Ett måste i handväskan 👜

Samarbete med Oliva

Vad måste ni absolut ha i handväskan? Jag är en sån där som alltid har allt för mycket bråte i min väska, hälften av det som ligger där använder jag aldrig. Tex drar jag alltid med mig en rejäl bunt med kort som jag aldrig använder. Och smink som heller aldrig ser dagens ljus utan bara ligger där och skräpar. En sak som jag däremot plockar upp ofta och inte gärna lämnar huset utan så här på vintern är handkräm. Finns inget värre än när man blir sådär narig och torr så att allt är obehagligt att ta på. Huga. Handkräm är faktiskt också en bra emergency-lösning mot ödlehud på benen (också ett ohärligt vinterfenomen) eller om man är torr i ansiktet till exempel när man reser. 

Därför gillar man ju när storleken på krämen är handväskvänlig och där kan jag verkligen rekommendera Olivas Limited Edition av tre olika handkrämer i perfekt storlek (ryms även i en handväska modell mindre, hehe). Dessutom är förpackningen och tuberna så söta, en bra julklapp när man inte riktigt vet vad man ska köpa. För vem använder inte handkräm liksom? De tre krämerna ser inte bara olika ut, de doftar också olika. Grön – kiwi och jasmin, röd – granatäpple och körsbär, gul – mango och jasmin. Ändå spännande och nya dofter! Har svårt att välja bara en, men min favorit är nog ändå den gula.

Sånt här är ju en anledning till röda och nariga händer – barnvagnskörning utan handskar. Nu råkar Patrik vara utrustad med så snygga och mjuka händer att han skulle kunna bli handmodell.. Annat är det med en annan 🙈 Mina små tassar blir torra direkt. 

Även Sam tycks uppskatta handkrämen, haha. Ytterligare en anledning att fylla handväskan med lite av varje, så har ens bebis alltid något att leka med.

Passa på att köpa er Limited Edition av Olivas tre handkrämer. Ni hittar dem på alla apotek!

Stolt ambassadör för Oliva. #samarbete

Skadad! 😥🏀

På min andra träning hände det. Jag gick hemifrån med en smygande föraning om att jag skulle skada mig, det sjuka är att när jag kom hem sa Patrik att han också hade känt det på sig.. Men det är ju inte så ofta man lyssnar på de där föraningarna. Tyvärr, i det här fallet.

Vi har ju kört igång ganska hårt på basketen. Och när man väl är där går det inte att köra på halvfart. Det är djupt rotat i mig att man vill vinna, göra sitt bästa, ge sitt max. Kanske blev det lite för hög belastning på kroppen. För mitt i en sidoförflyttning hörde jag hur det smällde till i foten och kände en enorm smärta i hälen. Kände direkt att det var en rejäl skada och att jag inte kunde fortsätta. Efter så många år som idrottare så vet man bara sånt. Fick obehagliga flashbacks från när jag fick en muskelbristning i vaden och haltade (hoppade på ett ben) hem till Patrik och lanserade den här teorin. Det hade han dock aldrig hört talas om, han trodde snarare det var ett akut fall av hälsporre.

Jag hade riktigt ont och kunde inte stödja på hälen alls. Ont också i hålfoten och blev även blå och svullen där. Besviken var jag också. Och ledsen. Jävla skitkropp till att inte hålla. Basketen var ju sååå kul. Kände en nytändning i min träning som jag inte känt på flera år.

När jag vaknade i morse gjorde det ännu ondare. Kunde inte stödja på foten alls och hoppade runt i lägenheten på ett ben. Inte skitlätt att ta hand om en bebis i det läget.. Fick som tur var tid hos Patrik och Hammarbys sjukgymnast Anne som tittade på foten och meddelade att hon bara sett en sån skada en gång tidigare. Typiskt mig ändå. Ska alltid va så speciell, haha. Tydligen så är det en rift i senan i hålfoten som hälen fäster i(plantarfascian om jag inte fattade helt fel 😬). Typ som en kraftig stukning fast under foten. Sena och ligament är alltså lite trasiga och uttänjda. Verkar ta minst en månad att bli av med. Buhuhu. Fast, tar det en månad får jag nog ändå vara glad. Hade kunnat vara värre så klart. Fick iallafall foten tejpad och fick på ett skydd och sen fick jag också ett par kryckor eftersom jag varken kan eller ska belasta foten de närmaste dagarna. Det var inte igår man gick på kryckor direkt.. Inte heller igår man hade en idrottsskada.. Men tro inte att jag tänker ge upp, nix. Min basketcomeback är inte över än, det kan jag säga er. 

Brandslangsuppföljning

Tack för alla tips kring brandslangskissande bebisar! De flesta tipsen hade jag redan testat, som att lägga snoppen neråt, dra med fingret längs kanten av blöjan, olika märken och modeller.. Men igår sov han faktiskt typ sin första natt i livet utan att kissa på sig och då körde jag dubbla blöjor. En vanlig blöja underst och en byxblöja i större storlek ovanpå. Inte heller inatt har det hänt någon olycka ✌🏻 Det verkar ju lite tjockt och obekvämt för bebisen, men han sover faktiskt bättre han med när han inte vaknar av att han är blöt. Så vi kör vidare på dubbelblöja-tricket ett tag till. 

Igår var det premiär på Solsidan-filmen och jag ville hemskt gärna gå. Men tyvärr får jag sällan till det med bebis och de andras ungarnas aktiviteter osv. Det är väl bara stt acceptera att småbarnslivet är som det är. Finns tid till sånt sen. Vi har också bisarrt mycket att göra med flytten. Det är sjukt vad mycket som måste fixas med när man ska flytta till hus! Blir det inte skilsmässa nu så blir det aldrig det, haha. Patrik är fantastisk, han drar ett tungt lass. Jag har ju väldigt låg stresströskel efter min utmattning så jag får lite hjärtklappning (och sömnproblem, hur nu det är möjligt med en liten bebbe..) av den långa listan på allt som ska göras. Så de stora grejerna ser han till att lösa. Hoppas att jag lyckas förmedla att jag verkligen uppskattar det.

Min träning just nu

Jag har känt mig lite omotiverad ett tag och efter en snabb själv analys har jag kommit fram till att det förmodligen beror på att jag inte får några resultat. Vilket i sin tur förmodligen beror på att jag först var på Kreta och jobbade i två veckor och sen var sjuk i tre veckor.

När jag gick djupare in i analysen insåg jag att jag nog måste följa rådet jag själv har gett till andra i Träningspodden en miljon gånger, nämligen att hitta motivation igen genom att träna sånt som är roligt. Därför låter jag löpträningen vila lite, det känns helt enkelt inte kul just nu. Löpglädjen kommer att komma tillbaka så småningom, det är jag säker på så jag känner mig helt lugn i detta.

Istället tog jag tag i något jag gått och drömt om i flera år – jag har börjat spela basket igen! Det är alltså 20 år sen jag slutade.. Jag var jättenervös första träningen. Jag kände ingen och alla som är med i laget är kanske 15 år yngre än vad jag är. Men samma dag hade min 12-åring Jack vågat börja på handboll, trots att han inte kände någon och aldrig hade spelat innan, så jag kände att jag som vuxen inte kunde vara mindre modig än mitt barn. Och vilken tur att jag gick dit! För det var asroligt. Visst, basketkondisen (som är en helt annan än löparkondisen) var det väl sisådär med, men det andra finns faktiskt kvar. Ge mig några träningar bara. Jag var så trött och mörbultad och helt slut när jag gick hem efter träningen, jag hade tagit ut mig helt utan att ens fundera på det. Så enkelt var det alltså. Jag har ju klagat i podden på att jag inte klarar av att ta ut mig längre, att jag blivit lite lat. Men allt som krävdes var visst att göra nåt riktigt kul. 

Min andra träning just nu är en yogautmaning som jag ska göra varje dag fram till jul. #yogaeverydamnday och #jessicasyoga är hastaggarna. Inga konstigheter, jag ska bara göra ett Yogobe-pass på minst 20 min varje dag. Även det känns skitkul. Älskar hur min kropp känns när jag har yogat. Då tycker jag om den som mest. Kroppen och jag känns som ett. Har gått sex dagar av utmaningen nu och jag känner redan skillnad. Haka på om ni vill vettja! 

Brandslangen

Ni som följer mig här och på Instagram vet nog hur mycket jag ogillar sk ”mammapoliser”. Alltså sådana som ska tala om för andra vad de gör för fel och hur man ska vara och göra som förälder. Sanningen att säga så fattar jag inte ens hur man orkar lägga sig i andras liv på det sättet.. Man har ju liksom nog att stå i med sitt eget.

 Ofta är den typen av kommentarer ganska ovälkomna, men nu är det skillnad för nu ber jag er om hjälp. Och då vill jag givetvis gärna ha just råd. Sam är ju 4 månader nu och jag tror knappt han har sovit en enda natt i sitt liv utan att kissa ner sig. Detta trots att vi byter blöja även på natten. Han kissar också ner sig ibland på dagen, ibland 5 minuter efter att man sätter på en ny blöja. Vi har testar en mängd olika blöjmärken, olika modeller, olika storlekar osv. INGET funkar. Det är småjobbigt att han varje natt vaknar några gånger och är ledsen för att han kissat ner sig (PLUS att han också utöver det vaknar när han är hungrig). Och ni kan ju tänka er hur många uppsättningar pyjamasar och lakan som behövs.. Känns som vi inte gör annat än tvättar.

Därför kallar vi nu Sam för Brandslangen för han verkar ha sånt tryck i den lilla snoppen att han skulle kunna släcka bränder med sitt kiss, haha 🙈

Någon som känner igen sig? Och framförallt, har något bra tips??