Inte ok!

Till att börja med, vilken härlig kväll jag hade med min 11-åriga fotbollstokiga son Jack igår. Riktigt mysigt att vara ensam med honom, det blir ju inte så ofta, lillebror är ju för det mesta med. Vilket också givetvis är mysigt, men det är också viktigt att göra saker med bara ett barn ibland.

Vi hade fått biljetter till Europa League-finalen av mitt jobb, då vi ju är den svenska kanal som sänder Europa League. Vi hade verkligen superbra platser (precis på mittlinjen) och det bjöds på buffé och dryck och popcorn. Väldigt trevligt sällskap dessutom, härliga Kanal 5-människor! Enormt tryck i arenan, speciellt Ajax-fansen visade upp imponerande röstresurser och sångkunskaper. Som grädde på moset fick vi också se Zlatan hoppa runt på ett ben på innerplan. Och Zlatan är ju alltid Zlatan. Som Henke Larsson sa i någon tidning idag; Zlatan kan bli kung i Sverige vilken dag som helst.

Nåväl, efter en trevlig kväll var det då dags att ta sig hem. Och det vet man ju av erfarenhet att det inte alltid går helt smidigt när man ska lämna Friends, så Jack och jag tyckte vi var förutseende och lämnade innan United-fansen hade börjat röra på sig. Vad möts man då av utanför arenan? Jo en driljard poliser och annan personal. Vilket i sig är toppen, man vill ju inte tumma det minsta på säkerheten dessa dagar. Men, när vi försöker gå mot antingen tunnelbana eller pendel har de dock spärrat av ALLA vägar i den riktningen. Alla. Ingen vi frågade kunde heller ge besked om vilken väg man skulle ta för att komma från området, mot kollektivtrafiken, så vi (och många med oss) gick åt fel håll flera gånger och fick vända när vi stötte på nya avstängningar. INGEN kunde ge upplysningar om vart man skulle gå, inte EN ENDA skylt på hur man skulle ta sig någonstans. Vi såg ingen annan utväg än att följa zombieströmmen åt helt fel håll. Ingen verkade veta åt vilket håll vi gick. När man kollade iphone-kartan visade det sig att vi slussades åt Sundbybergshållet och enda sättet att komma till nåt slags kommunal transport (taxi var ICKE att tänka på, taxibilarna kom inte in nånstans ens i närheten av Friends) var att gå runt en stor sjö och sen tillbaka till där vi började i princip och så vidare nån kilometer åt andra hållet.

Är det verkligen rimligt att en höggravid och en 11-åring ska tvingas gå 5-6 km mitt i natten för att ta sig hem efter en fotbollsmatch?? När pendeltågstationen är 100 meter från Friends? Nä, det är helt jävla orimligt. När vi hade gått en bit träffade vi Carina Berg, en annan tv-kollega som heter Gabriel och Carinas bonusson Sebastian. Vi slog följe eftersom de var lika lost som alla andra och det upplyftande sällskapet var nog enda anledningen till att vi pallade att överhuvudtaget ta oss hem för mina gravidstubbar till ben var både svullna och trötta och Jack somnade nästan gåendes.

Vi lämnade Friends strax innan 23.00 och klev in genom dörren hemma på Kungsholmen 00.45. Helt bananas om du frågar mig. Och mest irriterande var bristen på information – HUR man skulle ta sig nånstans och VARFÖR man inte fick gå en rimlig väg till kollektivtrafiken. Vet inte vem som ska hängas för detta monumentala misslyckande, men rutinerna efter stora evenemang i Friends måste VERKLIGEN ses över. Själv kommer jag att noga överväga om jag ens orkar åka dit på nästa konsert/idrottsevenemang.

Till sist: några enkla tips till män (jo här generaliseras det friskt, med rätta) på hur man uppför sig. Vanligt hyfs helt enkelt.

1. Man kissar inte mot husväggar mitt på gatan mitt i stan. Och det spelar ingen roll hur många öl man har druckit. Såg pinkande män och deras snoppar överallt på Kungsholmen och i Solna igår. En kissade precis vid en tiggande kvinna utanför Coop. Hundar gör så. Människor gör det inte. Inte heller inresta packade fotbollsfans till män har frikort.

2. Man släpper inte stinkande äggfisar i stora folkmassor eller i möblerande rum. Herregud, till och med mina ungar vet att man får gå in på toaletten om man ska fisa. Eller åtminstone gå undan så inte andra behöver kvävas till döds av de illaluktande ångorna. Och jo, det märks att man släpper sig även om det är fullt av folk. Råkade ut för detta till 99% manliga fenomen både på arenan, i bufférestaurangen och i lämmeltåget mot civilisationen igår kväll.

3. Man går inte fram till okända kvinnor och pussar dem (som min kollega Isabel råkade ut för igår när hon jobbade utanför Friends). Man tar de inte heller på rumpan eller magen, oavsett om det är trångt eller man vill komma med en putslustig kommentar om gravidmagen. Inte heller i detta fall är öl en förmildrande omständighet. Tvärtom faktiskt.

Kan vi bara enas om dessa enkla ordningsregler så blir det trevligare för oss alla  att existera i det här samhället?

Åh vilken helg!

Stockholm har varit absolut underbart i helgen! Från ingenstans fick vi en högsommardag i fredags och jag njöt i fulla drag. Stackars Dylan tyckte det var hans varmaste dag i livet och han ville bara ligga inne i soffan efter skolan. Lite solsting förmodligen. På kvällen kom Patrik hit på besök från Tyskland och vi hade tacomys på balkongen och när ungarna hade lagt sig satt vi kvar där till sent och pratade. En näst intill perfekt dag 😀☀️ Fredagens outfit på jättekulan: body från Indiska, kjol från Lindex och skor från Converse. Så skönt att slippa trånga byxor som är ett projekt bara att få på sig.. Nu blir det löst och ledigt tills det är dags att poppa känns det som.  Så mysigt att sitta ute på balkongen och äta tacos med mina favoritkillar! Bättre än så blir det inte. Innan maten var jag och Jack och Dylan på Dylans basketavslutning. Föräldrar och syskon får vara med och spela sista träningen för säsongen och det är alltid lika roligt. Och jomen visst var jag också med och spelade med jättekulan, hehe. Vi hade så roligt att det var inte klokt.

I lördags var Jack iväg och spelade fotboll samt hade lagaktivitet så jag, Patrik och Dylan hängde i Uggleparken hela dagen. Vi spelade minigolf, Dylan tränade på sin skateboard och så spelade vi lite basket. På kvällen blev det rätt så många omgångar av Den Försvunna Diamanten. Samt lite balkongmys under en filt när Dylan hade somnat. Älskar att sitta på min balkong och titta ut över staden. Vanligtvis med ett glas vin eller champagne i handen, numera med ett glas alkoholfritt bubbel eller rosé. Så rofyllt.

Söndag var en spännande dag. Vi var på tre husvisningar i Bromma. Det är ju vansinnigt kul att gå på visningar, skulle kunna ha det som deltidssysselsättning haha. Vi gillade ett av husen men det är väldigt dyrt så vi har inte bestämt om vi ska lägga bud ännu. Med tanke på huspriserna i Sthlm ska man nog tänka igenom det ordentligt så man känner att det verkligen känns rätt. Gillar Bromma, det är riktigt mysigt och så nära stan. Vädret i söndags var ju också superhärligt så vi käkade glass och hängde runt. Kollade givetvis hockey-finalen på kvällen. Vilken rysare! Kul med VM-guld, även om jag av nån anledning har svårt att engagera mig fullt i hockey-VM. Går liksom fel tid på året och känns lite urvattnat när det går varenda år. Men men, fortfarande riktigt skoj med guld. Henke Lundqvist, sicken kung han är alltså!

Nu måndag och ny vecka, Patrik har åkt hem och det är ju alltid lika deppigt 😢 Men nu är det inte ens en månad kvar innan han flyttar hem för gott, hurra!

Babyshower 💙

Snacka om att jag blev överraskad i tisdags! När jag var gravid senast (för 8 år sen) så hade inte det här amerikanska påhittet kommit hit till Sverige ännu, men nu verkar det vara rätt vanligt (iaf av sociala medier att döma). Jag och barnen hade bestämt att vi skulle träffa min kompis (och Dylans gudmor) Caroline på kvällen. Hon skulle köpa med pizza typ och vi skulle äta ihop hemma hos oss. Hon var lite sen, Dylan var jättehungrig och lite ilsken när det ringde på dörren och han sprang för att öppna. Men utskällningen fastnade i halsen och han bara stod och gapade när det vällde in tjejer med ballonger och grejer. Även jag blev helt chockad! Även om jag tack vare nåt 6:e sinne hade städat lite extra ordentligt just den här dagen. Tack gode Gud för det, för det var krigsvarning på lägenheten innan.. 

De som kom var, från vänster: Linda Rosenqvist (min maratonkompis och fd arbetskompis på travet), syster Jenny Almenäs, Caroline Claesson (organisatören! Dylans gudmor och Jacks barnvakt sen han var 2 år, min fd arbetskamrat på OTW), jag själv, Åsa Elmroth (min fd arbetskompis på travet), Liza Ahlsén (en av mina äldsta kompisar, min första vän när jag flyttade till sthlm 1998, har bott hos henne i perioder) och Sara Biderman (min stylist och partner in crime). Fick också videohälsningar av min kompis Johanna (som bor i Madrid), Linda (som bor i Hongkong) och Tessan och Pauline (som bor i Göteborg). Jag har på senare år sorterat rätt mycket i mitt umgänge, men är väldigt glad över de nära kompisar som jag har sparat. Insåg att jag inte hinner med så mkt socialt häng utanför jobbet och då känns det viktigare att ge av den lilla tid man har till de som faktiskt är ens nära vänner.  Lite roligt att Patrik och jag lite skämtsamt kallar varandra för apor och då ska vår apbebis givetvis ha en gosedjursapa och en ballongapa, haha. Fick mitt livs första blöjtårta, intressant fenomen! Eller jag fick två faktiskt. Syrran hade gjort en och Sara hade gjort en. Massa fina presenter fick jag också. Kläder till bebisen och godis och BB-champagne till mamman. Vi var hemma hos mig och åt tårta och drack skumpa först och sen gick vi till Mäster Anders och käkade middag. Supertrevlig kväll med tjejsnack i kubik! Tack underbara vänner, jag blev otroligt glad för detta ❤️

Det tog dock på krafterna för dagen efter (igår alltså) var jag helt slut och sov typ hela dagen. Vet inte längre vad som är graviditeten eller sviterna efter utmattningen, men hur som helst är det väl viktigt att lyssna på kroppen och jag försöker verkligen göra det. Vill den sova en hel dag så är det bara att acceptera att det är så, istället för att lägga massa kraft på att övervinna de här trötthetskänslorna eller att ha dåligt samvete för att en hel dag tillbringas i sängen. Och idag känner jag mig lite piggare så det var nog precis vad kroppen behövde. Nu väntar gymmet och sen lite jobb.

Torsdag

Idag har både Jack och jag varit sjuka. Huvudvärk, hängiga och jättetrötta. Vi har bara legat i soffan och kollat ett gäng avsnitt av Finaste Familjen. Har missat hela andra säsongen och ville gärna se den. Vi har ju följt Bonusfamiljen slaviskt så jag förstod att Jack skulle gilla även FF.

Igår var jag heller inte pigg, men då släpade jag mig iaf iväg till gymmet. Min rygg blir så mycket bättre när jag rör på mig. Hoppade konditionsträning då jag kände mig hängig, men körde lite styrka och mådde mycket bättre när jag gick därifrån. Pallrade ju mig iväg till gymmet även i måndags fast jag hade en riktigt dålig dag, både kroppsligt och mentalt. Då körde jag lite hårdare – intervaller på löpbandet, roddmaskin och styrketräning – och jag mådde såååå mycket bättre efteråt! Ryggen var typ en miljon gånger bättre. 

En småjobbig sak med magen nu när den börjar bli så stor är att den är ju att allt man råkar spilla hamnar där och inte på golvet/marken som det normalt sett gör. Häromdagen upptäckte jag inte förrän jag skulle lägga mig att hela tröjan var full med choklad.. Ett litet minne från Dajmstruten jag hade ätit några timmar tidigare, haha.

Håll tummarna för att jag känner mig bättre imorgon. Har nämligen egentligen en hemlig grej inplanerad imorgon kväll och på lördag är jag bjuden på gigantisk och flott baluns när Tobias Karlsson (dansare från Lets Dance bla) fyller 40. Hoppas så att jag kan gå, men om jag mår såhär funkar det inte tyvärr 🤒😔

Dålig dag

Fy vilken dålig dag jag har. Inte nog med att man vaknar upp till storm och snöoväder, har dessutom megaont i huvudet och ryggen, är svintrött och kan inte andas av den där pollenallergin som är satans påfund. Bebis är rätt så stor nu, men envisas fortfarande med att slå kullerbyttor i magen och trycker konstant på min urinblåsa. Har redan kissat 10 ggr den här morgonen och klockan är bara 11. Buhuhu. Visst får man väl gråta ut och klaga lite ibland? Imorgon är en annan dag och hoppas den är bättre.