Little Farmer

I samarbete med Lantmännen.

Snart är det dags för tredje brorsan Almenäs att se dagens ljus! Inte en dag för tidigt om man säger så.. Är rätt så klar med graviditeten. Jag har för avsikt att amma min bebis i ca 6 månader, precis som jag har gjort med mina två tidigare barn. Kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i varken läckande amningsbröst eller att bli reducerad till en mjölkmaskin, men det är viktigt för bebisen och eftersom jag inte har haft några problem med amning tidigare så är det ett ganska självklart val för mig (all respekt till de kvinnor som av någon anledning inte kan eller vill amma dock!). Jag är dessutom rätt lat och tycker det är rätt smidigt att alltid ”ha maten med sig”.

Den här latheten – och ett stressigt liv – är också anledningen till att jag inte är en sån morsa som gör egna puréer etc när bebisen börjar äta riktig mat. Men jag har de senaste åren blivit mkt mer medveten när det gäller min egen kost och tänker att jag borde göra samma val när det gäller mina barn. Äter mer ekologiskt, mycket svenska råvaror och väldigt mkt mindre kött. Därför ser jag mycket fram emot att få servera min bebis både ekologiskt och svenskproducerat när det är dags för honom att börja äta annat än bröstmjölk.
 
Lantmännens nya märke Little Farmer erbjuder allt detta och mer därtill. Gröt och välling som innehåller ekologisk havre, fullkornsvete och mjölk från svenska gårdar. Har dock en känsla av att jag inte är ensam om att glädjas över att man kan göra ett medvetet val även i barnmatshyllan. Vi är ju så noga med kvalitén på allt annat till våra små älsklingar – bilbarnstolar och barnvagnar osv. HÄR kan ni läsa mer om Little Farmer och deras produkter. Ser fram emot att ge Baby Almenäs en ekologisk och ren start på livet utanför livmodern, utan att jag själv behöver slava i köket eller slå knut på mig själv för att hitta bra råvaror.
Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Lantmännen.

Vecka 31✅

Herregud, minns inte ens veckan som precis gått, vad är det för fel på min hjärna? Gravidmosig? Kanske. Var väldigt trött även denna vecka 31. Inte lika sjuk som veckan innan men fortfarande ruskigt trött. Hade också en rätt intensiv vecka med två basketavslutningar för Dylan, speciell skoldag med uppträdanden etc. Bara att vara mamma är ett heltidsjobb så här i slutet av graviditeten. Särskilt när man inte har någon avlastning i vardagen. Måste ta powernaps flera gånger varje dag. Är SÅ less på att vara så här trött!!

Träning: Har varit på ett gäng powerwalks. Två på en mil och en på fem kilometer och så har jag promenerat dit jag ska så ofta jag har kunnat. Ett gympass med stepmaskin, roddmaskin, lite styrka och lite rörlighet/yoga. Plus gjort mina ryggövningar hemma. Ingen vidare hög energinivå. Har varit tvungen att sova efter träningen varenda gång. Var med och spelade på Dylans basketavslutning och det var ruskigt kul! Glömde nästan att jag var gravid..

Cravings: Inget särskilt. Har ätit en del glass förstås. Annars inte speciellt hungrig alls.

Kroppen och sånt: Har slutat väga mig, det är för deprimerande. Men var också hos barnmorskan idag och hon uppskattade att jag hade ca 4 kg överflödig vätska i kroppen. Ni fattar.. Har stödstrumpor så ofta jag kan för benen blir väldigt svullna av att stå och gå. När jag tog en svettig PW med min kompis Sara i fredags blev fingrarna uppsvullna som små korvar. Gick knappt att röra dem. Har haft en del hugg både i ljumsken och underlivet. Aj aj. Oklart vad det kan vara. Har fått åderbråck på privata ställen, usch och fy vad obehagligt. Pga av min extrema trötthet har jag tagit alla möjliga prover då min BM trodde att jag kanske har problem med sköldkörteln, men proverna visade tyvärr nada. Tyvärr, säger jag, för om de hade hittat något så hade jag kanske iallafall kunnat medicinera och bli lite piggare 😔 Är inte speciellt härlig att imgås med för någon just nu, vill ju bara sova. Låt mig bara ligga i sängen liksom.

Tycker inte ett dugg om min kropp just nu, och vet ni vad, man MÅSTE inte göra det bara för att man är gravid. Även om det tycks vara rådande PK-åsikt för dagen..  Och säg för fan inte till mig att njuta för då kastar jag förmodligen nåt i huvudet på den som uttalar sig. Man måste inte älska 100 kg överflödig vätska, ben som stockar, valkar på ryggen, platt och hängig rumpa, stora bröst som bara är i vägen, svullna och ömmande intima delar, åderbråck osv osv. Så gå inte runt och känn er värdelösa bara för att ni inte uppskattar er gravidkropp. Det betyder inte att man inte älskar babyn därinne eller ser fram emot att träffa hen.

Bebisen: Den lille rackaren därinne mår alldeles utmärkt (verkar det som iaf). Rör sig mycket, sparkar och bökar. Han ligger visst på snedden så inget huvud fixerat än inte. Är inte helt förtjust i hans position just nu eftersom han tar spjärn och trycker rumpan ut mot min navel så det känns som att han antingen tänker komma ut den vägen eller att magen ska sprängas. Jag får liksom hålla emot med händerna. Kollar in bebisar överallt just nu, det ser så otroligt mysigt och gosigt ut! Vi är väldigt spända på att få se vad det är för person som ska komma ut. Även de minsta bebisar har ju helt olika personlighet. 

Babyshower 💙

Snacka om att jag blev överraskad i tisdags! När jag var gravid senast (för 8 år sen) så hade inte det här amerikanska påhittet kommit hit till Sverige ännu, men nu verkar det vara rätt vanligt (iaf av sociala medier att döma). Jag och barnen hade bestämt att vi skulle träffa min kompis (och Dylans gudmor) Caroline på kvällen. Hon skulle köpa med pizza typ och vi skulle äta ihop hemma hos oss. Hon var lite sen, Dylan var jättehungrig och lite ilsken när det ringde på dörren och han sprang för att öppna. Men utskällningen fastnade i halsen och han bara stod och gapade när det vällde in tjejer med ballonger och grejer. Även jag blev helt chockad! Även om jag tack vare nåt 6:e sinne hade städat lite extra ordentligt just den här dagen. Tack gode Gud för det, för det var krigsvarning på lägenheten innan.. 

De som kom var, från vänster: Linda Rosenqvist (min maratonkompis och fd arbetskompis på travet), syster Jenny Almenäs, Caroline Claesson (organisatören! Dylans gudmor och Jacks barnvakt sen han var 2 år, min fd arbetskamrat på OTW), jag själv, Åsa Elmroth (min fd arbetskompis på travet), Liza Ahlsén (en av mina äldsta kompisar, min första vän när jag flyttade till sthlm 1998, har bott hos henne i perioder) och Sara Biderman (min stylist och partner in crime). Fick också videohälsningar av min kompis Johanna (som bor i Madrid), Linda (som bor i Hongkong) och Tessan och Pauline (som bor i Göteborg). Jag har på senare år sorterat rätt mycket i mitt umgänge, men är väldigt glad över de nära kompisar som jag har sparat. Insåg att jag inte hinner med så mkt socialt häng utanför jobbet och då känns det viktigare att ge av den lilla tid man har till de som faktiskt är ens nära vänner.  Lite roligt att Patrik och jag lite skämtsamt kallar varandra för apor och då ska vår apbebis givetvis ha en gosedjursapa och en ballongapa, haha. Fick mitt livs första blöjtårta, intressant fenomen! Eller jag fick två faktiskt. Syrran hade gjort en och Sara hade gjort en. Massa fina presenter fick jag också. Kläder till bebisen och godis och BB-champagne till mamman. Vi var hemma hos mig och åt tårta och drack skumpa först och sen gick vi till Mäster Anders och käkade middag. Supertrevlig kväll med tjejsnack i kubik! Tack underbara vänner, jag blev otroligt glad för detta ❤️

Det tog dock på krafterna för dagen efter (igår alltså) var jag helt slut och sov typ hela dagen. Vet inte längre vad som är graviditeten eller sviterna efter utmattningen, men hur som helst är det väl viktigt att lyssna på kroppen och jag försöker verkligen göra det. Vill den sova en hel dag så är det bara att acceptera att det är så, istället för att lägga massa kraft på att övervinna de här trötthetskänslorna eller att ha dåligt samvete för att en hel dag tillbringas i sängen. Och idag känner jag mig lite piggare så det var nog precis vad kroppen behövde. Nu väntar gymmet och sen lite jobb.

Vecka 30 ✅

Fy vilken jobbig vecka. Som att all energi sögs ut mig. Har varit extremt trött, näst intill apatisk och sjuk på både det ena och andra sättet. Har inte orkat nånting, bara velat ligga i sängen. I början av veckan – måndag och onsdag – släpade jag mig ändå iväg till gymmet och mådde faktiskt bättre av det. Det hjälpte lite mot ryggen framförallt, men även mot tröttheten och huvudvärken. Sen blev äldsta sonen också sjuk och var hemma från skolan i tre dagar så då låg vi mest i soffan och sov eller tittade på serier. Fick ställa in allt i slutet av veckan, både socialt och jobbrelaterat. När man inte är gravid och sjuk eller trött så kan man ju ofta rycka upp sig eller dopa sig med Treo eller nåt, men när man är preggo så funkar det ju inte riktigt så. Finns inte energin så finns inte energin. Bara att acceptera. Men visst, när man mår så här så längtar man ju ihjäl sig till mitten av juli…

Träning: Det känns rätt jobbigt, men det är nog bara att inse att det är slut med löpning nu på ett tag. Blev ett löppass (löpbandsintervaller) och ett goggingpass, men nu känns benen blytunga. Som de väger 30 kg vardera och det är så mycket tryck ner i vaderna. Det känns helt enkelt inte bra längre. Och det kanske inte är så konstigt, kan ju inte begära att mina stackars ben plötsligt ska dra runt på 16 kg extra. Annars har det blivit 2 styrketräningspass och en långpromenad. Samt lite rörlighetsträning/yoga. Men som sagt, träning har inte direkt varit prio ett den här jobbiga vecka 30.

Krämpor: Ja du, var ska jag börja.. Ryggen, huvudvärk, riktigt jävlig allergi -fy!, trötthet, kramp i benen, hugg i ljumsken, svårt att sova. Allmänt TUNGT.

Övrigt: Har gått upp 16 kg och har 9 veckor kvar.. Var ska det här sluta egentligen? Har ju ändå tränat och rört på mig, men det är väl ca 8 kg glass och grädde som har satt sina spår. Har varit jättehungrig! Idag så hungrig att jag nästan kräktes och mådde illa. Bebis verkar vara inne i en växtfas, för han blir liksom aldrig nöjd. Fortsätter svulla glass i både tid och otid. Mitt hår är tillbaka! Tjockt igen, och långt. Det tackar vi för.

Åh vad jag hoppas att jag blir pigg snart! Annars blir det en mycket lång sommar…

Vecka 29 ✅

Det svänger fort i hockey, men även i graviditet.. Nu mår jag verkligen inget vidare alls, men förra veckan (vecka 29) började ändå  rätt så bra. Och slutade rätt risigt. Började vecka 29 hos Patrik i Kassel och om inte annat så är det ju bra för ens psykiska mående att få lite kärlek och bli omhändertagen.

Träning: 3 ”löppass” som vanligt. Ett intervallpass på gymmet, ett ”gogging”-pass på en mil och en snabb powerwalk på drygt en mil. Ett gympass och lite yogaövningar, främst med fokus på ryggen som har krånglat. Så fort jag slarvar med mina övningar så blir det mkt värre.

Krämpor: I slutet av vecka 29 (och fortfarande) har ryggsmärtorna varit riktigt illa. Kan varken sitta, ligga eller stå mer än 5-10 minuter innan jag måste byta ställning. Det är rätt påfrestande mentalt att ha ständig värk. Sover knappt pga pollenallergin. Har så himla svårt att andas. Får ibland panikångestattack-känslor när man inte får luft hur man än gör. Har börjat få kramp nu också. I vaderna förstås, men mest baksida lår. Värst är det på morgonen när man vaknar och ska sträcka på sig och hela benet bara drar ihop sig. Dessutom är jag så trött så trött. Har ju känt mig hyfsat pigg de senaste två månaderna, men nu är tröttheten tillbaka. Vill bara sova.

Övrigt: Bebisen är mer aktiv än nånsin. Han slår kullerbyttor i magen och det är rörelse därinne nästan hela tiden. Patrik har berättat att han var en väldigt aktiv bebis som aldrig sov och med tanke på att jag var likadan så känns det som det kommer att bli en hyper-krabat som tittar ut.. 🙈 Iaf med tanke på rörelsemönstret och aktivitetsnivån han ligger på just nu. Nojor kommer och går under en graviditet och just nu oroar jag mig för att jag inte har stöttat upp magen på något sätt när jag har sprungit och så. För magen känns hängigare och mer droppformad än tidigare graviditeter. Så nu har jag sent omsider klickat hem nån slags magstöd på nätet, haha. Kanske inte gör så stor skillnad nu när jag är inne i vecka 30 redan.