Vecka 37 ✅

Den här veckan handlade mer än något annat om att överleva. Vi var på resande fot hela tiden och jag var sjuk. Rena mardrömmen att få hosta, halsont, feber och bli ÄNNU MER hängig och orkeslös än man redan är som höggravid.

Krämpor: Sjuk. Illamående. Ont i höfterna på nätterna. Har varit tvungen att ta en alvedon nästan varje kväll för att överhuvudtaget få sova, svårt när kroppen värker och man hostar sina lungor till Kina. Köpte också hostmedicin som hjälpte litegrann. Ett allt värre tryck neråt. Ibland lite förvärkar (känns som mensvärk ungefär). Hela kroppen gör liksom ont, känns som lemmarna ska trilla av när man rör sig. Spelade lite fotboll med mina killar (stora och små) och jag svär att det kändes som om benen skulle lossna som Barbie-ben när jag sträckte mig lite efter bollen. Har också varit enormt trött. Något eller några små projekt per dag kräver oproportionerligt mycket vila.

Trodde jag skulle palla att dra på roadtrip utan problem, men jag blev faktiskt rätt sliten av det. Vi åkte från min syrra på landet till Malmö och var där i några dagar. Där mötte vi också upp Dylan som hade åkt tåg själv från Göteborg (så duktig!). Tyvärr fick han migrän när han kom fram så han och jag var hemma på hotellet när Jack och Patrik drog iväg på middag hemma hos hans kompisar som bor där. I övrigt i Malmö så var vi bland annat på badhus (skönt för gravidkroppen), representationsmiddag (jag orkade vara social OCH prata engelska en hel kväll, hallelujah), varit och tittat på livesändningen av Sommarlov och så firade vi Patriks födelsedag. 32 år minsann.

”Roligt” minne: när jag skulle ta hissen upp till 12e våningen men den ockuperades av 3 busslaster tyskar så istället fick jag ta trapporna till 12e våningen. Fy fan. Det var dagens träningspass kan jag säga…

Sen drog vi vidare till Partille i några dagar och träffade Patriks föräldrar och lite kompisar. De här dagarna var jag inte kry alls. Orkade nästan inte göra någonting. Och längtade hem nåt fruktansvärt. När man är sjuk och ynklig vill man helst bara vara hemma och sova i sin egen säng. Bilresan hem från Göteborg var också en rejäl påfrestning för kroppen. Har nog aldrig varit så skönt att däcka i sin egen säng sen.

Har svårt att äta nu. Inte mycket annat än bebis och tarmar och sånt som får plats längre.

Träning: ja hörni, det går sisådär med den saken. Är glad att jag har orkat hålla igång så länge, men nu är all sorts rörelse väldigt tung. Blir trött av minsta lilla. Men ett yogapass har det blivit, lite fotboll, en del promenader och lite simning. Vill så gärna orka hålla igång in i det sista, men när jag blev sjuk så försvann lite orken att göra annat än att komma mig upp ur sängen.

Lite bilder från veckan:På väg från Småland till Malmö. Här hade sjukdomen inte riktigt brutit ut ännu. Vid ganska gott mod som synes.

 Patrik fyller år och vi firar på hotell i Malmö. Mysigt!

Dylan ville såååå gärna åka och titta på Sommarlovs-sändningen när vi ändå var i Malmö. Lite kallt, men roligt.   Den så kallade ”nakenbilden” som Expressen gjorde en stor grej på. Tycker inte den är så märkvärdig jag? Man ser ju inget annat än en fin gravidmage. En väldigt tung gravidmage.. Känns ju ganska ofattbart att den ska kunna gå tillbaka till normalstorlek. Blir lika förvånad varje gång det händer. Inte bara mig utan även andra.

 En dam envisades med att få ta en bild på mig och Patrik och det var ju gulligt, förutom att jag är supersjuk och hängig och inte så lite sunkig på bilden 🙈

 Gjorde ett stopp i min gamla hemstad Huskvarna på vägen och åt nostalgipizza på Majstången där vi alltid käkade kebabpizza när jag gick basketgymnasiet. Lika gott idag, nästan 25 år senare.

Ett bad i Vättern hanns också med på hemvägen. Mina killar. Det bästa jag har här i världen.

 Och här är alla mina fina killar. Dagen innan Dylan åkte till sin pappa på en månads sommarlov. Saknar redan lillskrutten.

Home sweet home

Hemma igen efter en dryg vecka på vägarna. Tror aldrig jag har längtat hem så mycket som nu. Gissar att det har något med den närmande förlossningen att göra, det känns tryggast att vara hemma. Har också börjat boa som en galning. Har sagt till Patrik att det gäller att passa på nu när jag vill rensa och städa och dra igång projekt på hemmaplan, för det kommer ju att gå över i princip i samma sekund som bebisen tittar ut. Haha 🙈

Har också drabbats av en närmast sjuklig fobi och motvilja för stök och smuts. Det ska vara städat och rent. Typ lukta såpa hela tiden. Och eftersom jag inte själv orkar städa så värst mycket så får ju Patrik dra ett ganska tungt lass.. Har aldrig varit med om att jag har varit så lättäcklad som nu, jag brukar inte vara så knusslig. Fixar inte offentliga toaletter eller äcklig lukt eller när det pratas om bajs och sånt. Åh jag hoppas verkligen det går över sen, för det är JOBBIGT att leva så här! Enda jag inte blir äcklad av är typ att sitta ensam hemma i min egen lägenhet 😬

Lustigt att jag JUST NU kollar på Ack Värmland på TV4 och att det handlar om hur skarpt luktsinne man får som gravid och hur man tycker allt är äckligt. Haha, vilket sjukt sammanträffande. Igenkänningshumor deluxe!