Vecka 26✅

Känns som graviditeten har gått in i en ny fas nu. Trivs ganska bra med att vara preggo för närvarande faktiskt. Känner mig rätt fin och rätt tillfreds, hormonerna tycks vara under kontroll för närvarande haha 🙈 Har återupptäckt delar av garderoben som ser helt ok ut på den här kurviga kroppen, samt hittade en påse kläder från min förra graviditet i förrådet. Fina fisken!

Krämpor och annat: Tja, det gamla vanliga. Dvs halsbränna, ryggont och andfåddhet. Och så allergin då förstås. Nytt är att det redan nu är besvärligt att hitta en skön sovställning så sömnen är lite sisådär. Är ju uppe och kissar en 3-4 ggr varje natt också. Får lite sendrag i magen ibland.

Cravings och matvanor: Äter ju i stort sätt bättre när jag är med Patrik och vi har varit tillsammans en vecka nu så jag har ätit på fasta tider och hyfsat nyttigt. Matiga sallader, soppa, kyckling och rotfrukter osv. Har dock blivit en hel del glass.. Ja i extremt stora lass faktiskt.. Öl, grädde, jordgubbar, vindruvor, kebabrulle är annat jag har varit sugen på att mumsa på den här veckan (och jag har också bejakat suget🙈).

Träning: En ok träningsvecka. Gjorde inget de första dagarna efter terrordådet, var i chocktillstånd rätt länge. Men sammanlagt blev det tre löppass (eller rättare sagt gogging, en mix mellan rask gång och löpning). 6 km, 10 km och 10 km. Men sista 10:an var det mkt mer gång än löpning. Det går fortfarande bra att springa, förutom den där sabla kissnödigheten. Dessutom blev det ett 50 minuters yogapass, tyvärr ingen styrka den här vecka . Patrik och jag körde lite basket också en dag och han tvingade mig att göra nån övning med massa korta intervaller. En riktig slavdrivarpojkvän, haha 😉 Känner ändå att kroppen mår bra av att röra på sig, får mkt mindre ont i ryggen de dagar jag är aktiv.

Någon annan som känner av ångest och oro i den här delen av graviditeten? Dagarna går bra, men på kvällarna så snurrar tankarna rätt så rejält.. Mardrömmarna är inte lika vanliga, men oroskänslorna vill liksom inte lämna kroppen.

Blivande pappan är väldigt engagerad i magen och graviditeten och har en laddat ner en preggo-app där han kan följa vad som händer vecka för vecka, även när vi inte kan ses. Vi har  också som rutin att han smörjer in min mage varje kväll när vi är tillsammans. Mysigt! Kommer själv ihåg hur spännande det var med första barnet och det är härligt att han får uppleva allt det där nu ☺️

Här är några bilder från vecka 26 🌼 

Så många serier, så lite tid..

Kollar just nu på, håll i er nu, inte mindre än FYRA serier samtidigt.. Jag tittar själv på Big Little Lies (älskar Reese Witherspoons komplexa karaktär, gillade henne i Wild också, hon går mot en ny vår i sin karriär) och American Horror Story (har sett de tre första säsongerna, första var avsolut läskigast, Jessica Lange är magisk i alla roller).

Tillsammans med Patrik kollar jag på Farang (man blir mest irriterad på hur dumma grejer tonårsdottern gör hela tiden dock) och Billions (fängslande på alla sätt, även om jag inte fattar jättemycket av aktiehandeln etc). Har ju också börjat med Girls (för femtielfte gången), men kommer inte förbi första säsongen. Tycker bara inte det är bra.. Får ingen feeling för karaktärerna, ingen av dem faktiskt.

Är i Tyskland nu över påsken och just idag är Patrik borta hela dagen och spelar match och jag saknar honom löjligt mycket. Har känt mig ängslig och otrygg ända sen terrordådet och behöver ha honom nära hela tiden. Bävar för att åka hem igen och klara mig själv i två-tre veckor. Men det går väl över hoppas jag.

Ett dygn i GBG

Testpatrullen Almenäs/Fahlgren hade ett intensivt men härligt dygn i städernas stad, Göteborg. Patrik älskar ju som sagt att åka dit, han är ju born and raised i Partille. Jag är också rätt förtjust i GBG som jag på många sätt tycker är charmigare än Stockholm. Och en sak som håller väldigt hög klass är hotellen, de vågar verkligen ta ut svängarna i Götet. Den här helgen testade vi Hotel Pigalles nya svit Suite Belle. Omskriven i både Vogue och Elle och kallad världens mest dekadenta svit, klart man blir sugen när man är en dekadent livsnjutare som jag.. Haha (not so dekadent just nu dock, med bamsemagen). Här är några bilder från sviten som verkligen är lyxig men ändå känns personlig.

Tapeten i sovrummet.. Så himla fin. 

Vi bjöd in några vänner och åt 4-rätters middag i sviten. Väldigt härligt, som att vara hemma hos någon men ändå slippa disken och stöket i köket.. Pluspoäng till den alkoholfria bubbel-musten som inte smakade barndricka utan hade en mer vuxen smak. Minus till att de inte har några alkoholfria viner på menyn (men det är de ju inte ensamma om, det finns ju nästan inte på någon restaurang tyvärr). Maten var supergod, alla rätter var faktiskt utsökta. Trevlig kväll med Robban, Ida, Robin och Karin.

Perfekt för gravida med en liten plats att sitta på när man tar på sig skorna. Min klänning är rea från Monki (100 spänn, skynda fynda!) och stövlarna är gamla från H&M.Champagnebaren på rummet är imponerande välfylld. Finns många lite mindre flaskor så man kan testa många olika om man som jag är en bubbelfantast av rang. Oj vad det vattnades i munnen! Helt bortkastat på Patrik ju, då han inte är nån stor champagnedrickare.. Några undrade om skumpan ingår i rummet, men det gör den alltså inte. Det är som en ”vanlig” minibar alltså.  På rummet fanns också en liten utvald garderob med fina kläder, skor och accessoarer som man kunde köpa med sig om man hittade nåt som föll i smak.   Alla tjejers dröm, ett eget litet sminkrum. Eller piffrum kanske man ska kalla det.  Vad kan man säga, den här sviten inspirerar till kärlek.. Massa kärlek 🙈😁 Nu blir det påskfirande med älskling i Tyskland.

Vecka 25 ✅

Livet går vidare ändå. Det måste ju göra det. Även om jag tänker på lilla Ebba varje dag, varje timme, fortfarande. En sak som jag däremot inte har tänkt på är sociala medier. Man får lite perspektiv när en sån här sak händer, det är mycket som plötsligt känns oviktigt och banalt. Trivialt. Såsom till exempel sociala medier. Men också att man uppenbarligen har det så bra att man har ork och tid att oroa sig för små tramsiga saker som om man har gått upp några kilon för mycket under sin graviditet.. Så den här gravidveckan har jag faktiskt inte ägnat det en tanke. Börjar istället känna mig ganska fin. Tänker på att det nog är sista gången jag har en rund växande mage och försöker njuta lite av det. Längtar också väldigt väldigt mycket efter att bebisen ska komma ut nu. Längtar efter bebismys!

Krämpor: ont i ryggen. Nu känner jag igen det feån mina tidigare graviditeter. Ryggen känns hela tiden liksom trött, om ni fattar vad jag menar. Är mycket mer känslig för hur jag sitter, ligger och står. Blir tröttare av att resa. Försöker stretcha ut och rulla ryggen (med gymrullar), men kommer inte riktigt åt. Annars är det mest allergin som besvärar mig. Har haft ganska stora andningsproblem faktiskt.

Cravings: inte så sugen på kolhydrater längre, förutom glass då! Glass i STORA lass. Mmm. Fick till och med tag på första mjukglassen häromdagen. Som en dröm. Annars vill jag mest äta grönsaker, fisk och kyckling. Soppa och knäckebröd. Jordgubbar.

Träning: Blev inte så mycket träning gjord efter att Patrik kom till mig, men samlade iaf ihop 2 löprundor (intervaller på löpband samt 6 km utomhus), 1 styrketräningspass och 1 yogapass. Får mjölksyra tidigare, men misstänker att det beror rätt mkt på att jag har så lite syre att pumpa ut till musklerna pga andningsproblemen. Blev några raska rätt långa promenader med Patrik också så träningsveckan var helt ok. Efter fredagens händelser har jag varit helt paralyserad och träning har inte direkt varit top of mind.

Barnmorskebesök: var på MamaMia i veckan och allt såg bra ut. Lite järnbrist bara. Fick lära mig att om man tar sina järntabletter tillsammans med mejeriprodukter så slår det ut effekterna av tabletterna och det förklarar ju ett och annat.. Har nämligen tagit mina på morgonen tillsammans med min frukost. Men bebisens hjärta slog som det skulle och magen låg mitt på kurvan.

Känsloläge: jag har ju varit oerhört sorgsen de senaste 4 dagarna. Gråtit väldigt väldigt mycket. Men jag uppskattar ändå att jag verkligen känner något igen. Hela känsloregistret slogs i princip av i samband med min utmattning. Det enda som trängde igenom då var att jag var nykär och det är ju en väldigt stark känsla. Det räddade mig från att bli helt avstängd och apatisk. Minns att jag såg mkt på skräckfilm då, för att komma åt någon känsla överhuvudtaget. Men nu har jag alltså gråtit och gråtit. I tid och otid. Känt en bottenlös sorg. Och det har på något sätt varit befriande att bara låta tårarna rinna när de kommer. Gråt rensar och renar.

Övrigt: känner mig som sagt ganska fin. Tycker den där runda magen är rätt vacker. Och den är så bekväm att ha som stöd till händerna. Mina är som klistrade på magen. Otroligt ändå hur den kan stretcha sig så. Kroppen är den märkvärdigaste av uppfinningar. 
Kämpar på på gymmet. Ska göra ett inlägg om vilka träningskläder som funkar utmärkt att använda som gravid, men det får bli efter påsk då jag nu är iväg på äventyr hela veckan.

Nakenbild minsann! Magen döljer ju allt av intresse, haha 🙈

St❤ckh❤lm

Har inte bloggat på några dagar. Har varit – och är – helt knäckt över fredagens terrordåd i Stockholm. Patrik och jag var på väg hem från barnmorskan och hade normalt sett gått den vägen, antingen Kungsgatan mot Kungsholmen eller förbi Åhlens mot Kungsholmen, men valde av en slump att gå en annan väg. Vi kom hem till min lägenhet på Kungsholmen, bara några 100 meter från Åhlens, ungefär samtidigt som allt det vidriga utspelade sig. Jag fick fullständig panik när flashen kom. Barnen var ju inte hemma. Min äldsta son hade dagen innan varit nere på stan och sålt majblommor och jag visste inte om klassen var där även idag. Sprang som en dåre till skolan där båda barnen tack och lov var, i trygghet. Vi satt hemma och följde nyhetsrapporteringen, hörde sirenerna, såg röken. Grät många tårar. Skulle ha åkt till Göteborg på kvällen, men det fanns ingen möjlighet att ta sig till Arlanda. Ville heller inte lämna tryggheten hemma i lägenheten, ville bara stänga in mig där med mina närmaste. Skräcken och obehaget över att allt det där otäcka som hänt i Nice och Paris och London och Berlin plötsligt bara var ett kvarter bort. Blev förvånad själv över hur hårt det knockade mig.

Blev förtvivlad när jag läste på sociala medier att en 11-årig flicka saknades och såg att det var en gammal klasskamrat till min son. I fyra år gick de i samma klass. Bad till Gud att hon bara hade kommit bort i kaoset och röran. Men så igår kväll kom beskedet att hon var en av de avlidna. En av de kallblodigt mördade. Stackars stackars liten. Kan inte tänka på något annat sedan dess. Bara den här söta, snälla, nyfikna lilla flickan och hennes stackars föräldrar och anhöriga och alla som kände henne – min son och hennes klasskamrater och alla hennes vänner. Det ska inte hända när en 11-åring är på väg hem från skolan. En liten tjej som precis har gått på påsklov och är på väg för att möta upp sin mamma ska inte bli överkörd av en galning i lastbil. Det ska bara inte hända. Den jäveln tog hennes framtid ifrån henne och det är bara så himla orättvist.

Tänker på alla som miste livet och de som fortfarande ligger svårt skadade på sjukhus. Tänker på alla som var där och upplevde detta helvete på nära håll. Tänker att jag kommer minnas detta som några av de värsta dagarna i livet. Tänker också på hur imponerande resolut polisen agerade. Och hur stockholmarna visade styrka och medmänsklighet och empati. Vackert, mitt i detta mörker.