Vecka 24 ✔️

Åh herregud, det känns som om magen ska explodera! Som om den inte får plats i skinnet. Fast det vet jag ju att den får, för jag har ju varit gravid två gånger förut. Har varit en halvtung vecka. Allt börjar kännas jobbigt nu. Knyta skorna, gå till tunnelbanan, sitta, ligga, stå. Ryggen har börjat värka, har haft problem med det under båda mina tidigare graviditeter. Beror förmodligen på svanken som kommer med magen, jag har väldigt lite svank normalt sätt så det blir ju en helt annan belastning på ryggen. Ni vet, det känns som en konstant trötthetskänsla.  Har också släpat runt på en hel del extra vätska och det är jobbigt! Övriga krämpor: halsbränna och andningsproblem. Flåsandet har blivit sju resor värre om man säger så..

Träningen har också känts markant tyngre men jag hoppas att det är en övergående fas. Har iaf bestämt mig för att byta ut ett av mina tre löppass i veckan till en lång rask powerwalk. Den här veckan har det blivit ett löppass ute på 5 km, ett intervallpass på löpbandet, en powerwalk på 1 h och 20 min, en kilometer rodd, ett styrketräningspass och ett yogapass.

Har sovit urdåligt hela veckan. Mitt gravida jag är visst inget vidare på att tackla jetlag. Vi snackar en timme liksom, haha! Men att somna vid 2 varje natt håller inte när man ska upp med ungarna kl 7.  Så det har blivit en hel del dagliga powernaps..

Mina matvanor nu är riktigt sjuka.. Äter konstiga kombinationer som ölkorv, piggelin, äpple till frukost. Har tappat lite aptiten på mastiga kolhydrater vilket jag tackar för. Törstig, på vatten och lemonad. Och jag har varit så sugen på rödvin! Hallucinerar om ett stort glas mustigt rött, mmm.

En småjobbig vecka, men också en vecka då jag känner mig extrem tacksam för det jag har. Har redan två fantastiska småkillar som jag avgudar. Så smarta och roliga och härliga. Och jag längtar efter bebisen i magen. Han som gör kullerbyttor och kör karate i magen. Börjar se rörelserna på utsidan nu också. Betyder att bebisen blir allt starkare – bra!

Sen är jag så glad över pappan till det här barnet. Så glad att jag träffade honom. Sättet vi träffades på kan ha varit en slump, men jag väljer att tro att det var ödet. För jag visste från dag ett att det skulle bli vi, även om det tog ett tag att övertyga honom, haha. Han är en genuint BRA person och kommer att bli världens bästa pappa. Och pojkvän. Och vän. Och partner in crime och allt annat ☺️ Vi är världens bästa team, han och jag ❤

En titt i backspegeln

Är det nåt jag skulle önska mig här i livet så är det ett bättre minne. Mitt långtidsminne är rena skämtet, jag minns i princip ingenting. Förr skrev jag dagbok för att komma ihåg nåt, men sen barnen kom har det elt enkelt inte funnits tid till det. Vilket är synd, för det är väl just de åren man skulle önska fanns väl dokumenterade. Så som ni säkert förstår så minns jag heller inte mycket av mina tidigare graviditeter och har därför svårt att jämföra med den här graviditeten.

Kommer givetvis ihåg vissa detaljer. Som att jag bara har kräkts en enda gång under alla mina graviditeter. Det var 2005 när jag väntade Jack, i en soptunna på St Eriksplans t-banestation. Jag gick upp 20 kg med både Jack och Dylan. Minns dock inte hur jag tränade och om jag åt hälsosamt eller inte. Tror jag gick rätt mkt på gymmet första gången och andra gången minns jag att jag spelade mycket golf. Gick faktiskt 27 hål dagen innan Dylan kom. Förmodligen det som satte fart på förlossningen, haha. Minns dessutom att jag spelade mkt bättre golf som gravid, av någon märklig anledning.

Jack är född i juli 2005 och det var kanske den varmaste sommaren i mannaminne. Dessutom fick vi en vattenskada i lägenheten och var tvungen att ha en enorm värmealstrande fläkt på hela dygnet. Jag höll på att knäckas totalt av vätska i kroppen och värmeslag. Sista veckorna orkade jag knappt ta mig utanför dörren. Minns också när jag födde på Karolinska och det var så varmt både ute och inne att alla fönster stod på vid gavel och barnmorskorna försökte få mig att dämpa mina förtvivlade vansinniga ”jag vill dö!!!!låt mig dö!!!”-skrik för det skulle skrämma alla andra som låg och födde. Jack låg i kuvös efteråt och jag var först helt förstörd och sen helt apatisk. Fick morfin för ihoplappningen och smärtorna efteråt och blev typ beroende av första dosen. Ett himmelskt rus. Kan verkligen relatera till att det finns narkomaner som skulle göra vad som helst för att få tag på morfin 😳 Läskigt.

Med Dylan i magen råkade jag ut för en allvarlig arbetsplatsskada. Fotograferna i travstudion glömde att sätta på ett filter på nya studiolampor och ställde dem dessutom för nära, med konsekvensen att jag och Micke Nybrink i princip grillades levande i 4 timmars direktsändning. De efterföljande veckorna var förmodligen de vidrigaste i mitt liv. Jag hade svåra brännskador på all hud som hade varit exponerad, dvs ansikte, hals, hårfäste, dekolltage, händer. Dessutom hade jag bränt sönder hornhinnan i ögonen (kändes ungefär som att få glassplitter i ögonen som inte gick att få bort) så jag var helt blind i två veckor och fick sen gå med solglasögon varenda gång jag var ute i dagsljus under många månaders tid. De smärtorna jag upplevde under de där första veckorna önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag var dessutom gravid i typ vecka 20 tror jag.

Dylans förlossning var helt magisk. Så perfekt som en förlossning kan vara. En euforisk upplevelse. Jag födde i Norge med en engelsk sjuksköterska, hade tillgång till ett stort rum med badkar. Badade nästan hela tiden. Epiduralen tog där den skulle (till skillnadfrån min första förlossning..) och han sköt ut som en kanonkula efter bara några krystvärkar.

Tur att man har en del tidningsomslag och intervjuer att titta tillbaka på så minns man iaf nåt, haha.. Här är jag gravid med Jack. Magen var helt enorm, men resten av kroppen kändes inte så stor. Förutom på slutet då jag hade enormt mkt vätska.

Här var jag gravid med Dylan och hade en period med mörkt hår. Kanske inte superlyckat, men gjorde underverk för min hårkvalité. Hade så himla långt och tjock hår efter ett år utan någon slitande blondering. Kände mig hyfsat ”smal” långt in i graviditeten med Dylan. Men, jobbade ju heltid och pendlade dessutom till Norge varje vecka och hade en liten 3,5-åring så det var kanske inte så konstigt att man höll sig i form..

 Var tillbaka på jobbet första gången när Jack var 6-7 veckor (i travsändningarna). 4 månader efter födseln gjorde jag Fotbollsgalan och kände mig i rätt fin form rent kroppsligt. Fick dock ett bryskt uppvaknande i vad som händer när man inte kan amma regelbundet och dessutom inte har med sig en pump.. Jag gjorde en Charlotte Perelli och kände (och såg!) hur brösten växte i direktsändning. Som ni ser var det ju bara tur att de fick plats i klänningen och att den inte sprack 🙊

 Dylan föddes sista september och 6 veckor efter gjorde jag Fotbollsgalan. Väl inlindad i håll-in-underkläder.. Bilden ovan är dock från Lets Dance som drog igång 3 månader efter Dylans födsel. Jag hade ju en hel del gravidkilon kvar och fick frågan av en tidning om jag var gravid. Kommer ihåg att jag blev så jäkla arg och ledsen! Vad har vi för uppfattning om kvinnokroppen egentligen om man tror att man ska vara smal som en sticka med platt mage bara tre månader efter att man har fött barn?

I Falsterbo två månader innan Dylans födsel. Här var jag rätt pigg och kände mig toppen i graviditeten!

 Löste Suduko på balkongen ungefär en månad innan Jack kom till världen. Värmen var inte kul!

 Älskar den här fina bilden som Mama tog på mig och Jack (och Dylan i magen!) 2009.

Vecka 23 ✅

En omtumlande vecka får man säga. Inledde med att ställa mig på vågen och fick fullständig panik när jag såg att jag gått upp 3,5 kg på bara 2 veckor sen jag var hos barnmorskan senast. Totalt 12 kg och då är det 17 veckor kvar… Tror paniken kommer av att jag känner att jag inte alls har kontroll, känns som det spårar totalt och jag börjar drömma mardrömmar om att jag kommer att ha gått upp 30 kg innan det är slut. Vissa dagar känns det helt ok och jag känner mig trygg i att det kommer att trilla av sen, men andra dagar känns det bara som om jag vill krypa ur mitt skinn. Eller den här valkostymen som utger sig för att vara min kropp.

Jo jag vet att det är ytligt, men har man tidigare haft ett komplicerat förhållande till sin kropp så behövs det inte så mkt för att trigga igång såna känslor igen. Upptäckte jag nu när jag blev gravid, har inte tänkt i de banorna på många många år. Men det är inte mkt annat att göra än att försöka stå emot åtminstone NÅGON gång jag får glass- och sockercravings och att fortsätta röra på mig och vara aktiv.

Annars har jag känt mig rätt bra. Lite sträckningar i magen (som håll nästan ibland) och lite småont i ryggen (men det är nog mest en biverkning av soffliggande..). Halsbränna har jag också, värst är det på kvällar och nätter. Känner mig törstig hela tiden, men vill inte dricka vatten. Vill helst bara äta Piggelin för att lindra branden i halsen. Pollenallergin har också bråkat i veckan. Rinniga, svullna ögon och rinnig näsa. Nysningar. Lite trött har jag varit också, blir det när jag har lite extra intensiva jobbveckor. En kvarleva från min utmattning. Helt frisk är jag inte, men jag klarar iaf av att fungera någorlunda och vardagen flyter ju på rätt så bra. Ska skriva ett längre inlägg om sviterna efter en utmattning när jag känner att jag har tid.

Känner ganska mycket sparkar och rörelser i magen nu. Det är ju himla härligt!

Träningen gick ok i veckan. Tycker det är väldigt skönt att springa ut nu i vårvärmen och solen så jag har fortsatt med det. Känner inte av några andra krämpor under löpningen än att jag blir himla kissnödig och det ligger och trycker mot urinblåsan. Brukar stanna längs vägen och kossa när jag har sprungit en bit så släpper det sen. Så är det ju givetvis lite tyngre, men det vore ju konstigt om jag inte tyckte det. Är ju som att göra löppassen med en 12 kilos viktväst på. Tänk vad jag ska känna mig lätt när jag börjar springa efter förlossningen.. Haha. Det blev 3 löppass – ett på 5 km, ett på 7 km och ett på 4,5 km – samt 2 yogapass på en halvtimme vardera. Den här veckan måste jag försöka få in lite styrketräning också.

Några bilder från veckan som gått:På Åhlens och provade kläder häromdagen. Ville hitta nåt som kändes lite coolt och satt bra. Gick faktiskt hem med en kjol från Ganni och den var så fin att jag beställde två kjolar till i samma modell från deras hemsida 😬

 Yogar helt i grönt. Så smidigt att yoga hemma på vardagsrumsgolvet.

Jack och jag hade en mysig lördag. Fikade på Bulleboden på Kungsholmen. Jag var lite sliten pga adrenalinbaksmälla från mitt konferencierjobb på fredagen. Det känns precis som en vanlig baksmälla trots att man inte druckit en droppe.. Orättvist 😬 Trött, ont i huvudet, lite illamående.

 Veckans tulpaner. Älskar när de växer sig så där spretiga! Köper hem nya från min Ica-butik varje vecka.

På söndagen sprang vi in i gulliga Bianca och Benjamin. Bägge två har ju varit med i Lets Dance så jag känner dem rätt väl. Superfina båda två!

 Efter min löprunda i söndags. Lapandes sol. Kollade American Horror Show och väntade på att Jacks fotbollsträning skulle vara slut.

Vecka 22 ✅

Det blev inte direkt en träningsvecka.. (räknar från mån till sön för enkelhetens skull, även om jag byter gravidveckor på fredagar) Patrik var här i Stockholm från söndag till onsdag och det blir av någon anledning inte speciellt mkt träning då. Vi har mest myst helt enkelt, men det är ju inte fel det heller, haha.

Totalt blev det: 1 löppass (Almenäs-intervaller och totalt 6 km), 1 yogapass och 2 styrkepass (varav ett på utegymmet i Rålis, riktig skoghuggarträning).

Cravings: Blodpudding, räkor, lemonad, glasspinnar, godis. Igår åt jag så mycket godis att jag på riktigt höll på att spy för första gången i den här graviditeten. Usch. Men, jag har även börjat gilla grönsaker igen så nån slags balans har väl ändå uppnåtts. Haha.

Kroppen: Tycker inte om att magen växer åt alla håll. Den där sidomagen och ryggmagen tycker jag inte om. Alls. Känner hur bebisen rör sig flera gånger om dagen nu och nu har även killarna och Patrik kunnat känna det. Det är häftigt ändå. Att ha en alien som har intagit ens kropp. En liten människa som bor därinne. Sliter en del i ligamenten och kliar lite här och var på kroppen, men på det stora hela känner jag mig rätt stark!

Övrigt: Häromdagen kände jag att kanske man skulle ta och skaffa en till med en gång, av bara farten sådär, för att kanske kanske få en flicka också. Föreslog det till Patrik som är van vid att vindflöjeln blåser åt lite olika håll från dag till dag i den här skallen så han lullade mest med. Har en känsla av att det inte kommer att kännas så aktuellt när vi är mitt uppe i nattvak och amning och bajsblöjor etc…

Humöret går lite upp och ner, det är väl hormonerna som spelar mig ett spratt. Ena dagen är jag på strålande humör och nästa dag en smågrinig crybaby. Stubinen är heller inte så lång, ett tips är att aldrig reta upp en gravid kvinna. Hon kan med en fingerknäppning förvandlas till en eldsprutande drake 😬Älskar att spela basket. Praktiskt att ha en egen basketboll på kroppen också 😹

 Morgonstund har guld i mun. Iaf när min älskling är här. Också han som har tagit bilden.

 Mina gravidläppar! Alla ankor kan slänga sig i väggen! Men gillar dem lite ändå faktiskt 🙈

 Basketcup med Dylan i helgen. Otroligt roligt, tyckte både han och jag. Han var såååå duktig!

  Some utegym-action. Kände mig så stark och körde stenhårt med traktordäck och stubbar och allt vad det är. Nu, några timmar senare, är jag rätt så mör ja.. Kan bli ofrivilligt sängliggande imorgon 🙈

Preggo och postpreggo-tips

Alltså det är så kul att läsa era kommentarer på gravidinläggen! Skrattar högt ibland, haha. Mycket igenkänning.. Nu behöver jag iallafall er hjälp. Ska leda några galor den här våren och det är ju inte superlätt att hitta kläder som passar, särskilt inte finklänningar.. Det är liksom långklänning som gäller. Har iallafall fått låna några superfina av Camilla Läckberg (God bless her!) så det ska nog lösa sig, MEN jag behöver nån slags shapewear att ha under. Har googlat och det är en djungel! Verkar inte heller finnas att köpa i butik utan man får beställa på nätet. Så, är det någon som har testat och kan rekommendera? Nån som testat preggo-Spanx till exempel?

Och om man blickar framåt, till den ljuvliga dagen då den här lille skrutten ligger PÅ min mage istället för i, vilken är den bästa gördeln/korsetten? För det funkar ju faktiskt. Och jag har en tv-inspelning 2 månader efter förlossning så det skulle kännas bra att åtminstone vara i hyfsad form.. Den får inte korva eller göra jättevalkar under kläder och ska ju helst vara hyfsat bekväm. Alla era erfarenheter uppskattas!