St❤ckh❤lm

Har inte bloggat på några dagar. Har varit – och är – helt knäckt över fredagens terrordåd i Stockholm. Patrik och jag var på väg hem från barnmorskan och hade normalt sett gått den vägen, antingen Kungsgatan mot Kungsholmen eller förbi Åhlens mot Kungsholmen, men valde av en slump att gå en annan väg. Vi kom hem till min lägenhet på Kungsholmen, bara några 100 meter från Åhlens, ungefär samtidigt som allt det vidriga utspelade sig. Jag fick fullständig panik när flashen kom. Barnen var ju inte hemma. Min äldsta son hade dagen innan varit nere på stan och sålt majblommor och jag visste inte om klassen var där även idag. Sprang som en dåre till skolan där båda barnen tack och lov var, i trygghet. Vi satt hemma och följde nyhetsrapporteringen, hörde sirenerna, såg röken. Grät många tårar. Skulle ha åkt till Göteborg på kvällen, men det fanns ingen möjlighet att ta sig till Arlanda. Ville heller inte lämna tryggheten hemma i lägenheten, ville bara stänga in mig där med mina närmaste. Skräcken och obehaget över att allt det där otäcka som hänt i Nice och Paris och London och Berlin plötsligt bara var ett kvarter bort. Blev förvånad själv över hur hårt det knockade mig.

Blev förtvivlad när jag läste på sociala medier att en 11-årig flicka saknades och såg att det var en gammal klasskamrat till min son. I fyra år gick de i samma klass. Bad till Gud att hon bara hade kommit bort i kaoset och röran. Men så igår kväll kom beskedet att hon var en av de avlidna. En av de kallblodigt mördade. Stackars stackars liten. Kan inte tänka på något annat sedan dess. Bara den här söta, snälla, nyfikna lilla flickan och hennes stackars föräldrar och anhöriga och alla som kände henne – min son och hennes klasskamrater och alla hennes vänner. Det ska inte hända när en 11-åring är på väg hem från skolan. En liten tjej som precis har gått på påsklov och är på väg för att möta upp sin mamma ska inte bli överkörd av en galning i lastbil. Det ska bara inte hända. Den jäveln tog hennes framtid ifrån henne och det är bara så himla orättvist.

Tänker på alla som miste livet och de som fortfarande ligger svårt skadade på sjukhus. Tänker på alla som var där och upplevde detta helvete på nära håll. Tänker att jag kommer minnas detta som några av de värsta dagarna i livet. Tänker också på hur imponerande resolut polisen agerade. Och hur stockholmarna visade styrka och medmänsklighet och empati. Vackert, mitt i detta mörker.

Nu hittar ni mig i matvarubutikerna!

I samarbete med Pierre Robert.Som jag har berättat tidigare så är jag ambassadör för Pierre Robert under 2017 och nu är första kampanjen ute i butik. Så här ser det till exempel ut i en butik i Göteborg. Mina egna favoriter av Pierre Roberts tunna strumbyxor är 10 denier i färgen ”touch of tan” som jag har på mig på bilderna. De är baske mig näst intill osynliga! Underbart så här på vårkanten när man gärna vill gå med bara ben, men det är liiite för kallt och benen är liiite för bleka.

Jag har fått möjligheten att tävla ut några av mina favoritstrumpbyxor så jag har satt ihop ett härligt paket från Pierre Robert till ett värde av 700 kr. Titta in på min instagram @jessicaalmenas om du vill vara med och tävla.

Det allra bästa med de här strumpbyxorna är nog ändå att du kan köpa dem i din vanliga matvarubutik. Lättillgängliga kvalitetsstrumpbyxor helt enkelt. Du hittar de också HÄR i Pierre Roberts webshop.

I samarbete med Pierre Robert.

Mot Göteborg!

Har varit en småslitig vecka så här långt. Hade rätt mycket fram till onsdag och sen var jag helt död igår. Tre ansträngande veckor som tog ut sin rätt helt enkelt. Gjorde typ ingenting. Såg hela tredje säsongen av The Fall. Åt 4 lussebullar. Satte upp en lampa. Tvättade. Sov. Låg på soffan. Det var ungefär vad jag hade kraft till.

Idag kände jag mig lite piggare och körde ett bra morgonpass på gymmet. 40 min på löpbandet och sen några supersets med styrketräning. Åt min favoritlunch – Broc’ and roll och Spicy Tuna Sandwich på Joe and the Juice. Packade. Är helt värdelös på att packa. Det tar alltid en halv dag (minst!) och ändå lyckas jag alltid ta med mig alldeles för mycket och helt fel grejer. Men tycker att jag borde ha packrutin vid det här laget, men icke..

Men nu är vi iallafall på väg till städernas stad, Göteborg! Tuffar fram här med MTR, jag och barnen samt Caroline (Dylans gudmor). Vi har en fullspäckad och sjukt härlig helg framför oss. Och som grädde på moset kommer även Patrik hem en snabbis. Saknar ihjäl honom nu. Vidare rapport från Götet följer givetvis! img_0683Gudmor och gudbarn. Sötisar!

Vad hände??

Över natten så blev det typ vinter på Fuerteventura. Eller, nu överdriver jag lite, men idag har det faktiskt varit riktigt typiskt svenskt höstväder. Första gången vi spelade in i öknen för en vecka sen var det som man förväntar sig att der ska vara i en öken. Oerhört varmt och soligt och vindstilla. Vi satt i skuggan och svettades som grisar. Idag var vi där igen och det var regn, storm och kändes som det var 20 grader kallare. Höll på att frysa ihjäl. Fortfarande frusen, känns som man aldrig blir varm när man blivit så genomkall.. Så nu blir det en lång varm dusch!img_0036img_0028

Mamma-Dylan-dag

Eller iaf förmiddag. Tävlingsfri dag idag för deltagarna skulle fotograferas. Det innebar att jag var ledig fram till 16 då vi spelade in en del grejer. Jag och Dylan hade en egen välbehövlig mysdag. Vi spelade basket, tränade och yogade, gick till stranden och badade i de enorma vågorna och sen käkade vi en god lunch. På eftermiddagen var det sen min tur att plåta med världens duktigaste Magnus Ragnvid. Han tar så sjukt fina bilder. img_9512img_9515img_9583Gick för trögt att ladda upp bilder just nu. Får försöka få ut resten imorgon. Natti natti.