Vecka 27 ✅

En bra vecka! Känner mig i fin form nu. Det här är nog bästa perioden i graviditeten. Magen är fin, jag känner mig hyfsat pigg och träningen känns bättre än på många månader. Minnet är däremot inte helt som det ska, kan nämligen knappt minnas ens vad jag gjorde förra veckan.. HUR sjukt är det??

Träning: ja som jag minns så gjorde jag två löppass, ett styrkepass och lite rörlighetsträning/yoga. Ett av löppassen vet jag iaf att jag sprang Almenäs-intervaller, men det andra har jag ingen aning om vad jag gjorde. Haha 🙈 Kände mig iaf riktigt stark på mitt gympass med intervaller, rodd och styrka. Ville springa fort och ta i, bli svettig och anfådd. Har gått helt okej att träna under graviditeten, men jag har inte känt mig så STARK som jag gör nu tidigare.

Krämpor: Ont i ryggen, aj aj. Och om jag inte rör på mig så blir det värre. Bäst är det när jag går faktiskt. Sitta och stå är värst. Men även ligga börjar kännas jobbigt, hittar ingen skön position alls, så sömnen är det sisådär med. Är dessutom uppe och kissar kanske 3-4 ggr per natt. De dagar allergin är illa så har jag svårt att andas på nätterna. De dagar allergin är bättre så gnisslar jag tänder. Lagen om allt jävlighet, haha. Halsbränna.

Övrigt: Ledde den stora skönhetsgalan SBCA (Swedish Beauty & Cosmetic Awards) i Blå Hallen/Stadshuset tillsammans med Daniel Paris i torsdags. Kände mig superfin i klänningarna jag har fått låna av Camilla Läckberg. Så skönt att slippa stressa över den grejen. Man är ju inte supersugen på att lägga ut flera 1000 på galaklänningar för gravida. Känns inte som de kommer att användas särskilt mkt. Dessutom är det ju miljövänligt med återanvändning 😊 Galan var väldigt lång, nästan 4 timmar, och nu kände jag plötsligt att jag var gravid. Det var rätt jobbigt att stå i klackar så länge.. Hade megaont i ryggen och hållningen var garanterat inget vidare i slutet av kvällen. Var helt död när jag kom hem och även dagen efter. Gjorde absolut ingenting, helt urlakad. Ont i ryggen och huvudet, svullna ben och trött intill apati. Gissar att det har både med graviditeten och mitt utmattningssyndrom att göra. Lite större jobbinsatser kräver att jag återhämtar mig och återhämtningen tar mkt längre tid än innan jag blev sjuk. Batteriet tar längre tid att ladda upp och när det är urladdat funkar det inte alls för en stund.

Några bilder från veckan:  

Jessica Almenäs
Swedish Beauty & Cosmetics Awards, Stockholm Stadshus, 2017-04-20
(c) Karin Törnblom / IBL

Vecka 26✅

Känns som graviditeten har gått in i en ny fas nu. Trivs ganska bra med att vara preggo för närvarande faktiskt. Känner mig rätt fin och rätt tillfreds, hormonerna tycks vara under kontroll för närvarande haha 🙈 Har återupptäckt delar av garderoben som ser helt ok ut på den här kurviga kroppen, samt hittade en påse kläder från min förra graviditet i förrådet. Fina fisken!

Krämpor och annat: Tja, det gamla vanliga. Dvs halsbränna, ryggont och andfåddhet. Och så allergin då förstås. Nytt är att det redan nu är besvärligt att hitta en skön sovställning så sömnen är lite sisådär. Är ju uppe och kissar en 3-4 ggr varje natt också. Får lite sendrag i magen ibland.

Cravings och matvanor: Äter ju i stort sätt bättre när jag är med Patrik och vi har varit tillsammans en vecka nu så jag har ätit på fasta tider och hyfsat nyttigt. Matiga sallader, soppa, kyckling och rotfrukter osv. Har dock blivit en hel del glass.. Ja i extremt stora lass faktiskt.. Öl, grädde, jordgubbar, vindruvor, kebabrulle är annat jag har varit sugen på att mumsa på den här veckan (och jag har också bejakat suget🙈).

Träning: En ok träningsvecka. Gjorde inget de första dagarna efter terrordådet, var i chocktillstånd rätt länge. Men sammanlagt blev det tre löppass (eller rättare sagt gogging, en mix mellan rask gång och löpning). 6 km, 10 km och 10 km. Men sista 10:an var det mkt mer gång än löpning. Det går fortfarande bra att springa, förutom den där sabla kissnödigheten. Dessutom blev det ett 50 minuters yogapass, tyvärr ingen styrka den här vecka . Patrik och jag körde lite basket också en dag och han tvingade mig att göra nån övning med massa korta intervaller. En riktig slavdrivarpojkvän, haha 😉 Känner ändå att kroppen mår bra av att röra på sig, får mkt mindre ont i ryggen de dagar jag är aktiv.

Någon annan som känner av ångest och oro i den här delen av graviditeten? Dagarna går bra, men på kvällarna så snurrar tankarna rätt så rejält.. Mardrömmarna är inte lika vanliga, men oroskänslorna vill liksom inte lämna kroppen.

Blivande pappan är väldigt engagerad i magen och graviditeten och har en laddat ner en preggo-app där han kan följa vad som händer vecka för vecka, även när vi inte kan ses. Vi har  också som rutin att han smörjer in min mage varje kväll när vi är tillsammans. Mysigt! Kommer själv ihåg hur spännande det var med första barnet och det är härligt att han får uppleva allt det där nu ☺️

Här är några bilder från vecka 26 🌼 

Vecka 25 ✅

Livet går vidare ändå. Det måste ju göra det. Även om jag tänker på lilla Ebba varje dag, varje timme, fortfarande. En sak som jag däremot inte har tänkt på är sociala medier. Man får lite perspektiv när en sån här sak händer, det är mycket som plötsligt känns oviktigt och banalt. Trivialt. Såsom till exempel sociala medier. Men också att man uppenbarligen har det så bra att man har ork och tid att oroa sig för små tramsiga saker som om man har gått upp några kilon för mycket under sin graviditet.. Så den här gravidveckan har jag faktiskt inte ägnat det en tanke. Börjar istället känna mig ganska fin. Tänker på att det nog är sista gången jag har en rund växande mage och försöker njuta lite av det. Längtar också väldigt väldigt mycket efter att bebisen ska komma ut nu. Längtar efter bebismys!

Krämpor: ont i ryggen. Nu känner jag igen det feån mina tidigare graviditeter. Ryggen känns hela tiden liksom trött, om ni fattar vad jag menar. Är mycket mer känslig för hur jag sitter, ligger och står. Blir tröttare av att resa. Försöker stretcha ut och rulla ryggen (med gymrullar), men kommer inte riktigt åt. Annars är det mest allergin som besvärar mig. Har haft ganska stora andningsproblem faktiskt.

Cravings: inte så sugen på kolhydrater längre, förutom glass då! Glass i STORA lass. Mmm. Fick till och med tag på första mjukglassen häromdagen. Som en dröm. Annars vill jag mest äta grönsaker, fisk och kyckling. Soppa och knäckebröd. Jordgubbar.

Träning: Blev inte så mycket träning gjord efter att Patrik kom till mig, men samlade iaf ihop 2 löprundor (intervaller på löpband samt 6 km utomhus), 1 styrketräningspass och 1 yogapass. Får mjölksyra tidigare, men misstänker att det beror rätt mkt på att jag har så lite syre att pumpa ut till musklerna pga andningsproblemen. Blev några raska rätt långa promenader med Patrik också så träningsveckan var helt ok. Efter fredagens händelser har jag varit helt paralyserad och träning har inte direkt varit top of mind.

Barnmorskebesök: var på MamaMia i veckan och allt såg bra ut. Lite järnbrist bara. Fick lära mig att om man tar sina järntabletter tillsammans med mejeriprodukter så slår det ut effekterna av tabletterna och det förklarar ju ett och annat.. Har nämligen tagit mina på morgonen tillsammans med min frukost. Men bebisens hjärta slog som det skulle och magen låg mitt på kurvan.

Känsloläge: jag har ju varit oerhört sorgsen de senaste 4 dagarna. Gråtit väldigt väldigt mycket. Men jag uppskattar ändå att jag verkligen känner något igen. Hela känsloregistret slogs i princip av i samband med min utmattning. Det enda som trängde igenom då var att jag var nykär och det är ju en väldigt stark känsla. Det räddade mig från att bli helt avstängd och apatisk. Minns att jag såg mkt på skräckfilm då, för att komma åt någon känsla överhuvudtaget. Men nu har jag alltså gråtit och gråtit. I tid och otid. Känt en bottenlös sorg. Och det har på något sätt varit befriande att bara låta tårarna rinna när de kommer. Gråt rensar och renar.

Övrigt: känner mig som sagt ganska fin. Tycker den där runda magen är rätt vacker. Och den är så bekväm att ha som stöd till händerna. Mina är som klistrade på magen. Otroligt ändå hur den kan stretcha sig så. Kroppen är den märkvärdigaste av uppfinningar. 
Kämpar på på gymmet. Ska göra ett inlägg om vilka träningskläder som funkar utmärkt att använda som gravid, men det får bli efter påsk då jag nu är iväg på äventyr hela veckan.

Nakenbild minsann! Magen döljer ju allt av intresse, haha 🙈

Vecka 24 ✔️

Åh herregud, det känns som om magen ska explodera! Som om den inte får plats i skinnet. Fast det vet jag ju att den får, för jag har ju varit gravid två gånger förut. Har varit en halvtung vecka. Allt börjar kännas jobbigt nu. Knyta skorna, gå till tunnelbanan, sitta, ligga, stå. Ryggen har börjat värka, har haft problem med det under båda mina tidigare graviditeter. Beror förmodligen på svanken som kommer med magen, jag har väldigt lite svank normalt sätt så det blir ju en helt annan belastning på ryggen. Ni vet, det känns som en konstant trötthetskänsla.  Har också släpat runt på en hel del extra vätska och det är jobbigt! Övriga krämpor: halsbränna och andningsproblem. Flåsandet har blivit sju resor värre om man säger så..

Träningen har också känts markant tyngre men jag hoppas att det är en övergående fas. Har iaf bestämt mig för att byta ut ett av mina tre löppass i veckan till en lång rask powerwalk. Den här veckan har det blivit ett löppass ute på 5 km, ett intervallpass på löpbandet, en powerwalk på 1 h och 20 min, en kilometer rodd, ett styrketräningspass och ett yogapass.

Har sovit urdåligt hela veckan. Mitt gravida jag är visst inget vidare på att tackla jetlag. Vi snackar en timme liksom, haha! Men att somna vid 2 varje natt håller inte när man ska upp med ungarna kl 7.  Så det har blivit en hel del dagliga powernaps..

Mina matvanor nu är riktigt sjuka.. Äter konstiga kombinationer som ölkorv, piggelin, äpple till frukost. Har tappat lite aptiten på mastiga kolhydrater vilket jag tackar för. Törstig, på vatten och lemonad. Och jag har varit så sugen på rödvin! Hallucinerar om ett stort glas mustigt rött, mmm.

En småjobbig vecka, men också en vecka då jag känner mig extrem tacksam för det jag har. Har redan två fantastiska småkillar som jag avgudar. Så smarta och roliga och härliga. Och jag längtar efter bebisen i magen. Han som gör kullerbyttor och kör karate i magen. Börjar se rörelserna på utsidan nu också. Betyder att bebisen blir allt starkare – bra!

Sen är jag så glad över pappan till det här barnet. Så glad att jag träffade honom. Sättet vi träffades på kan ha varit en slump, men jag väljer att tro att det var ödet. För jag visste från dag ett att det skulle bli vi, även om det tog ett tag att övertyga honom, haha. Han är en genuint BRA person och kommer att bli världens bästa pappa. Och pojkvän. Och vän. Och partner in crime och allt annat ☺️ Vi är världens bästa team, han och jag ❤

En titt i backspegeln

Är det nåt jag skulle önska mig här i livet så är det ett bättre minne. Mitt långtidsminne är rena skämtet, jag minns i princip ingenting. Förr skrev jag dagbok för att komma ihåg nåt, men sen barnen kom har det elt enkelt inte funnits tid till det. Vilket är synd, för det är väl just de åren man skulle önska fanns väl dokumenterade. Så som ni säkert förstår så minns jag heller inte mycket av mina tidigare graviditeter och har därför svårt att jämföra med den här graviditeten.

Kommer givetvis ihåg vissa detaljer. Som att jag bara har kräkts en enda gång under alla mina graviditeter. Det var 2005 när jag väntade Jack, i en soptunna på St Eriksplans t-banestation. Jag gick upp 20 kg med både Jack och Dylan. Minns dock inte hur jag tränade och om jag åt hälsosamt eller inte. Tror jag gick rätt mkt på gymmet första gången och andra gången minns jag att jag spelade mycket golf. Gick faktiskt 27 hål dagen innan Dylan kom. Förmodligen det som satte fart på förlossningen, haha. Minns dessutom att jag spelade mkt bättre golf som gravid, av någon märklig anledning.

Jack är född i juli 2005 och det var kanske den varmaste sommaren i mannaminne. Dessutom fick vi en vattenskada i lägenheten och var tvungen att ha en enorm värmealstrande fläkt på hela dygnet. Jag höll på att knäckas totalt av vätska i kroppen och värmeslag. Sista veckorna orkade jag knappt ta mig utanför dörren. Minns också när jag födde på Karolinska och det var så varmt både ute och inne att alla fönster stod på vid gavel och barnmorskorna försökte få mig att dämpa mina förtvivlade vansinniga ”jag vill dö!!!!låt mig dö!!!”-skrik för det skulle skrämma alla andra som låg och födde. Jack låg i kuvös efteråt och jag var först helt förstörd och sen helt apatisk. Fick morfin för ihoplappningen och smärtorna efteråt och blev typ beroende av första dosen. Ett himmelskt rus. Kan verkligen relatera till att det finns narkomaner som skulle göra vad som helst för att få tag på morfin 😳 Läskigt.

Med Dylan i magen råkade jag ut för en allvarlig arbetsplatsskada. Fotograferna i travstudion glömde att sätta på ett filter på nya studiolampor och ställde dem dessutom för nära, med konsekvensen att jag och Micke Nybrink i princip grillades levande i 4 timmars direktsändning. De efterföljande veckorna var förmodligen de vidrigaste i mitt liv. Jag hade svåra brännskador på all hud som hade varit exponerad, dvs ansikte, hals, hårfäste, dekolltage, händer. Dessutom hade jag bränt sönder hornhinnan i ögonen (kändes ungefär som att få glassplitter i ögonen som inte gick att få bort) så jag var helt blind i två veckor och fick sen gå med solglasögon varenda gång jag var ute i dagsljus under många månaders tid. De smärtorna jag upplevde under de där första veckorna önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag var dessutom gravid i typ vecka 20 tror jag.

Dylans förlossning var helt magisk. Så perfekt som en förlossning kan vara. En euforisk upplevelse. Jag födde i Norge med en engelsk sjuksköterska, hade tillgång till ett stort rum med badkar. Badade nästan hela tiden. Epiduralen tog där den skulle (till skillnadfrån min första förlossning..) och han sköt ut som en kanonkula efter bara några krystvärkar.

Tur att man har en del tidningsomslag och intervjuer att titta tillbaka på så minns man iaf nåt, haha.. Här är jag gravid med Jack. Magen var helt enorm, men resten av kroppen kändes inte så stor. Förutom på slutet då jag hade enormt mkt vätska.

Här var jag gravid med Dylan och hade en period med mörkt hår. Kanske inte superlyckat, men gjorde underverk för min hårkvalité. Hade så himla långt och tjock hår efter ett år utan någon slitande blondering. Kände mig hyfsat ”smal” långt in i graviditeten med Dylan. Men, jobbade ju heltid och pendlade dessutom till Norge varje vecka och hade en liten 3,5-åring så det var kanske inte så konstigt att man höll sig i form..

 Var tillbaka på jobbet första gången när Jack var 6-7 veckor (i travsändningarna). 4 månader efter födseln gjorde jag Fotbollsgalan och kände mig i rätt fin form rent kroppsligt. Fick dock ett bryskt uppvaknande i vad som händer när man inte kan amma regelbundet och dessutom inte har med sig en pump.. Jag gjorde en Charlotte Perelli och kände (och såg!) hur brösten växte i direktsändning. Som ni ser var det ju bara tur att de fick plats i klänningen och att den inte sprack 🙊

 Dylan föddes sista september och 6 veckor efter gjorde jag Fotbollsgalan. Väl inlindad i håll-in-underkläder.. Bilden ovan är dock från Lets Dance som drog igång 3 månader efter Dylans födsel. Jag hade ju en hel del gravidkilon kvar och fick frågan av en tidning om jag var gravid. Kommer ihåg att jag blev så jäkla arg och ledsen! Vad har vi för uppfattning om kvinnokroppen egentligen om man tror att man ska vara smal som en sticka med platt mage bara tre månader efter att man har fött barn?

I Falsterbo två månader innan Dylans födsel. Här var jag rätt pigg och kände mig toppen i graviditeten!

 Löste Suduko på balkongen ungefär en månad innan Jack kom till världen. Värmen var inte kul!

 Älskar den här fina bilden som Mama tog på mig och Jack (och Dylan i magen!) 2009.