Deadline 😵

Dessvärre inte deadline för bebisen, men väl för första manusinlämning på min och Lovisas nästa bok. Det är mycket jobb med en bok ska ni veta.. Planering och möten och massa fotograferingar och massa skrivande förstås. Och det tar tid! Vi har hållit på sen i höstas och boken kommer väl ut någon gång i slutet på 2017/början av 2018.

Är helt rökt i huvudet efter att ha jobbat igenom texterna den senaste veckan. Men det är ju himla kul också, som liten hade jag en dröm om att en dag få skriva en bok (och jag har flera gånger börjat skriva på diverse skönlitterära verk, har dock aldrig orkat ta projekten i mål..) och nu har jag snart gett ut tre stycken träningsböcker! Overkligt. Tyvärr har bloggskrivandet blivit lite lidande eftersom jag har svårt att splittra fokus sen min utmattning. Ska något bli klart måste jag ägna mig åt en sak i taget, annars sitter jag där med 50 påbörjade projekt som aldrig avslutas.

Här är några bilder från vår tredje och sista bokplåtning. 

Det så kallade ”påhoppet”

Läste idag i tidningen om att Plura hade berättat i en podd att han röker 4 (!) paket cigg om dagen och i princip är alkoholist och dricker varje dag, minst en halv flaska vin och en whiskey. Jag tyckte att 4 paket cigaretter på en dag lät väldigt mycket och twittrade också om detta. Samt att hans kropp nog inte mår prima.

Detta fick Expressen till ett ”påhopp” och beskrev det som att jag använde hårda ord mot Plura. Gjorde jag ju verkligen inte! Det är ju han själv som har sagt allt det här och att kroppen nog inte mår prima av det förstår nog 99% av befolkningen, Plura själv inkluderad. Enligt Expressen svarar Plura att de som tycker något om hans livsstil kan ”leva bäst de vill själva” (tydligen har även andra kommenterat detta) och det håller jag helt med om. Givetvis är vi själva ensamt ansvariga för hur vi väljer att leva. Plura får göra vad sjutton han vill, jag tänker inte döma någon. Däremot är min uppfattning att väldigt många ångrar sig när de får mycket färre levnadsår än de hade önskat pga av sitt leverne. Och man kan ju även reagera på att det inte är en särskilt sund livsstil, det tror jag de flesta håller med om.

När det gäller rökning känner jag generellt ett mycket starkt motstånd. Jag avskyr det faktiskt. Kommer ihåg redan när jag var liten och gömde mammas cigarettpaket för jag ville inte att hon skulle dö av rökningen. Hon blev arg då, men slutade några år senare. Som med så mycket annat måste motivationen till förändring komma inifrån. När jag var i 20-årsåldern var jag med i Fröken Sverige, som på den tiden samarbetade med i Folkhälsoinstitutet i en stor anti-rökkampanj. Alla vi landskapsfröknar (jag var Fröken Jämtland) fick gå en utbildning hos Folkhälsoinstitutet och var sen ute och föreläste i skolor om rökning och dess risker och påverkan på kroppen. Det jag lärde mig då har liksom etsat sig fast och för mig är det mycket svårt att förstå hur man kan röka trots att man vet hur farligt det är. Viktigast är förstås att ändra attityden till rökning, framförallt hos barn och unga. När jag var ung var de som stod i rökrutan de coolaste på skolan. Det gäller att få unga att inse att det är coolare att våga säga nej till cigaretter.

Molly Sandén la ut ett uppmärksammat inlägg på Instagram häromdagen. Hon står med en cigg i handen och inlägget går ut på att hon inte vill leva upp till hälsoideal som hon känner krockar med hennes personlighet. Hon skriver att hon röker ibland och ofta dricker sig full.

Jag förstår på sätt och vis Molly. Även jag hatar ibland pressen och förväntningarna på att man hela tiden ska vara en förebild och nån slags moralisk kompass för alla andra. Det är väldigt svårt att vara sig själv och bli lycklig då. Även vi som lever i offentlighetens ljus är ju bara människor. Med bra och dåliga sidor. Man måste få lov att leva på ett sätt som man själv blir lycklig av, även om man då inte gör alla andra till lags. Och Molly är ung, klart hon ska få festa och ha kul!

Kan ändå tycka att hon kunde ha struntat i att ha den där ciggen på bild. Även om HON givetvis får välja att röka bäst hon vill. Men då är vi ju förstås tillbaka till att det handlar om att ändra attityden till rökning och där har faktiskt vi som är så kallade ”kändisar” en viktig roll, vare sig vi vill eller inte. Man ska inte behöva visa upp en fasad eller känna pressen att leva efter knasiga ouppnåliga ideal (kroppsliga eller mänskliga), men man kan ändå välja lite i vad man väljer att dela med sig av.

Hoppas jag inte låter som en moralpredikande kärring nu, det var inte meningen. Ville bara dela med mig av hur jag ser på rökning. Och ni vet ju redan att jag förespråkar en hälsosam livsstil så mina åsikter kan ju inte komma som en chock precis. Jag vill leva länge och vara frisk och därför väljer jag både bort och till saker som kan ge mig de bästa förutsättningarna att göra det. Dock är jag ju inte extrem på något sätt, jag dricker alkohol och äter skräpmat och godis osv.

Och till slut, for the record, jag gillar verkligen både Molly (som jag lärde känna i Lets Dance, supergullig!) och Plura (som jag intervjuat några gånger i Nyhetsmorgon), så det här är inget så kallat personligt ”påhopp”.

Malou och fläskläppen

Igår när jag skulle föna håret vid 23-tiden gjorde jag en så fruktansvärt klantig sak. Har hårtorken på en hylla i en garderob och när jag skulle få ner den drog jag i sladden och ner kommer hårtorken som en missil och träffar mig på munnen. Aj aj aj, kände direkt att det inte var bra. Började bulta och värka i läppen direkt. Sen såg jag i spegeln att jag visst hade spräckt läppen och blödde. Fick sitta med en ispåse i en timme, men det gick givetvis inte att undvika en rejäl fläskläpp.img_0627

Vaknade på morgonen med jätteläppen Orvar på ena sidan av munnen, såg helt enkelt inte klok ut! Tänkte ställa in min medverkan i Malou Efter Tio idag, men bestämde mig för att skärpa till mig och inte vara så ytlig. Haha 🙈 Sen lyckades också Linda Fernström i TV4-sminket trolla bort fläskisen lite. Tack för det Linda!

OM jag hade ställt in hade det kvalat in i samma osannolika kategori som när jag fick ställa in en travsändning för att jag fastnade i hårborsten. OBS, 100% sant och fortfarande mycket pinsamt 🙈

Det var lite blandade känslor att komma till TV4-huset efter 3 månader. Konstigt att plötsligt inte ha passerkort utan att vara där som gäst. Egentligen var jag hos Malou för att prata om träning och min och Lovisas nya bok Stora Träningsboken för kvinnor, men samtalet kom att handla mycket om min utbrändhet och det var INTE planerat. Men det är bara att hålla god min och svara på frågorna 🙈 Jag har iofs inga problem med att dela med mig av mina erfarenheter och är glad om mina ord kan kännas igenkännande och kanske tröstande för någon.

Man får inte glömma bort att vi alla har våra bördor att bära. Som glamourös tv-programledare kanske det framstår som om man inte har några problem och lever det perfekta livet, men så är det givetvis inte. Det är också viktigt att vi pratar mer om utmattning och utbrändhet som är alldeles för vanligt i samhället idag, men som ändå möts av en hel del skepsis om man själv inte har varit drabbad eller har någon närstående som har det. Ni kan se hela intervjun HÄRimg_0648Jag blev så lång med klackar att jag fick stå ett trappsteg längre ner än Malou. Vilket gör att vi ser ut som jätteamazonen och dockmänniskan, haha 😹

På TV4 sprang jag också en av de svenska kvinnor jag beundrar mest, advokaten Elisabeth Massi Fritz. Finns få som gör så mycket för kvinnor och barns rättigheter som hon. Och hon GÖR verkligen något! Kämpar varje dag. Ger aldrig upp. Tack gode Gud för kvinnor som hon 👊🏻 Stötta gärna hennes kampanj ”Sluta tafsa” genom att köpa ett armband. Info hittar ni bland annat på hennes Instagram. Och hon fick förstås med sig ett ex av boken. img_0636

Slutspurt

Oj oj oj vad jag börjar bli sliten nu.. Sen jag blev sjuk för ett drygt år sen har jag inte varit i närheten av att jobba så här intensivt som jag gjort de senaste 12 dagarna. Känner att jag är nere på sista energireserven nu för jag återhämtar mig inte speciellt mycket när jag sover utan vaknar lika trött. Men jag kämpar på och tänker att jag får vila sen. Och programmet blir bra! Jättebra! Längtar tills ni också får se det.

Försöker få till små korta träningspass ändå när jag har möjlighet för jag vet att jag mår bra av det. Observera: korta. Här handlar det inte om att ta ut sig max eller hålla på i ens en timme. Det blir bara en negativ stress i det här läget. Det är snarare en halvtimmes jogg på stranden eller i öknen. Eller en halvtimmes yoga för att se till att kroppen inte blir stel och kantig och ond av stressen. Ingen nedbrytande träning alls. Igår blev det 4 km jogg på stranden och 15-20 min yoga.

Bilderna med surfbrädan nedan tog jag på gårdagens location. Tyckte den där surfbrädan var så himla snygg! Och jag är ju som jag har berättat tidigare en California girl at heart. Även en surfer girl wannabe, haha. En dag ska jag bo i ett hus vid stranden i Venice och varje morgon ta min surfbräda och gå ut och ta några vågor. Vara lite hippie, yoga och meditera och äta ekologiskt. Mm, en dag händer det.img_0429 img_0408

Från gårdagens löprunda på den evighetslånga stranden vid vårt nya hotell. img_0466

Lite cheesy, jag vet.. Men jag är ju komplett galen i den där mannen! img_0476

Hälsoresan

Förutom att vi jobbar oerhört mycket och långa dagar (idag från 5.30-17.30 till exempel), så har jag levt ett hälsosamt liv här nere på Fuerteventura. Nyttig mat (mycket fisk, kyckling, grönsaker, frukt), 3 hyfsat regelbundna mål om dagen, ingen alkohol, tränat ganska många kortare pass (löpning, Almenäs-pokalen, yoga, basket), lagt mig tidigt. Hjärnan är visserligen lite trött men kroppen känns kanon. Den är verkligen nöjd med mig och har inte strejkat ett dugg med tex IBS-mage som den brukar göra.

Måste ändå säga att det blev en stor förändring i min livsstil (som redan innan var ganska hälsosam) efter att jag gick på rawfood-cleanse hos Doctor Salad. Det var så sjukt uppenbart hur mycket bättre kroppen mådde av att få i sig ”bra bränsle”. Och som en liten bonus av den senaste månadens mer hälsosamma val så har jag också gått ner nåt kilo på kuppen. Vet inte hur mkt eftersom jag sällan väger mig, men det känns på kläderna. Och den förändringen har alltså kommit UTAN att jag har vare sig bantat eller tränat som en idiot. img_9854Det är underbart att springa i öknen! Jobbigt (sandigt och stenigt), javisst, men man känner sig som en urkraft. En äventyrare som upptäcker världen. Och lite som om man är med i Game of thrones, haha. img_9862img_9852

Min fina träningskläder (ibland använder även jag svart 😉) kommer från Under Armour (linne, sport-bh och skor) samt Drop of mindfulness (shorts).