En dagstripp till Växjö

På väg hem med tåget från ett roligt event i Växjö. Lindex gör ett event de kallar Sveriges största babyshower på ett antal platser i landet och jag är med på några ställen. Idag jobbade jag tillsammans med modeprofilen och författaren Nina Campioni och vi hade himla kul. Mycket trevligt event och väldigt trevliga människor. Växjö får 5 plus! Så många fina gravidmagar och ännu fler gulliga små bebisar! Åh, längtade ihjäl mig efter min egen när jag såg alla små knoddar. Sam skulle egentligen hänga med, men eftersom han har varit rätt gnölig och skrikig de senaste dagarna så bestämde vi att han fick stanna hemma med pappa istället. Han fick göra sin debut på handbollsträning minsann!  När Patrik skickar den här bilden när man sitter på tåget hem… Alltså, längtar hem som en dåre!! Vad hände egentligen med tiden när man uppskattade egentid mer än något annat? 🙈

Sen sist

Ber om ursäkt för min sporadiska närvaro här på bloggen. Det är inte klokt hur fort dagarna bara går med en liten nyföding.. Får lite panik på att jag inte hinner med någonting. Alltså: inget alls. För livet runt omkring stannar ju inte bara för att storken har kommit med en liten skrutt till oss. Har ju till exempel två barn till som ska till och från skolan och aktiviteter, ha med sig matsäckar och gummistövlar och gud vet vad. Känns som en näst intill oöverkomlig uppgift att bara ha koll på familjens logistik just nu..

I slutet av förra veckan var vi iallafall på ett litet event när Polarn o Pyret visade sin nya kollektion.  Riktigt fina kläder. Den svarta jackan med fårskinnskrage var en favorit. Har inte själv haft på mig ”vanliga” kläder särskilt många gånger sen Sam föddes så det var ju lite spännande, haha. Upptäckte också att inga vanliga byxor (som jag hann prova på ungefär 5 minuter) passade så det blev ett par gravidjeans. Det är helt ärligt sjukt deprimerande att fortfarande gå i gravidbyxor. Fy bubblan.

Annars har det blivit en del träning. Kom iväg till gymmet 2 ggr förra veckan och de andra dagarna blev det powerwalks. Såg att jag hade fått ganska många frågor angående just träning och jag ska svara på dem när jag har en sekund över.. 😬 Den här veckan är ruggigt smockad. Har inte haft så här mycket att göra på länge. På onsdag börjar modeveckan och då tänkte jag försöka hinna med någa visningar. Kanske blir fashion week-debut för Sam också. Ska också podda på onsdagen. På torsdagen ska jag till Växjö och jobba för Lindex. På fredag är det Kristallen och den kräver en del förberedelser med smink/hår, provs ut kläder osv. Dessutom har jag en del blogg/insta-samarbeten som ska skrivad och plåtas och så måste också skriva klart det sista på vår nästa bok. Hade egentligen deadline för en vecka sen.

Förutom de här jobbgrejerna så har Dylan massa grejer i skolan och kalas och sånt och det är en del andra praktiska grejer som ska lösas. Jag klarar dessutom inte av att hålla mer än max två saker samtidigt i huvudet just nu, så det känns minst sagt lite roddigt. Men vi kämpar på!

Träning efter graviditet

Träning efter förlossning och graviditet är nog det jag får mest frågor om på mina sociala medier. Tänkte berätta lite om hur jag tänker kring det och hur jag lägger upp min träning. Men kom nu ihåg att alla är olika och har olika förutsättningar. Så det är väldigt viktigt att känna efter hur kroppen känns och absolut inte pressa sig för hårt.

När det gäller mig så vet ni säkert att jag tränade under hela graviditeten och gick till gymmet sista gången två dagar efter BF. Då min kropp också kändes rätt stark och bra direkt efter förlossningen så var jag ute på första korta barnvagnspromenaden redan dagen efter jag födde. Sen har jag promenerat mellan 3-10 km nästan varje dag.

Jag bestämde mig rätt tidigt för att sätta upp ett träningsmål, dels för att jag inte tycker om att träna planlöst och dels för att jag behövde något som stoppade mig från att börja springa för tidigt. Jag har ju absolut noll tålamod och längtar så himla mycket efter att få springa igen. Men nu bestämde jag alltså att jag skulle göra 30 mils powerwalk innan jag fick börja springa. Jag kallar det för #30milaprojektet. Gissade att det skulle ta ungefär 6 veckor, men nu har det gått lite drygt 4 och jag har inte gjort mer än 14 mil så det tar nog lite längre än så.

Några saker jag tänker på när jag promenerar:

-Hastigheten. Jag går ganska fort. Så att jag blir svettig och att det känns lite jobbigt.

-Hållningen. När man går med vagn är det viktigt att tänka på att sträcka på sig, gå upprätt och inte hänga på vagnen, armarna i 90 graders vinkel, använda benen och inte skjuta på för mycket med armar och överkropp. Axlar bakåt och ha kontakt med magen. Aktivering av coren.

Sen blir det ju en hel del stopp på vägen med bebis (om man inte har tur och han sover hela vägen), men det hör ju till med mat-, blöjbytes- och tröststopp.

Två dagar efter förlossningen började jag med knipövningar och jag försöker komma ihåg att göra dem varje dag, men glömmer ibland..

En vecka efter förlossningen började jag göra enklare styrkeövningar hemma. Jag har både Olgas och Lofsans mammaträningsböcker och plockar från båda. Dessutom gjorde jag mina övningar för bröstryggen som jag fått av min naprapat (får väldigt ont i nacke, axlar, skuldror av att amma och bära och hålla bebis, så det gäller att jobba förebyggande) och aktiveringsövningar av magmusklerna. Det handlar i princip bara om att hitta och spänna magmusklerna, dra in magen osv. Absolut inga crunches eller plankövningar eller liknande. 

I måndags (4 veckor efter födseln) var jag på gymmet första gången och det var även första gången jag körde lite hårdare. Det blev Almenäs-intervaller på crosstrainern. Så glad för att jag kom på det! Crosstrainern är ju mkt snällare mot bäcken och leder och allt som är känsligt för stötar som tex löpning innebär. Men man kommer ändå upp i puls och flåsar och svettas rejält. Sen blev det 1000 meter i roddmaskinen och lite styrketräning. Gör fortfarande inga andra magövningar än aktiveringsövningar. Är lite rädd för att börja med det för tidigt. Men, siktar på att köra liknande pass på gymmet 3 ggr i veckan från och med nu.

Så, varför är det så viktigt för mig att träna så snabbt efter förlossningen? Ja det har då definitivt inget att göra med varken stress eller press eller hets. Känner mig inte ett dugg pressad, utan tränar för att jag mår bra av det och tycker att det är kul. Både kroppen och knoppen känns bättre när jag gör det. Det känns som om jag ger mig själv en gåva när jag tar mig tid att träna lite varje dag. Våra kroppar är ju till för rörelse!

Om ni har några frågor om det här (om jag har varit snurrig eller omständlig, blir lätt så med sömbristen..) så får ni gärna ställa dem i kommentarsfältet till det här inlägget. Så ska jag försöka svara så gott jag kan.

 

Antonio och hans powerladies

Igår var jag på middag på Operakällaren. Frisören och hårkonstnären Antonio Axu hade en liten VIP-middag för ett gäng powerladies (kunder och arbetskamrater) för att fira hans 20 år i branschen och att han tagit fram en serie hårprodukter. Trerättersmiddag och trevligt sällskap med fantastiska kvinnor. De flesta kände jag sen innan, men några träffade jag för första gången igår. Jag älskar att hänga med driftiga, smarta och coola kvinnor. Mycket inspirerande.

Det var inte helt lätt att göra sig i ordning med en skrikande bebis, men jag fick på mig lite smink och lyckades locka håret till och med. Återanvände min blåblommiga H&M-klänning från pressträffen med Kanal 5. För det första så passar typ inget i garderoben och för det andra så finns det ju absolut ingen tid att prova OM något passar, haha! Man rycker bara första bästa i garderoben.

Blev dock ingen sen kväll på mig. Längtade hem till man och barn och bebis faktiskt 🙈 Och sen är jag ju ganska trött också. Samt att man vet att man har en lång vaken-natt framför sig.. Men, det var kul att komma ut och träffa lite folk och socialisera. Har nästan glömt hur man gör 😬

Har sminkat mig kanske 3 ggr sen Sam föddes och när jag hade kladdat på mig lite igår tänkte jag ändå att jag såg rätt fräsch ut. Sen tog jag den här selfien och insåg att bebiströttheten går inte att sudda bort med någon makeup i världen.. 😹

 Ballonger! Och champagne! Och Antonio himself. Han är sjukt duktig förstås, men också extremt rolig. Inget filter – alls.

 Titta vad fint Antonio och hans personal hade gjort. Ballonger och glitter och när vi gick fick vi en magisk goodiebag med de nya hårprodukterna. Åh de doftar ljuvligt!

 Kvällens meny. Efterrätten var utan tvekan to die for. Alltså mums!

Nathalie Berzelius, Antonio, Janni Delér, Carolina Gynning och Valerie Aflalo.

Antonio och jag i en tango, haha.

 Babes! Nikki Amini, Antonio, Sara Biderman, moi och Marie Serneholt.

 Jag hade Elles fd chefredaktör Hermine Coyet på min ena sida och Petra Tungården och Caroline Sandström på den andra. Blev mycket snack om bebisar, tror både Petra och Carro är sugna minsann! Bootcampen jag ska joina dem på och så kanske det blir ett basketlag för gamla avdankade basketdamer. Hoppas!

4 veckor idag 💙

Idag är Sam 4 veckor. Sinnessjukt vad fort tiden går! Får nästan panik och vill bromsa. Det här är förmodligen sista gången jag har en nyföding (tills jag förhoppningsvis får barnbarn om sisådär 20 år..) och snart är han inte ens en nyföding längre. Han växer så fort att man nästan kan se det. När vi var på BVC för 10 dar sen eller nåt så hade han redan gått upp 550 g sen födseln och växt 5,5 cm! Gissar att han har ökat på en del både på bredden och längden även de senaste 10 dagarna.

Själv hade jag ju i princip glömt hur det var att ha spädbarn och hur mycket tid de tar. Det känns ju så fånigt att säga att man knappt har tid att duscha, men det är ju så det är.. Sunkigare har man sällan varit, haha. Inte tvättat håret på en vecka, mjölk- och spyfläckar på alla kläder (dessutom den härliga doft som följer med det..), svarta påsar av jättesize under ögonen, dum i huvudet och slötänkt värre av sömnbristen, totalt kaosstök i hemmet osv. Tja, alla ni som sitter hemma med en nyföding fattar nog. Jag var lite stressad första veckorna över att jag inte hann med nånting, men nu har jag resignerat och insett att jag är hyfsat bunden till soffan (och med en apunge klistrad på kroppen 24/7) en tid framöver. Känns faktiskt bättre när man accepterar att man inte hinner med nånting.

Sam är en kanska krävande och uppmärksamhetstörstande bebis. Han är ständigt hungrig, sover nästan aldrig (inga långa stunder iaf och definitivt inte på natten), OM han sover så är det helst ovanpå mig eller Patrik, vill ständigt ha närkontakt och vara i famnen och gnölar och bökar. Men han är ju oerhört mysig och gosig också såklart! Nu kan vi interagera lite och får lite mer kontakt. Han jollrar och ler mot oss ibland. Det är ju vansinnigt härligt att bara sitta och hålla i och lukta på en gosig, knubbig bebis.

En sak vi har lite problem med är torsk på tungan och i munnen. Ger medicin, men det vill helt enkelt inte gå bort.

OT: säg inte att sommaren är slut redan?!? Har den ens börjat? Orkar inte. Är INTE redo för höstmörker än.

Jo, vi ÄR trötta. Både jag och Patrik. Men vad spelar det för roll, det är ju det här som är livet ändå.

Min kompis och stylist Sara fick träffa Sam för första gången häromdagen. BTW, hur brun och fit är inte hon? Min bleka mammakropp känner ett visst avund. Jag ska erkänna det 😬

 Väst och fluga en helt vanlig dag. Så fort som Sam växer så går det inte att ”spara” på kläder..

Så här sitter vi dagarna i ända. Jag kollar serier eller spelar WF. Sam äter och slumrar ovanpå mig.

 Den klassiska bebisminen. Även kallad ugglefejset. Hoho.

Gäsp, vet inte om det här med mode är nåt för mig tänker Sammy boy när han kör denim all over för första gången.

Börjar dagen med ett litet träningspass i babygymmet.