Okategoriserade

St❤ckh❤lm

Har inte bloggat på några dagar. Har varit – och är – helt knäckt över fredagens terrordåd i Stockholm. Patrik och jag var på väg hem från barnmorskan och hade normalt sett gått den vägen, antingen Kungsgatan mot Kungsholmen eller förbi Åhlens mot Kungsholmen, men valde av en slump att gå en annan väg. Vi kom hem till min lägenhet på Kungsholmen, bara några 100 meter från Åhlens, ungefär samtidigt som allt det vidriga utspelade sig. Jag fick fullständig panik när flashen kom. Barnen var ju inte hemma. Min äldsta son hade dagen innan varit nere på stan och sålt majblommor och jag visste inte om klassen var där även idag. Sprang som en dåre till skolan där båda barnen tack och lov var, i trygghet. Vi satt hemma och följde nyhetsrapporteringen, hörde sirenerna, såg röken. Grät många tårar. Skulle ha åkt till Göteborg på kvällen, men det fanns ingen möjlighet att ta sig till Arlanda. Ville heller inte lämna tryggheten hemma i lägenheten, ville bara stänga in mig där med mina närmaste. Skräcken och obehaget över att allt det där otäcka som hänt i Nice och Paris och London och Berlin plötsligt bara var ett kvarter bort. Blev förvånad själv över hur hårt det knockade mig.

Blev förtvivlad när jag läste på sociala medier att en 11-årig flicka saknades och såg att det var en gammal klasskamrat till min son. I fyra år gick de i samma klass. Bad till Gud att hon bara hade kommit bort i kaoset och röran. Men så igår kväll kom beskedet att hon var en av de avlidna. En av de kallblodigt mördade. Stackars stackars liten. Kan inte tänka på något annat sedan dess. Bara den här söta, snälla, nyfikna lilla flickan och hennes stackars föräldrar och anhöriga och alla som kände henne – min son och hennes klasskamrater och alla hennes vänner. Det ska inte hända när en 11-åring är på väg hem från skolan. En liten tjej som precis har gått på påsklov och är på väg för att möta upp sin mamma ska inte bli överkörd av en galning i lastbil. Det ska bara inte hända. Den jäveln tog hennes framtid ifrån henne och det är bara så himla orättvist.

Tänker på alla som miste livet och de som fortfarande ligger svårt skadade på sjukhus. Tänker på alla som var där och upplevde detta helvete på nära håll. Tänker att jag kommer minnas detta som några av de värsta dagarna i livet. Tänker också på hur imponerande resolut polisen agerade. Och hur stockholmarna visade styrka och medmänsklighet och empati. Vackert, mitt i detta mörker.

7 svar till “St❤ckh❤lm

  1. Anneli skriver:

    ❤️

  2. Gunilla skriver:

    Så hemskt!!

  3. Elly skriver:

    ❤💔❤

  4. Petra skriver:

    <3

  5. Sara skriver:

    Verkligen så hemskt det som hänt…. 😭 Jag har också vart helt förlamad hela helgen så många tankar som snurrar i huvudet 💔
    Just nu sitter jag och lyssnar på träningspodden och vill tipsa om akupunktur mot allergin, jag har själv testat detta i år och jag är mycket förvånad över hur väl det fungerar.

  6. Jannen skriver:

    Fasansfullt och chockartat! Känner med dina ord, sorgen vi alla delar. 💟💟💟

  7. My skriver:

    Fruktansvärt. Jag har själv funderat på hur många gånger hjärtat kan gå sönder under en helg. För det är verkligen så det känts varje gång jag sett eller läst något nytt om attentatet. Det gör på riktigt fysiskt ont. Men vilken otrolig styrka och medmänsklighet människor i vårt land visat! Det får mig att fortfarande våga hoppas!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.