En vecka idag 👶🏼❤️

Idag fyller vårt lilla mirakel till bebis 1 vecka. Hade glömt hur ögonblickligt kär man blir i de små liven. Det känns verkligen som en ynnest att få uppleva det här en gång till. Bebis. En liten sladdis. Ingen självklarhet i min ålder ju.

Alla föräldrar tycker förstås att deras bebisar är fantastiska på alla sätt och vis och jag är inget undantag. Den här lille krabaten är helt perfekt från topp till tå 😊 Så tacksam över att ha fått ett friskt och starkt barn. På återbesöket på BB fick vi nämligen höra att han var osedvanligt stark i armar, nacke och inte minst i röstvolym. Jösses vad han kan skrika 🙈

Han äter som en häst, konstant hungrig. Blir inte riktigt mätt på bröstmjölken så vi kompletterar med ersättning. Det funkar hur bra som helst med flaskan. Skönt, för då kan ju nån annan än jag mata också. Han sover gärna på dagen, men inte på natten. Han har helt enkelt samma dygnsrytm som i magen. Den får vi jobba lite på ja.. Som tur är så är Patrik en riktig hjälte och har tagit de flesta nätterna sen vi kom hem. Han fixar sömnbristen bättre än jag helt enkelt. Min knight of the night. 

Hur har första veckan varit för mig och min kropp då? Jag kommer att skriva en liten förlossningsberättelse så småningom, men den får vänta lite. Som jag skrev i förra blogginlägget så kändes kroppen bra direkt. Jag känner mig stark. Tränad. Men vissa sviter efter en förlossning kommer man inte undan oavsett hur bra man har skött sin träning under graviditeten.

Magen är ju fortfarande rätt stor. Man ser ju ibland bilder på sociala medier där den nyblivna mamman har fått tillbaka sin gamla kropp på 1-2-3 och magen är i stort sett borta när de åker hem från BB. Lite ångest får man ju av det, men jag tror inte att det är så vanligt. Min mage är fortfarande putig och pösig. Ser ut som jag är i 4:e månaden ungefär.

Amningsbrösten är pest och pina om ni frågar mig. Stora och ömma. Jag FATTAR inte hur man frivilligt kan operera in jättepattar. Jag bara längtar efter mina små. Man kommer ju heller inte ifrån smärtan i de nedre regionerna. Eftervärkarna till att börja med var ingen lek.. Men har faktiskt inte så ont i underlivet, mer i rumpan. En bieffekt av krystningen.. Och så är det ju den där baby bluesen. Man kommer visst inte undan den. Hormoner, trötthet, smärtor här och där, mjölken som rinner till – tja, det är kanske inte så konstigt att man har nära till tårar och känner  sig lite nere. Själv bryter jag ihop varenda morgon när jag ska klä på mig och inte ett enda plagg i garderoben passar. När man inte ÄR gravid längre är det inte så kul att se gravid ut.

Hade också glömt hur mycket tid en liten bebis tar och hur lång tid det tar att få nåt gjort. Tog mig 3 dagar att betala räkningar, haha. Men vi är duktiga på att vara ute och röra på oss. Promenerar varje dag. Ibland flanerar vi, ibland kör vi powerwalk. Har totalt blivit 8,5 km pw den här första veckan med bebis. Vi har käkat lunch med en kompis, haft besök av min syrra med familj samt av Patriks föräldrar. Första barnvagnspromenaden. 4,5 km två dagar efter förlossningen. En tränad och stark kropp is the shit 👊🏻

En stolt storebror. Tänk att även Jack har varit en sån liten plutt. Nu är han 12 år och världens snällaste och finaste kille. Farmor och farfar kom på besök från Göteborg och de verkade också gilla den lilla skrutten 😀

Ni är många som undrar vad han heter. Eller ska heta. Han har inget namn än. Vi känner på några olika, men jag tror jag väntar med att avslöja det tills vi har bestämt oss. Bästa namnförslaget fick vi av Patriks kompis Bosse, han föreslog dubbelnamnet Bruno-Björn 😹

Hemma och heja kroppen 💪🏻

Äntligen är han här, vår lilla kille. I söndags på dan kändes det så hopplöst, som om han aldrig tänkte komma ut, och sen klockan 2 på natten satte värkarna plötsligt igång. 5 timmar senare var han ute. På andra sidan magen. Jag ska givetvis skriva en ordentlig förlossningsberättelse, men det får vänta några dagar. Vill smälta hela grejen och dessutom mysa med bebis nu.

Men, tänkte bara berätta hur kroppen känns så här dagen efter förlossningen. Efter båda mina tidigare förlossningar har det känts som om jag blivit överkörd av en ångvält. Har haft ont i hela kroppen och känt mig svag och återhämtningen har tagit rätt lång tid. Den här gången känner jag mig hur bra som helst. Var själv förvånad över hur pigg och rörlig jag var direkt efter förlossningen. Och idag när vi kom hem från BB tog vi första barnvagnspromenaden och jag känner mig ruskigt stark. Ont i underlivet och rumpan så klart (konstigt vore det annars) och så har jag spänt mig/sträckt mig i en halsmuskel under värkarbetet, men det är det. Jag är övertygad att det är tack vare att jag har tränat genom hela graviditeten. Nu får jag betalt för det. Så tack yoga, löpning och styrketräning för att vägen tillbaka kommer att bli en baggis. 

Nog om det för nu. Här ska bebismysas! Så kär i denna lilla nya människa! Som ännu inte har ett namn, för er som undrar.

Hurra för Jack ❤️🎂🎉

Idag har vi firat min stora kille Jack som fyller 12 år. 12 år!?! Var tar tiden vägen egentligen? Känns som det var igår han föddes på Karolinska mitt i den varmaste sommaren i mannaminne. Förlossningen var för övrigt vidrig. Avslutades med sugklocka och kuvös för Jack och nedsövning och ihoplappning för mig. Huga. Och nu är han 12 år och en smart, frågvis, rolig och snäll kille som älskar fotboll. Vi började också dagen med en fotbollstårta som Patrik gjorde. Är det något han inte kan min man?? Tror inte det. Magiskt bra är han.  Sen drog vi iväg till Bromma där Patrik och Jack testade Bodyflight. Det såg riktigt kul ut! Jag blev dock illamående av att sitta i den där bunkern där det skakade nåt fruktansvärt. Men det var bara att bita ihop 😬Sen spelade killarna fotboll och jag fick äntligen krypa till kojs. Väldigt trött och sliten idag. Enormt tryck neråt och kramp i ljumskarna. Sova lite var inte helt fel. Efter fotbollen drog vi och badade på Fredhällsbadet. Kallt men skönt även för en stor gravid val.

Midsommar på landet

Det blev ingen fancy pancy midsommar på oss i år och lika skönt var det. Orken är det sisådär med så här långt in i graviditeten och mina sociala förmågor är för närvarande på minus. Men det är ju lugnt när man bara är med sin närmaste släkt.

Jag, Patrik och Jack bilade till min syrra på deras landställe i Småland. Bilfärden tog forever, det var heller inte så intelligent att åka på torsdag eftermiddag. Det var liksom några andra som hade samma plan.. Jag var dessutom rejält bilsjuk hela vägen. Hade också en riktigt plågsam natt efter bilresan. INGEN ställning var skön, hade svårt att andas och hade vansinnigt ont i höfterna. Blev inte många timmars sömn.

Midsommar var rätt lugn, hängde bara med syrran och hennes familj. Käkade silllunch, knåpade ihop en lite fallossymbol och spelade ”Ticket to ride”. Gick i myskläder hela dagen, hur skönt?!? 

På midsommardagen tittade solen sporadiskt fram och då vågade vi oss på ett bad i sjön till och med. De har lite vattenbrist på landet i år så man får ju passa på att tvaga sig när man har möjlighet, haha.  Som de typiska svenskar vi är skulle det givetvis passas på att sitta ute. Oavsett väder. Det är ju ändå sommar. Fick med mig en förkylning på kuppen. Förkylning och höggravid är inte att rekommendera.  Vidare mot nya äventyr. Malmö, jobb för Patrik och födelsedag för Patrik minsann.

Helgen del 1❤️

Aaaaaa vilken helg! Fullspäckad av festligheter och aktiviteter. Så är jag också helt död idag. Alltså helt förstörd. Plockade lite här hemma och fick typ andnöd av det.. I fredags satte vi först min älskade 7-åring på ett plan till hans pappa i Norge. Tänk, ibland tycker man verkligen att det är lite halvslitigt med ungar och att man aldrig får lugn och ro för det pratas konstant och ställs krav på aktiviteter konstant, men ändå saknar jag ihjäl mig så fort de åker. Schizofrent 🙈

Sen åkte jag och Patrik vidare till Gävle för att gå på Håkan-konsert på Gasklockorna. Patriks säsong var ju inte slut när han spelade i Stockholm och när han spelar på Ullevi i juli har vi förhoppningsvis precis fått en bebis, så jag fick två biljetter till Gävle-konserten i julklapp. Blev en superhärlig kväll. Vädret var underbart, fullsmockad ”arena”, glada människor som dansade och sjöng med och en riktigt bra konsert. Spellistan var delvis utbytt, han spelade en del gamla låtar man inte hör så ofta. Eftersom jag har varit på 5 Håkan-konserter det senaste året var det förstås lite extra uppskattat 😊 Patrik hade köpt VIP-biljetter, vilket gjorde att vi hade möjlighet att sitta när benen blev för trötta, inte behövde trängas och knuffas och hade egna toaletter utan kö. Man har inte mycket högre krav som preggo, haha. Jag blev iofs så uppe i varv att jag dansade och sjöng i tre timmar så när vi sen kom till hotellet var jag slut som artist. Helt mörbultad. Men det var det värt! Min gulliga snälla unge. Längtar så tills han kommer tillbaka!

Bebisens tredje Håkan-konsert ✌🏻