Gravid

Förlossningsvården i Sverige 2017

Blev både rädd och förbannad när jag läste @forlossningspoddens inlägg på Instagram igår. Hon visade upp den här lappen från SÖS från natten till fredag:

Det är inte vad man vill se när man är i vecka 40 och kan föda när som helst. Om jag hade fått värkar i torsdags natt hade jag alltså blivit skickad i bil till Västerås eller Eskilstuna. Det är inte värdigt Sverige 2017. Det minsta vi kvinnor ska kunna begära är väl att få en trygg och lugn och säker förlossning – för oss och för våra små bebisar. Det finns mer än nog med oro och rädsla inför en förlossning ändå, man ska inte behöva vara rädd för att inte få plats någonstans. Rädd för att behöva föda hemma eller i bilen, och kanske på grund av det riskera både bebisens och sitt eget liv.

Exemplet ovan är från Stockholm, men jag är fullt medveten om att det är så här det ser ut i hela landet, mer eller mindre. Att man i Norrland ska få kurser i bilförlossning för att man kanske måste åka 30 mil för att komma till närmaste förlossningsklinik är ju så sjukt att man inte tror det är sant. Hallå 1800-talet.

Vi betalar såååå himla mycket skatt i Sverige och ändå fungerar inte de allra viktigaste samhällsfunktionerna. Poliser, vårdbiträden, undersköterskor, barnmorskor och lärare flyr från sina jobb pga av den höga arbetsbelastningen, underbemanningen, usla lönerna, orimlig stress och press och en undermålig arbetsmiljö. Vårdköerna blir allt längre och förlossningskliniker tvingas stänga. Personalen går på knäna, sliter som djur. Fy fan, lider med dem. Hur prioriteras resurserna i samhället egentligen? När man som blivande mamma år 2017 inte kan vara säker på att få en trygg förlossning? Det är ovärdigt ett land som Sverige.

Har läst igenom alla kommentarer på mitt Instagram-inlägg om detta, här är ett skrämmande axplock på vad födande kvinnor i Sverige tvingas gå igenom:

 Och det här är bara några av de över 400 kommentarer inlägget har fått. Sorgligt nog känns det som det inte är en ny företeelse. Upplevde nåt liknande när jag födde mitt första barn på Karolinska i juli 2005. Personalbrist, stressad personal, flera olika barnmorskor, spring ut och in i rummet, natkosläkaren hade inte tid att komma och lägga epidural och när han till slut hade tid var han stressad och satte bedövningen fel med ännu värre smärtor som följd. Jag fick panik och gav upp och fick inte stödet jag hade behövt. Slutade med sugklocka och jag sprack väldigt mycket. Fick sövas och sys ihop och Jack var även han stressad och hade andningsproblem och hamnade i kuvös. Jag var chockad och gick in i mig själv och hade svårt att knyta an till barnet. Och det här hängde kvar länge. Gick i samtalsterapi i flera månader efter förlossningen.

Andra gången födde jag i Norge och det var som natt och dag. Lugnt och tryggt, gott om personal och plats och bästa guidningen och omhändertagandet nånsin. Jag var på förhand så rädd över att behöva föda i ett annat land, men nu när jag är gravid med mitt tredje barn önskar jag inget hellre än att jag fick åka till Norge och föda. För här i Stockholm där jag bor är det ett lotteri om man får plats på en förlossningsavdelning i länet eller inte.

Det är dags att vi sätter ner foten nu. Vi ska inte behöva acceptera det här. Inte i Sverige år 2017. Nu måste vi göra våra röster hörda. Ställa krav på förändring. Vi ska INTE behöva riskera våra eller våra bebisars liv när vi ska föda! Och det bör inte heller vara enbart en kvinnokamp. Det är väl lika mycket i blivande pappors intresse att deras barn blir tryggt förlösta och att deras partners tas om hand på bästa sätt när det är dags för den största stunden i livet.  #släppinmigpåbb #förlossningsvårdskrisen

14 svar till “Förlossningsvården i Sverige 2017

  1. Jenny skriver:

    Lider med dig och alla andra kvinnor som snart ska föda. Är tillräckligt mycket att oroa sig för inför en förlossning. Att få en plats att föda på, borde inte vara en av de. Jag har fött två barn, båda på sjukhus o Norge. Fantastiska upplevelser båda. Gott om personal, egna rum, får komma in när kvinnan själv känner att hon behöver komma till sjukhuset. min første förlossning gick väldigt fort och jag var rädd att inte hinna in med min andra. Slutade med att vi blev inskrivna och var på sjukhuset en hel natt med förvärkar och bara öppen 2 cm. Gick fort när det väl startade och det tog 40 min från 2 cm till han var ute. Otroligt tacksam för att de lyssnade och tog min oro på allvar och istället för att föda i panik hemma, så föddes min son kontrollerat på sjukhuset. Håller tummarna för att det finns plats för er når det är dags!

  2. Johanna skriver:

    Födde precis mitt andra barn i Frankrike där vi bor. Som natt och dag jämfört med Sverige. Regelbunden kontakt med samma gynekolog, som man väljer själv, under hela graviditeten, konstant tillgång till sin läkare genom mobilnummer hela graviditeten även kvällar och helger om man har någon fråga (skickar sms och får svar inom några timmar). Väljer sjukhus till förlossningen, får komma in när man vill, narkosläkare alltid på plats och jag har inte behövt vänta något på att sätta epidural någon av gångerna (dessutom som bonus så får du så mycket bedövning så att förlossningen på riktigt är helt smärtfri) , barnmorskor närvarande under värkarbetet och när det är dags att krysta rings din gynekolog som följt dig under graviditeten in och förlöser. Efter stannar man på BB tre till fyra dagar. När du väl kommer hem kommer en barnmorska på besök hemma fyra gånger under de första veckorna för att kolla att allt är okej med dig och bebis. Fantastisk vård! Sorgligt att en av anledningarna till att jag är rädd att flytta tillbaka till Sverige ska vara sjukvården…

  3. Hilma skriver:

    Blir så himla arg! Jobbar på neonatal i Västerås. Har hänt flera gånger under sommaren att mödrar från sthlm fått föda sina barn i Västerås. Om de sedan uppstått komplikationer så de behöver vård på neo. måste de åka tillbaka till Stockholm eller ngn annanstans för att vi haft intagningstoop. Sååå sjukt!!!!

  4. Enea skriver:

    Finns nog hur många liknande historier som helst tyvärr. När vattnet gick med mitt tredje barn ifrågasatte SöS-sköterskan detta starkt trots vecka 40+0, inga tidigare inkontinensproblem och dessutom min tredje vattenavgång så jag vet hur det funkar. Efter att ha blivit hemskickad fick jag någon timme senare på nåder krypa kräkandes in på Danderyd. Ingen narkosläkare fanns tillgänglig. Efter totalt kaos pga värkstorm och ett barn som inte mådde bra blev det till sist snitt. Barnet hamnade på neo. Sambon följde med dit så jag låg ensam och nyopererad på BB. Blev inte trodd när jag behövde kräkas, det var nyttigt att gå upp ich gå efter snittet. Resulterade i katastrof. Hade även problem med syresättning vilket inte heller togs på allvar förrän jag bad dem mäta eftersom jag hade svårt att andas. Inte lätt att tala för sig när man ligger ensam med uppsnittad mage. Ingen info om bebisen eller möjlighet att kontakta maken. Skiftbyte med ständigt ny personal. Vår bebis vägdes massor av gånger eftersom det var lite strul i början. Ingen av dessa vikter, eller huvudmått vid födseln, finns i någon journal. Jag kände mig extremt bortglömd. Det är inte många gånger i livet man snittar upp magen så om man mår lite dåligt efteråt vore det trevligt att bli trodd eller undersökt. Ingen ”födelsedagsbricka” med flagga fick vi heller. Ett ickeproblem, men tillsammans med det andra gjorde det att jag bara kände mig som en superjobbig patient som simulerade. Till personalens förtret fick jag också en rejäl infektion i snittet och andra problem med kroppen som gjorde att läkaren fick säga till på skarpen att de inte fick skicka hem oss.

  5. Sandra Gryveken skriver:

    Jag födde min son den 27:e maj i år och då var det fullt här i Norrköping, även på de ”närmsta” 5 förlossningarna som låg i andra städer, en av dem så långt som 18,5 mil bort, men som sagt, den var också full. Det slutade med att Norrköping tog emot mig ändå och sade ” ja, vi får väl försöka hitta någon plats åt dig här fast det är fullt, eftersom du är omföderska och det kan gå fort”. Jag kände mig inte trygg när jag åkte in. Vart skulle jag hamna? I en skrubb någonstans? Skulle jag få hjälp av någon?

    Nu gick det bra i mitt fall. Jag fick ett rum, förlossningen tog 3 timmar och jag fick hjälp av underbar personal, men jag visste ju som sagt inte att det skulle vara fallet när jag åkte in.

    Hade de skickat iväg mig någonstans så hade jag antagligen fött i bilen. Det ska fan inte vara såhär i Sverige 2017!! Man har nog med saker att oroa sig över som gravid, så låt oss åtminstone slippa tänka på detta!!

    1. Katja skriver:

      Mejla till politikerna, ingen lyssnar på vårdpersonalen!!!!

  6. Sanna. skriver:

    Samma erfarenhet med 2 förlossningar i Sverige, stress ,stress och känslan av att inte ha kontroll.
    3dje förlossning i Finland, underbar upplevelse, tryggt, vackert , närvarande personal.

    1. Katja skriver:

      Mejla till politikerna!! Nu!

  7. Jovi anti-SD skriver:

    Lol, alla har samma fullständigt verklighetsfrånvarande tankar om hur Sverige nu måste förändras, om att sjukvården på något sätt ska bli bättre. Speciellt komiskt blir det ju när en av kulturetablissemangets egna superstjärnor drabbas. Naiva och totalt frånvarande tankar om att ”röster måste höras” av landsting etc…400 kommentarer och säkerligen tiotusentals visningar Men inte en enda logisk och konkret tanke om VARFÖR det blivit på detta sättet, vart pengarna som världens högsta skattetryck genererar…nejdå, det handlar bara om att ”röster ska höras” och så e det löst, om bara chefen på landstinget eller en enda politiker kunde få veta detta då löser det sig!!!!

    Sjukvården, flaggskeppet som politiker använt som huvudargument i decennier till att rättfärdiga världens högsta skattetryck.

    Kära bloggare och kommentatorer, Det kostar att bedriva världens mest generösa flyktingpolitik..oj..där kom det..det där påståendet som bara nazistrasister tjatar om. Propaganda från yttersta högerkanten…frågan e ju, stämmer det eller inte? Ja det svaret får man om man bara för en minut räknar lite på vad bara socialbidragen för hundratusentals mottagna har kostat senaste…ja ta bara tex 10 åren. Grupper mot grupper? javisst, staten får ju in en viss summa i skatter varje år, en s.k budget. Och ut betalas det till s.k välfärd. Om ett område dränerar statskassan och kostar väldigt mkt blir ju andra områden lidande. Försvaret är nedlagt. Sjukvården är i klass med 3:e världen. Det märkliga i kråksången är att det senaste 25 åren har asylinvandringen ökat till världens mest generösa och sjukvården minskat till att inte ens vara värd några få procent av de påstådda ca 17-18% som sägs kosta skattebetalarna av det totala skatteinkomsterna.

    Fru Almenäs har ägnat en hel karriär åt att propagera FÖR denna generösa asylhantering och våra utlägg för det hela. Kanske dags att börja fundera över högstadienivå på saken och helt enkelt räkna lite med de siffror som finns tillgängliga på vad vissa saker verkligen kostar och vart alla miljarder tagit/tar vägen varje år.

    Men jag tvivlar, fakta är rasistiskt. Det blir helt enkelt obekvämt om vi börjar blanda in fakta i disskussionen, och framförallt, logik.

    Nej fortsätt hoppas på att någon på landstinget ska se blogginlägget.

  8. Anonym skriver:

    Bra sagt Jovi!! Paretiska svenskar och deras flyktingpoltik

  9. Fia skriver:

    Har alltid varit för välfärdssamhället men nu har nog vårt har nog vår havererat. Pengarna går inte till vården – det går till bidrag. Och eftersom vi har så höga skatter och höga bidrag så är det många som hellre går på bidrag än att jobba. Visst får man mer pengar om man jobbar, men drivet hos folk försvinner när de inser att de krävs en hel del av en för att komma ur arbetslösheten. Då är det många som hellre går på sina bidrag. Som betalas av skattepengar, som bör gå till vården.

    Nä, det är nog dags att säga adjö till det värlfärdsamhälle vi hade. För inget kommer bli bättre med att höja skatten. Det blir bara värre. Folk kommer bli mer osugna på att jobba. Vi betalar ju redan ca 70% skatt när man räknar med alla skatter, moms osv.

  10. Mira skriver:

    Världens mest generösa bidragsland har ekonomiska problem men vi fortsätter med att stoppa huvudet i sanden.

  11. C. skriver:

    Det här är rent ut sagt absolut förjävligt. Sjukvården, socialen, allting har blivit en endaste stort skämt! Har haft personlig erfarenhet av en närstående som var med om en livshotande olycka och fick hjärnskador – nu 3 månader senare efter uppvak så har denne FORTFARANDE inte fått någon sorts rehabilitering, utan slussas runt på olika tillfälliga boenden där det mestadels tas hand om allvarligt psykiskt sjuka eller narkomaner. Skandal!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.