Hälsa

Du är inte ensam ❤️

Du är inte ensam.. Det är känslan jag tar med mig efter responsen på mitt förra inlägg ”Efter utmattningen”. Det var ett inlägg jag hade tänkt skriva länge, men jag var rädd för att inte kunna sätta de rätta orden på det. Men, uppenbarligen så lyckades jag rätt bra med det eftersom det är så många som har hört av sig och berättat hur mycket de känner igen sig. Det känns både sorgligt och trösterikt att se hur många vi är som har drabbats av denna folksjukdom.

Och jag tror det är viktigt att vi pratar om det, för jag har upplevt att omgivningen har svårt att förstå. I början när jag blev sjuk och hade akuta fysiska och psykiska symptom fick jag stor förståelse och empati från omgivningen, men allteftersom månaderna gick var det som att folk glömde bort eller inte förstod att jag faktiskt i allra högsta grad fortfarande var sjuk. Det syns ju inte på utsidan. När jag berättade att jag var sjuk fick jag ofta höra: men du ser ju så strålande och fräsch ut! Jag tror att om man inte har varit drabbad själv så går det inte riktigt att ta in att hjärnan bara stänger av och inte fungerar mer. Och hur LÅNG tid det tar för hjärnan att laga sig.

För att ge ett exempel på hur man kan bli bemött, så var det en person i mitt yrkesliv som påstod att jag inte alls var sjuk utan förmodligen var lat och ville leva livet och jobba mindre. Att få det kastat i ansiktet när man alltid har varit en extremt hårt arbetande och lojal person kändes som ett hån och gjorde mig oerhört ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så har jag haft turen att ha en förstående pojkvän som verkligen har gjort allt för att hjälpa och stötta. Men även han glömmer ibland bort och har svårt att förstå att jag fortfarande inte är frisk och jag måste ofta förklara för honom varför jag reagerar så starkt på vissa saker, varför jag blir stressad för minsta lilla och varför jag ofta inte orkar träffa folk. Precis som jag fortfarande måste förklara för mina vänner och på mina jobb.

Många av er har undrat vad jag gjorde för att komma tillbaka och bli frisk(are) och jag hade turen att få hjälp av TV4 med läkarvård och medicinering av deras företagsläkare samt stressbehandling hos KBT-psykolog. Jag var inte deprimerad och åt därför inte antidepressiva, men hade stor hjälp av insomningstabletter och ångestdämpande dito. Att få ordning på sömnen var en viktig del av tillfrisknandet, när jag var som sjukast sov jag nästan ingenting på nätterna och var istället trött som en zombie på dagarna. Under hela det första året sov jag dessutom flera timmar på dagarna. Minsta lilla ansträngning krävde återhämtning i form av sömn.

Men viktigast för mitt tillfrisknande var ändå stödet från min kille som hjälpte mig att styra upp både kaoset i vardagen och kaoset i mitt huvud. Metodiskt och långsamt, steg för steg. Han är världens bästa person och jag är honom evigt tacksam.

När jag var som sjukast orkade jag inte träna alls. Kroppen kunde inte göra skillnad på positiv och negativ stress. Min läkare sa att 10-15 minuters promenad per dag var den träningen jag mäktade med. Efter 4 månader började jag yoga och det var en viktig del av min återhämtning. Det var också ett bra sätt för mig att göra mina andningsövningar, eftersom jag inte hade ro i kroppen att bara ligga stilla och andas. Yogan var under många månader min enda fysiska aktivitet.

Det finns hur mycket som helst att säga om utmattningssyndrom och jag tänker fortsätta prata om det, här och i andra sammanhang. Det dags att vi slutar skämmas för den här sjukdomen. Den är på riktigt och vi är oerhört många som har drabbats. Du är inte ensam. Jag är inte ensam. Kärlek till er alla där ute ❤️

26 svar till “Du är inte ensam ❤️

  1. Anna skriver:

    Jag känner igen mig i detta inlägg jessica folk förstår oftast inte att man är sjuk även om det inte syns på utsidan och att behöva påminna sin omgivning har jag råkat ut för många gånger jag har varit sjuk länge nu men först drabbades jag av en kraftig virus infektion sen ovanpå det spricka på revbenet sen massa annat på det och nu har jag jobbat i 4 veckor i min egen takt men nu är min kropp uttorkad istället och jobbet hat satt upp barnsliga regler som att man inte får fika mer en 2 ggr per dag och vi får inte dricka hur mycke som hellst överväger snart att sjuk anmäla mig igen

    Kram på dej och tack för dina inlägg vet precis vad du menar

    All kärlek till dej

  2. Ulrika skriver:

    Tårarna riner när jag läser dina senaste två inlägg för det är som om jag har skrivit dom. Jag är just nu sjukskriven för uttmattningsyndrom och har nyss påbörjat stresshanteringsgrupp via KBT psykolog. Känner igen det där att när tiden har gått att personer runt en glömmer att man fortfarande är sjuk baraför det inte syns på utsidan. Känner mig så ledsen och vill bara bli frisk igen och orka vara en bra mamma, sambo, vän, kollega mm. Är så glad att du lyfter det här och känns skönt att läsa att man inte är ensam fast man känner sig så. Har inte änns berättat för alla att jag är sjukskriven för jag skäms och orkar inte förklara mig för alla.

    Tack för att du lyfter det här och tack för en underbar blogg och podd!

    Kram Ulrika

  3. Ulrica W skriver:

    Ett stort tack för ditt förra inlägg!! Du har satt ord på de som jag också går igenom och de kännslor jag känner😊. Ska visa inlägget för min man. Tack och stora kramar❤️!

  4. Carina skriver:

    Tack Jessica! Tack för att du lyfter fram detta och sätter ord offentligt på det som du, jag och många andra känner.
    När blir jag frisk, är jag frisk eftersom jag inte är sjukskriven? Hur vet jag när jag är frisk? Så många gånger jag har tänkt på dessa frågor! Jobbar mig framåt, sakta med säkert. Dock med svackor men de blir mindre och kommer inte lika ofta.
    Ta hand om varandra. 💕

  5. Carina skriver:

    Tack Jessica!
    Tack för att du lyfter fram detta och sätter ord offentligt på det som du, jag och många andra känner.
    När blir jag frisk, är jag frisk eftersom jag inte är sjukskriven? Hur vet jag när jag är frisk? Så många gånger jag har tänkt på dessa frågor! Jobbar mig framåt, sakta med säkert. Dock med svackor men de blir mindre och kommer inte lika ofta. Med familjen som fantastiskt stöd så är det möjligt!
    Ta hand om varandra. 💕

    1. Carina skriver:

      Det hör visar kanske hur bra hjärnan funkar…🙈 Skicka flera gånger utan att förstå det 🙄😂

  6. Jenny skriver:

    Sitter på bussen och tårarna rinner medan jag läser det du skriver, blir påmind om det jag också var med om för 3 år sedan. jobbar som lärare och arbetar aktivt med eleverna kring dess frågor. Det krävs kraftfulla och grundläggande förändringar på flera nivåer i samhället för att denna våg av ”samhällssjuka” bromsas upp. Blir både ledsen och orolig över läget men mest förbannad över hur f*n det blivit så här, utbrändhet är nämligen blott en konsekvens och en spegling av samhället vi lever i.

  7. Caroline skriver:

    Tack för att du delar med dig! Det är ibland skönt att tänka på att man inte är ensam för det kan kännas väldigt ensamt i många situationer när omgivningen kanske inte riktigt förstår. Jag har precis börjat att jobba efter flera år av psykisk ohälsa med bland annat utmattning. Efter några dagar på nya jobbet träffade jag mina tjejkompisar på kvällen vilket var jättemysigt men efter några timmar var jag fullkomligt slut och var tvungen att åka hem bums, knappt så jag orkade köra bilen hem. Förr ”tålde” jag så mycket mer, nu behövs så mycket återhämtning. Det kan både vara svårt att förklara för andra liksom att själv acceptera.
    Ta hand om er själva och varandra! Kram

  8. Anna skriver:

    För ett år sedan satt jag med min chef (högsta chefen i en stor offentlig organisation) och argumenterade för vissa förändringar kring mitt uppdrag och arbetssituation. Möttes av förståelse och muntligt löfte om förändring. Inget hände…och till slut orkade jag inte mer. Sjukskrev mig själv och sen förlängdes det av företagsläkaren. Istället för stöd från arbetsgivare/chef blev jag av med alla mina uppdrag (som jag jobbat stenhårt med i nästan två år). Kastades ut på sophögen! Utan förklaring. Fick en ny chef som trakasserade mig, jag bet ifrån och fick medhåll från både läkare, försäkringskassa och fack. Men det var ju jag som fick betala priset… När det väl kommer till individen och skarpt läge existerar inte alla fina planer och policys. Vissa kan offras och vissa får bete sig hur jävligt som helst. Härskarkultur och tysthetskultur. Det är mycket som är sjukt i dagens arbetsliv.

    Utmattningen får man lära sig leva med, eller ja, effekterna av den. Jag tänker att det kan vara något positivt, att man faktiskt har lärt sig värdera de olika delarna i livet på ett annat sätt. På sikt blir man nog en mer harmonisk person tänker jag. Men fy fasen vilken tuff resa det är…

  9. Lena skriver:

    Det som skrämmer mej mest är att vi är så många som drabbas och att det även är riktigt unga människor som får diagnosen.

    Jag har funderat mycket kring skälen till det och upplever att det är det snabba och resultatinriktade livet som sänker oss.
    Har varit där två gånger, och varje gång har det handlat om att organisationen jag varit verksam i inte på något sätt tagit vara på ”mjuka värden” utan bara sett till effektivitet och kostnadsåtstramningar.
    När jag protesterat och tagit ställning för de svagare har jag fått gensvar i chefsrummet och löften om förändring vilket för stunden tänt mitt hopp.
    Som grusats och skickat in mej i utmattning.

    Jag arbetar på förskola…

  10. Elin skriver:

    Tack för att du delar med dig! Betyder enormt. Känner mig lite mindre ensam nu ❤️

  11. Elita skriver:

    Du är bäst!!!
    Tack för att du är öppen, ärlig och delar med dig.
    Önskar dig all lycka i framtiden.

    /Kram

  12. Mats Billmark skriver:

    Ett tips Jessica! Läs min och min fru Susans bok ”Lär dig leva” den har hjälpt tusentals svenskar att må bättre! Var rädd om dig!☀️

  13. Annelie skriver:

    Detta är det bästa du någonsin skrivit. Håller med och känner igen mig på alla punkter. Framför allt detta du skrev i detta inlägg om att det är svårt att få förståelse när man är ”frisk”. Alltså att sjukskrivningen är slut. Det tar på krafterna bara att behöva förklara, ibland även för de närmaste, varför man inte orkar eller vad man inte orkar. Som känd person kan du verkligen göra en skillnad även om jag kan förstå att du kanske inte vill vara förknippad bara med det. Uppskattar dessa inlägg. Återkom gärna till ämnet då och då. Kram!

  14. Hanna skriver:

    TACK! Tack för att du beskriver det så bra! Åkte på en utmattning i februari 16. Är i princip livrädd för att må så igen. Tyvärr är de verkligen inte en lätt ”sjukdom” att leva med. Trots att man pratar om det känner man sig som en börda. Man måste förklara och förklara, varför man inte orkar, varför man inte orka gå till affären för att handla osv osv. Men ändå är de inte många som förstår. De är verkligen viktigt att belysa just detta! TACK!

  15. Agnes skriver:

    Tack! Tack för att du lyfte ämnet. Vi är många, tyvärr.
    Tusen kramar. Tack!

  16. Johanna skriver:

    Jag tycker det är så viktigt att vi börjar prata om detta! Du som offentlig person har ju mycket större möjligheter att nå ut till många människor så jag tycker det är fantastiskt att du vill dela med dig! 🙂 <3

  17. Pernilla skriver:

    Tack för att du lyfter detta ❤️ Precis vad jag behövde läsa när jag ligger här hemma med världens huvudvärk och undrar hur jag skall fixa em/kvällens aktiviteter med barnen. Jag har varit hemma över ett och ett halvt år och längtar efter att börja jobba men är så rädd när kroppen säger ifrån gång på gång. Men känner ändå att det finns hopp, det kommer aldrig bli som innan men det blir bra. Tack för inspirationen!

  18. Susanne skriver:

    Tack för dina viktiga inlägg här i bloggen! Extra aktuellt idag tydligen, då det enligt Mia Skäringer Lazars inlägg på instagram finns en artikel i SvD av Lotta Lundgren om utbrända kvinnor. Jag har själv inte läst artikeln, så jag ska väl egentligen inte uttala mig, men jag litar helt på att Mia Skäringer ”talar sanning”. Verkar vara en helt galen och förnedrande artikel i SvD!
    Tack igen för din blogg med viktiga, härliga och roliga inlägg i en skön blandning! Älskar även att lyssna på Träningspodden!
    Allt gott till dig!

    1. Emma skriver:

      Det är en journalist vid namn Lotta Lundberg som skrivit artikeln (inte Lotta Lundgren som du skrivit). 🙂 Ville bara uppmärksamma dig på det eftersom jag hittade artikeln du skriver om! https://www.svd.se/de-unga-utbranda-kvinnorna-utgor-en-samhallsfara/av/lotta-lundberg

  19. Johanna skriver:

    Hej! Vill gärna uppmärksamma alla på försäkringskassan, det har aldrig varit så många som blir utförsäkrade som i dag. Många av dom som får avslag på sjukpenning har diagnosen utmattning och hamnar i en ännu större kris då man oxå står utan inkomst. 15 oktober kommer en demonstration ske på Mynttorget mot försäkringskassan fruktansvärda behandling av människor som blir sjuka i bla utmattning och inte får någon inkomst och alla barn och vuxna som nekas assistans ett liv. Tacksam för spridning. Johanna

  20. kaffekunnig skriver:

    Tack för texten.

  21. TL skriver:

    Du skriver så starkt, så rakt på och så bra! Viktiga ord. Att just du berättar avdramatiserar för många som inte har din ‘plattform’ och gör det hela lite mer normalt och inte något för bara de många stereotypt tänker ‘är svaga misslyckade människor’. Glad också för din skull att du verkar ha hittat vägen framåt. Heja dig!

  22. Ulrika skriver:

    Men vem f-n är inte trött? Då skulle väll varenda människa vara sjukskriven? Så sa en vän till mig hemma vid mitt köksbord. Jag låg på soffan bredvid för jag orkade inte sitta upp, jag var som en urvriden disktrasa. Jag hade varit sjukskriven några veckor och han fattade ingenting när jag försökte förklara. Det var som att få en käftsmäll. Nu har det gått 1,5 år till. Fortfarande sjuk men på väg åt rätt håll. Nä, vi har knappt setts sen den dagen. Idag förstår jag att omgivningens reaktioner beror på okunskap. Du ser ju så pigg ut, det är väll bara å rycka upp dig, det syns inte att du är sjuk osv. Så det är så bra att du skriver om detta. Vi sjuka behöver hjälpas åt att sprida kunskap genom att berätta.

  23. S skriver:

    Jag är frisk nu och har aldrig varit så ”hög” på livet som jag är nu. För mig har följande funkat:
    Restorative yoga , floating, löpning samt böckerna ”Deep Work” och ”Träna din inre kondition”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.