förhållande till mat och kropp) och den enda trösten är ju att det är tillfälligt. Jag gick upp över 20 kg totalt båda mina graviditeter (26 kg med äldsta) så än ligger du i lä 😉
    Ha det gött i vår!
    Malin

  3. Gabby skriver:

    För några år sedan gick jag upp i vikt på grund av en medicin som jag var tvungen att äta. 25 kg gick jag upp, kilon jag fortfarande bär på av samma anledning. När jag går till mig själv så ser jag det inte alls som att det du känner är ytligt. Efter de här åren känner jag mig fortfarande främmande i min kropp. Tung, otymplig och ibland bara äcklas jag. Framför allt över att jag inte längre är jag. Jag hade en helt normal kropp när jag började gå upp i vikt och jag kan fortfarande få en chock när jag ser mig i spegeln för att jag förväntar mig att se mitt gamla jag. För min del känns det som att jag håller mig dig väldigt mycket när det känns som att det är icke-kontrollen som driver en till vansinne, att inte kunna välja. Känslan av att det inte spelar någon roll vad jag gör (även om det faktiskt gör det). Just här och nu i alla fall! Jag är tacksam över att detta var något du pratade om även i podcasten. Jag tycker inte man ska behöva skämmas för att stora förändringar som sker med en själv och sin kropp kan göra en obehaglig till mods, oavsett anledning. Det är vad det är och det är från det man får jobba!

  4. Lisa skriver:

    Jag tycker det är jobbigt att man kan bli ganska taskigt bemött hos barnmorskan när det handlar om vikt. (Eller är det bara jag?) Jag är lite för tung, men jag vet också att jag styrketränar tungt omkring fyra dagar i veckan, vilket inte är så smickrande för ens BMI, och i övrigt är jag hyfsat hälsosam. Är nu gravid i vecka 12 och här om veckan gjorde min barnmorska klart för mig att man inte behöver gå upp mer än 6-7 kilo, som bebisen, moderkaka och allt väger totalt. Det känns ganska jobbigt att höra, för det går ju liksom inte riktigt att styra över känner jag. Jag kan äta som vanligt och försöka röra på mig så mycket jag kan men kan ju ändå gå upp 20 kilo. Ska jag känna skuld för det då? Fick till och med någon slags beröm av henne för att jag hade gått ner något kilo i vikt sedan inskrivningen (antagligen pga kraftigt illamående). Jag vet inte, det kändes inte helt hundra bara. Tråkigt att det läggs så mycket fokus på det, när uppenbarligen jag och bebisen mår bra. Jag är ju inte medicinskt utbildad, men det känns ändå som det viktigaste.

    Du strålar Jessica! Fantastiskt vacker. Det kommer du vara hur många kilo du än går upp. Skit i vågen. Kram!

    1. Anonym skriver:

      Men usch vad tråkigt… allt handlar ju inte om vikten!
      På min inskrivning (är i v 15 nu) tog jag upp med barnmorskan att jag är rädd för en stor viktuppgång, jag är redan lite överviktig, så vill ju helst inte gå upp FÖR mycket. Då fick jag som svar ”alltså, du ska inte banta när du är gravid”. Jag frågade alltså vad man bör tänka på i kostväg osv… det kändes också lite konstigt att få det svaret.. Ingen konstig fråga liksom när man redan väger 84 pannor till 170 cm…

  5. Petra skriver:

    Jag har gått upp mellan 20-30 varje gång, halsbrännan blev värre för varje barn o trean gick jag upp mest med trots att jag inte kunde äta efter kl 18, för då kunde jag inte sova pga halsbrännan.. men nummer 2 o 3 hade jag dubbel mängd fostervatten enl förl så givetvis var det en del av uppgången plus att grabbarna vägt närapå 5kg st… Jag fick under grav höra flera ggr att jag borde nog dra ner på maten, o det sved när man inte kunde äta på kvällen eller så, folk säger så mkt o tror dom kan allt, men varje grav är ju unik på sitt sätt.. jag har inte haft några större problem att gå ner efteråt, problemen för mig har kommit när jag slutat amma, då har jag lätt gått upp en 10kg i vikt…

  6. Annika skriver:

    Det må vara 12 kg, men om du inte stirrar dig blind på vågen så kan jag säga att du ser hur smärt ut som helst och jag skulle byta mina lår och min bakdel mot din alla dagar i veckan. I mina ögon har du en bula på magen och inget annat.

  7. Hanna skriver:

    Du är otroligt vacker och det strålar om dig!!!!
    Mjölk hjälpte mig mycket mot halsbränna. Annars testa omeprazol.

  8. Hej! Lyssnade på ditt och Lofsans snack om löpning under graviditet. Tycker det känns som att du har en skön inställning, gillar verkligen din ärlighet och att du alltid säger precis vad du tycker i podden 🙂 Jag är i själv i v 30 nu, med fjärde barnet, och springer fortfarande flera mil i veckan. Jag får betydligt mer ont i kroppen av att dammsuga än av att springa, faktiskt, och så länge det känns bra kör jag på. Ska på löparläger om två veckor, hehe…. Blir också sjuuukt kissnödig dock och måste stanna minst en gång och kissa varje gång jag är ute. Det är inga problem eftersom jag bor i skogen men hur gör DU? Stockholms innerstad liksom, hoppar du in under en buske eller vad?

  9. Jeanette skriver:

    Såååååå fin och vacker, du bär en skatt i magen 🙂
    //Nette

  10. Anna skriver:

    Du strålar ju! Jättefin. Bry dig inte om vågen.

    Fick själv mitt tredje barn för 2mån sen. Får se när resterande kilo ”trillar av”- det får lösa sig!

  11. M skriver:

    Det märks att du har ett komplext förhållande till din kropp 🙁 Du är ju jättefin i din gravidmage så varför säger du ”valkropp”?! Du ska bara njuta av din graviditet, så strunta i att stirra på vågen. Ja, du kommer gå upp ännu mer men vad gör det nu? Det kommer du att gå ner sedan igen. Alla går upp olika mycket och beroende på var man är i graviditeten (själv gick jag inte upp någonting sista månaden – gick upp först för att sedan tappa sista två veckorna). Se till att njuta av din graviditet istället! Lycka till med allt!

  12. B skriver:

    Vill inte vara taskig men du är ju gravid. Vad är problemet? Det är natuligt att gå upp då… vore orimligt annars. Det gör ont i mig att läsa din text. Du är ju jättefin! Du bör arbeta med dina hjärnspöken 🙏🏻 Spec eftersom du själv skriver att du tidigare haft ett komplext förhållande t din kropp. Sen kan jag tycka att du som är en förebild borde fundera på vad du skriver o lägger ut. Man behöver inte alltid blotta sig om allt man har inom sig. Kan trigga andra. Detta sagt i all välmening. Stort lycka till!

  13. Anonym skriver:

    Hej Jessica! Var snäll mot dig själv. Det är inte lätt att leva med psykisk ohälsa och många kommentarer här ovanför speglar hur samhället ser på det: ”jamen du är ju fin som du är. Varför klagar du? Vad är problemet? Släpp det bara”. Det är okunskap. Om det gick att bara släppa så hade man gjort det. Mentala besvär är lika verkliga som ett brutet ben men syns ju inte på ytan. Hoppas du har verktyg och vägar att må bra även om graviditeten sätter tillfälliga käppar i hjulet. Kram Helena

  14. Malin skriver:

    Känner igen mig väl i det du skriver. Väntar nummer tre och har bf samma dag som du också. Jag har legat inne för anorexi i tonåren och dessa tankar väcks ju till liv för varje graviditet. Såå segt men man får försöka tänka att det går över. Jag försöker äta så bra som möjligt men chokladsuget måste ju få finnas och tillfredsställas 😉. Tränar 3-5 ggr i veckan och mkt barnvagnslöpning då min yngsta är 1 år. Kvinnor är sjukt starka , jag hejar på dig och älskar din inställning till löpning under graviditet 💪🏽.

  15. Caroline skriver:

    Läst att bikarbonat kan funka vid halsbränna eftersom det är basisk och gör magsyran mindre sur och frätande. Blanda 1 tsk med 2 dl vatten..
    Och undvika socker – piggelin kanske inte är bästa valet då. 😉

    Fler huskurer: https://magkliniken.se/8-effektiva-huskurer-mot-halsbranna-och-sura-uppstotningar/

  16. Karin skriver:

    Missförstod jag Lofsan i senaste podavsnittet att kissnödighet under löpning när man kissat innan man gått ut är tecken på att bäckenbotten belastas för hårt och kan ge komplikationer efter förlossningen?
    Frågar ENDAST för egen del, velar om jag borde sluta springa nu, jag har ingen som helst åsikt om vad andra människor gör med sina kroppar 🙂

  17. Jessica skriver:

    Har bara varit gravid en gång och min barnmorska vägde mig bara vid inskrivningen och i v 20 sen inget mer. Då hade jag gått upp 12 kg o tänkte att ”jag blir väl en sån som går upp 30..” Men jag gick upp 1 kg till. Trots att bebis o mage växte. Det var borta bara nån vecka efter förlossningen. Tänk på att allt väger o släng bort vågen! 🙂
    Barnets vikt, livmoderns tillväxt, moderkakan, fostervattnet, ökad blodmängd, vätskeansamlingar, fettdepåer under huden för att skydda barnet. Det blir lite vikt 😊

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.