Gravid

En titt i backspegeln

Är det nåt jag skulle önska mig här i livet så är det ett bättre minne. Mitt långtidsminne är rena skämtet, jag minns i princip ingenting. Förr skrev jag dagbok för att komma ihåg nåt, men sen barnen kom har det elt enkelt inte funnits tid till det. Vilket är synd, för det är väl just de åren man skulle önska fanns väl dokumenterade. Så som ni säkert förstår så minns jag heller inte mycket av mina tidigare graviditeter och har därför svårt att jämföra med den här graviditeten.

Kommer givetvis ihåg vissa detaljer. Som att jag bara har kräkts en enda gång under alla mina graviditeter. Det var 2005 när jag väntade Jack, i en soptunna på St Eriksplans t-banestation. Jag gick upp 20 kg med både Jack och Dylan. Minns dock inte hur jag tränade och om jag åt hälsosamt eller inte. Tror jag gick rätt mkt på gymmet första gången och andra gången minns jag att jag spelade mycket golf. Gick faktiskt 27 hål dagen innan Dylan kom. Förmodligen det som satte fart på förlossningen, haha. Minns dessutom att jag spelade mkt bättre golf som gravid, av någon märklig anledning.

Jack är född i juli 2005 och det var kanske den varmaste sommaren i mannaminne. Dessutom fick vi en vattenskada i lägenheten och var tvungen att ha en enorm värmealstrande fläkt på hela dygnet. Jag höll på att knäckas totalt av vätska i kroppen och värmeslag. Sista veckorna orkade jag knappt ta mig utanför dörren. Minns också när jag födde på Karolinska och det var så varmt både ute och inne att alla fönster stod på vid gavel och barnmorskorna försökte få mig att dämpa mina förtvivlade vansinniga ”jag vill dö!!!!låt mig dö!!!”-skrik för det skulle skrämma alla andra som låg och födde. Jack låg i kuvös efteråt och jag var först helt förstörd och sen helt apatisk. Fick morfin för ihoplappningen och smärtorna efteråt och blev typ beroende av första dosen. Ett himmelskt rus. Kan verkligen relatera till att det finns narkomaner som skulle göra vad som helst för att få tag på morfin 😳 Läskigt.

Med Dylan i magen råkade jag ut för en allvarlig arbetsplatsskada. Fotograferna i travstudion glömde att sätta på ett filter på nya studiolampor och ställde dem dessutom för nära, med konsekvensen att jag och Micke Nybrink i princip grillades levande i 4 timmars direktsändning. De efterföljande veckorna var förmodligen de vidrigaste i mitt liv. Jag hade svåra brännskador på all hud som hade varit exponerad, dvs ansikte, hals, hårfäste, dekolltage, händer. Dessutom hade jag bränt sönder hornhinnan i ögonen (kändes ungefär som att få glassplitter i ögonen som inte gick att få bort) så jag var helt blind i två veckor och fick sen gå med solglasögon varenda gång jag var ute i dagsljus under många månaders tid. De smärtorna jag upplevde under de där första veckorna önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag var dessutom gravid i typ vecka 20 tror jag.

Dylans förlossning var helt magisk. Så perfekt som en förlossning kan vara. En euforisk upplevelse. Jag födde i Norge med en engelsk sjuksköterska, hade tillgång till ett stort rum med badkar. Badade nästan hela tiden. Epiduralen tog där den skulle (till skillnadfrån min första förlossning..) och han sköt ut som en kanonkula efter bara några krystvärkar.

Tur att man har en del tidningsomslag och intervjuer att titta tillbaka på så minns man iaf nåt, haha.. Här är jag gravid med Jack. Magen var helt enorm, men resten av kroppen kändes inte så stor. Förutom på slutet då jag hade enormt mkt vätska.

Här var jag gravid med Dylan och hade en period med mörkt hår. Kanske inte superlyckat, men gjorde underverk för min hårkvalité. Hade så himla långt och tjock hår efter ett år utan någon slitande blondering. Kände mig hyfsat ”smal” långt in i graviditeten med Dylan. Men, jobbade ju heltid och pendlade dessutom till Norge varje vecka och hade en liten 3,5-åring så det var kanske inte så konstigt att man höll sig i form..

 Var tillbaka på jobbet första gången när Jack var 6-7 veckor (i travsändningarna). 4 månader efter födseln gjorde jag Fotbollsgalan och kände mig i rätt fin form rent kroppsligt. Fick dock ett bryskt uppvaknande i vad som händer när man inte kan amma regelbundet och dessutom inte har med sig en pump.. Jag gjorde en Charlotte Perelli och kände (och såg!) hur brösten växte i direktsändning. Som ni ser var det ju bara tur att de fick plats i klänningen och att den inte sprack 🙊

 Dylan föddes sista september och 6 veckor efter gjorde jag Fotbollsgalan. Väl inlindad i håll-in-underkläder.. Bilden ovan är dock från Lets Dance som drog igång 3 månader efter Dylans födsel. Jag hade ju en hel del gravidkilon kvar och fick frågan av en tidning om jag var gravid. Kommer ihåg att jag blev så jäkla arg och ledsen! Vad har vi för uppfattning om kvinnokroppen egentligen om man tror att man ska vara smal som en sticka med platt mage bara tre månader efter att man har fött barn?

I Falsterbo två månader innan Dylans födsel. Här var jag rätt pigg och kände mig toppen i graviditeten!

 Löste Suduko på balkongen ungefär en månad innan Jack kom till världen. Värmen var inte kul!

 Älskar den här fina bilden som Mama tog på mig och Jack (och Dylan i magen!) 2009.

Ett svar till “En titt i backspegeln

  1. Helena skriver:

    Du är så fin både som gravid blondin och gravid brunett. Snygg i alla lägen☺

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.