Resa

Kaosresan

Det här med jinx hörni.. Man ska liksom inte ropa hej. Allt har funkat skitbra under resan. Med Sam och en miljon bagage och resor hit och dit och hotell osv. Eftersom vi också konstaterade detta så kan ni ge er fan på att ALLT gick åt skogen den sista dagen. Då det var dags för hemresa. Men låt mig säga så här – jag var iallafall snygg i håret.. (går alltid och proffsfönar i USA)

Det började med att vi hade ganska tight connection i Chicago och det blev ju inte bättre när vi fick besked om att flighten var en halvtimme försenad. Man vet ju hur det normalt sett blir när förseningen är en halvtimme, det stannar ju aldrig där. Så jag var lite orolig och stressad redan när vi anlände till flygplatsen (krävs dock inte särskilt mycket för att stressa upp mig, men ändå).

Dags att checka in, och ledsen att säga det men United Airlines är verkligen inte särskilt vassa. Allt tog tid och de hittade ingenting. Familjen bredvid oss hade stått i incheckningen en timme för de hittade inte sonens biljett i systemet. Trots att de hade bokningsnr och biljettnummer osv. Precis samma sak var det med våra biljetter. Först hittade de inte Sam överhuvudtaget och påstod att han inte hade biljett. Sen hittade hon till slut oss alla tre på sträckan Miami-Chicago.

Men det var inte slut där, sen var det samma visa mellan Chicago och Stockholm. Jag och Sam hade ingen sittplats påstod hon och därför kunde hon varken checka in mig och Sam eller skriva ut boardingkort. Hör till saken att vi bokade våra sittplatser i november och det visade jag också henne men inte hjälpte det. Istället tyckte hon vi skulle checka in i Chicago, där vi alltså pga av DERAS förseningar skulle ha ca 40 min att ta oss från ena änden på typ världens största flygplats (överdriver lite men inte mycket..) till den andra.

Jag var inte glad. Rosenrasande faktiskt. Hon skyllde på SAS så jag ringde SAS där jag fick vänta i 20 min på att få svar. 20 min! Och då har jag ändå lagt en herrans massa pengar på att sponsra SAS genom åren, har haft guldkort länge. När jag väl får svar får jag höra att allt ser normalt ut och det ska inte finnas några problem att skriva ut boardingkorten. Det måste vara Uniteds fel enligt dem. Galet irriterande.

Precis när vi skulle kliva på planet i Miami känner vi en välbekant…stank. Sam från savannen hade bajsat, inget snack om saken. Patrik sticker iväg för att snabbt byta så vi kan boarda sen, men det dröjer innan han kommer tillbaka. Och när han gör det är det med en bebis i bara blöja. Fortfarande med lite bajs på benen och här och var. Kläderna hade han varit tvungen att kasta för det hade varit bajs överallt. Man fattar inte hur små spädisar kan bajsa så mycket. Bajs på ryggen, magen, benen, kladdar i det med händerna osv. Det verkar också som om Sam väljer sina tillfällen väl, exakt samma sak hände när vi skulle flyga från Kuba. Haha. Hade heller inte packat ordentligt med ombyte så han fick visa ölmagen i för liten tröja hela resan..

Väl i Chicago hade vi mycket riktigt sjukt stressigt. Vår enda tröst var att det var många som skulle med Stockholms-planet och några hade även drabbats av samma sak som vi, dvs var inte incheckade och hade inga boardingkort. Vi var en liten hjord med svenskar som sprang över hela flygplatsen. Jag med bebis på magen och ond fot och Patrik med 100 kilos last (barnvagn, väskor osv). Var helt genomsvettig när vi till slut kom till SAS incheckningsdisk. Men när problemen fortsatte där då började jag nästa grina. Patrik tvingade mig att ställa mig några meter bort för han som försökte lösa det hela blev så stressad att han inte kunde göra sitt jobb.. Rusar sen genom security, trängde oss före helt skamlöst. Och klarar det! Puh. Genomsvettig och andfådd och inombords stress som inte var av denna värld. Har sällan varit skönare att sätta sig ner, lägga upp fötterna, dricka ett glas bubbel och succéartat få Sam att somna i korgen på väggen (som han vägrade sova en sekund i på ditresan). Vad hände när vi landade då tror nu? Jo givetvis försvann min resväska och Sams bilbarnstol. Och det är fortfarande inte återfunna.

Varför det var så viktigt för mig att komma fram i tid? Vi skulle hämta Dylan på flygplatsen en timme efter att vi landade och han börjar dessutom ny skola imorgon och om vi hade missat planet från Chicago hade jag inte kunnat vara där för honom då. En pirrig och stor dag så klart. Nej, det hade inte alls känts bra. Dessutom hade jag idag pressträff med 5an och Eurosport inför OS så jag åkte direkt dit från Arlanda. Fick tack och lov smink och styling, för jag var INTE fräsch. Haha.. Däremot har jag inte en aning om vad jag sa i intervjuer för jag var så trött och snurrig och jetlaggad. Men kan ju bli underhållande det med

7 svar till “Kaosresan

  1. Stefan skriver:

    Alltid för jävligt när kändisar med guldkort råkar ut för förseningar. Man borde givetvis haft ett plan i beredskapsläge bara för Jessicas skull. Inte meningen att det rika folket ska stå ut med förseningar.

    Efter allt snyftande kanske SAS hör av sig och vill inleda ett sponsoravtal med dig. Det vore väl bra?

    Jag skriver detta inlägg med lite ironi om det inte framgår☺

    1. A-M skriver:

      Eller oxå är du bara avundsjuk☺️

  2. Christina skriver:

    Vem som helst kan väl tycka att förseningar är lite jobbigt. Du har säkert också haft någon lite kaosartad resa Stefan!? Men verkar lida brist på lite vanligt hyfs… Till dig Jessica; tack för trevliga och inspirerande bilder och det blir ju som sagt inte alltid som man tänkt under resor… Hoppas att allt gick bra i slutändan. Kram Christina

  3. Jessica A skriver:

    A L L T I D samma visa med UA, både vad gäller förseningar, incheckningar, ombokningar pga inställda flyg. Man får liksom tala om för dom vad de ska göra. Hoppas ni snart får ert saknade bagage.
    Kram Jessica

  4. Rosita skriver:

    Fyyy sjutton. Mardröm. Jag kom hem från MIA i måndags em, +3 dygn försenad. Och +3 dygn senare saknas fortfarande ett av våra tre bagage (det absolut största och definitivt viktigaste) 😩
    Ps, supertrevlig intervju i Anna Hegestrands podd!

  5. Maria skriver:

    Försvinner alltid saker i Chicago med konsekvens att väska är försenad. En gång försvann Baileys flaskor som låg i min väska. Väskan var låst. Handtaget var sönder när väskan kom fram. Åker inte via Chicago mer.

  6. Linda skriver:

    Usch vilken resa! Såna skräckresor vill man va utan ..
    kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.