Kaosresan

Det här med jinx hörni.. Man ska liksom inte ropa hej. Allt har funkat skitbra under resan. Med Sam och en miljon bagage och resor hit och dit och hotell osv. Eftersom vi också konstaterade detta så kan ni ge er fan på att ALLT gick åt skogen den sista dagen. Då det var dags för hemresa. Men låt mig säga så här – jag var iallafall snygg i håret.. (går alltid och proffsfönar i USA)

Det började med att vi hade ganska tight connection i Chicago och det blev ju inte bättre när vi fick besked om att flighten var en halvtimme försenad. Man vet ju hur det normalt sett blir när förseningen är en halvtimme, det stannar ju aldrig där. Så jag var lite orolig och stressad redan när vi anlände till flygplatsen (krävs dock inte särskilt mycket för att stressa upp mig, men ändå).

Dags att checka in, och ledsen att säga det men United Airlines är verkligen inte särskilt vassa. Allt tog tid och de hittade ingenting. Familjen bredvid oss hade stått i incheckningen en timme för de hittade inte sonens biljett i systemet. Trots att de hade bokningsnr och biljettnummer osv. Precis samma sak var det med våra biljetter. Först hittade de inte Sam överhuvudtaget och påstod att han inte hade biljett. Sen hittade hon till slut oss alla tre på sträckan Miami-Chicago.

Men det var inte slut där, sen var det samma visa mellan Chicago och Stockholm. Jag och Sam hade ingen sittplats påstod hon och därför kunde hon varken checka in mig och Sam eller skriva ut boardingkort. Hör till saken att vi bokade våra sittplatser i november och det visade jag också henne men inte hjälpte det. Istället tyckte hon vi skulle checka in i Chicago, där vi alltså pga av DERAS förseningar skulle ha ca 40 min att ta oss från ena änden på typ världens största flygplats (överdriver lite men inte mycket..) till den andra.

Jag var inte glad. Rosenrasande faktiskt. Hon skyllde på SAS så jag ringde SAS där jag fick vänta i 20 min på att få svar. 20 min! Och då har jag ändå lagt en herrans massa pengar på att sponsra SAS genom åren, har haft guldkort länge. När jag väl får svar får jag höra att allt ser normalt ut och det ska inte finnas några problem att skriva ut boardingkorten. Det måste vara Uniteds fel enligt dem. Galet irriterande.

Precis när vi skulle kliva på planet i Miami känner vi en välbekant…stank. Sam från savannen hade bajsat, inget snack om saken. Patrik sticker iväg för att snabbt byta så vi kan boarda sen, men det dröjer innan han kommer tillbaka. Och när han gör det är det med en bebis i bara blöja. Fortfarande med lite bajs på benen och här och var. Kläderna hade han varit tvungen att kasta för det hade varit bajs överallt. Man fattar inte hur små spädisar kan bajsa så mycket. Bajs på ryggen, magen, benen, kladdar i det med händerna osv. Det verkar också som om Sam väljer sina tillfällen väl, exakt samma sak hände när vi skulle flyga från Kuba. Haha. Hade heller inte packat ordentligt med ombyte så han fick visa ölmagen i för liten tröja hela resan..

Väl i Chicago hade vi mycket riktigt sjukt stressigt. Vår enda tröst var att det var många som skulle med Stockholms-planet och några hade även drabbats av samma sak som vi, dvs var inte incheckade och hade inga boardingkort. Vi var en liten hjord med svenskar som sprang över hela flygplatsen. Jag med bebis på magen och ond fot och Patrik med 100 kilos last (barnvagn, väskor osv). Var helt genomsvettig när vi till slut kom till SAS incheckningsdisk. Men när problemen fortsatte där då började jag nästa grina. Patrik tvingade mig att ställa mig några meter bort för han som försökte lösa det hela blev så stressad att han inte kunde göra sitt jobb.. Rusar sen genom security, trängde oss före helt skamlöst. Och klarar det! Puh. Genomsvettig och andfådd och inombords stress som inte var av denna värld. Har sällan varit skönare att sätta sig ner, lägga upp fötterna, dricka ett glas bubbel och succéartat få Sam att somna i korgen på väggen (som han vägrade sova en sekund i på ditresan). Vad hände när vi landade då tror nu? Jo givetvis försvann min resväska och Sams bilbarnstol. Och det är fortfarande inte återfunna.

Varför det var så viktigt för mig att komma fram i tid? Vi skulle hämta Dylan på flygplatsen en timme efter att vi landade och han börjar dessutom ny skola imorgon och om vi hade missat planet från Chicago hade jag inte kunnat vara där för honom då. En pirrig och stor dag så klart. Nej, det hade inte alls känts bra. Dessutom hade jag idag pressträff med 5an och Eurosport inför OS så jag åkte direkt dit från Arlanda. Fick tack och lov smink och styling, för jag var INTE fräsch. Haha.. Däremot har jag inte en aning om vad jag sa i intervjuer för jag var så trött och snurrig och jetlaggad. Men kan ju bli underhållande det med

Kuba

En besynnerlig plats på jorden. Kuba. Man gråter ju innebords när man ser alla fantastiska hus som är så förfallna och slitna. Havanna hade kunnat vara en av världens vackraste städer, utan tvekan. Men en fascinerande stad som bör ses är det definitivt. Jag ska erkänna att det fanns vissa utmaningar med att resa dit med bebis.. Tänkte skriva ett eget inlägg om det. Men först – lite bilder.

Ute på äventyr

Patrik och jag och Sam är ute på en liten tripp. Mest jobb, men också lite skoj. Det där går ju dessutom ofta att kombinera när man har den typen av jobb som jag/vi har 😀 Bland annat så tryckte vi in 40-års firande av min syrra i Miami. Min stackars syster Jenny fyller nämligen år på nyårsafton.. Inte så kul alla gånger. Sam var nyårsfin i Dylans gamla 17e maj-outfit och dregglis han fått av Elsa och Ester (Jacks syrror). Hatten har han fått av Jenny och snacka om att den gjort succé här borta! Oj oj oj vad han får mycket uppmärksamhet. And he loves it! En liten charmör är född.

 Hela gänget. Jenny och hennes man Andrers och deras barn Carl och Vera. Anders bjöd på 5-rätters och champagne hela kvällen. Mummigt! Somnade dock innan tolvslaget, men det är smällar man får ta..

Livets soluppgång! Så här började alltså mitt 2018. Snacka om att man känner att det kommer att bli ett kanonår. Sam gillar också att ha sand mellan tårna. Redan en liten globetrotter.

  Livets frukostbuffé. Sen kostade den också 45 dollar per person men skit i det 😬🙈

Att få börja året med att yoga på stranden… Det är lycka det. Enda som hade varit bättre är om jag hade kunnat springa. Sabla fot.

  Vår första dag i Staterna var underbart härlig. Strålande sol, varmt och skönt. Sen slog det om totalt och spöregnade och blåste i två dagar. Tydligen kallaste i Florida på 130 år eller nåt sånt. Sa min syrra iaf och hon är Florida-proffs. De är där typ 3 ggr om året. Gött att man lyckas pricka in det när man hade tänkt sig att tanka d-vitamin. Jag behöver verkligen min d-vitamin-doser under vintern. Blir helt förstörd annars.

Här har vi precis kommit till hotellet. Sam var röd och rosig om kinderna efter flygresan. Han var faktiskt riktigt snäll, även om han vägrade sova i babyvaggan på väggen. Han sov gärna på sin mamma dock. Vi kom rätt snabbt in i rätt tid alla tre faktiskt. Skönt! Hade ju sett en mardrömsscenario framför mig, där Sam skulle vaa uppe hela nätterna och härja och vi skulle bli tvungna att sova på dagarna som ena andra vampyrer..

Och nu då? Jo nu är vi på Kuba! Var här i Havanna och gjorde modelljobb för en tysk tidning för kanske 15 år sen, härligt att vara tillbaka. Havanna är så speciellt. Som att göra en tidsresa tillbaka till 50-talet. Älskar det. Men, det är en different story och ett different blogginlägg.. Stay tuned!

Helgen del 1❤️

Aaaaaa vilken helg! Fullspäckad av festligheter och aktiviteter. Så är jag också helt död idag. Alltså helt förstörd. Plockade lite här hemma och fick typ andnöd av det.. I fredags satte vi först min älskade 7-åring på ett plan till hans pappa i Norge. Tänk, ibland tycker man verkligen att det är lite halvslitigt med ungar och att man aldrig får lugn och ro för det pratas konstant och ställs krav på aktiviteter konstant, men ändå saknar jag ihjäl mig så fort de åker. Schizofrent 🙈

Sen åkte jag och Patrik vidare till Gävle för att gå på Håkan-konsert på Gasklockorna. Patriks säsong var ju inte slut när han spelade i Stockholm och när han spelar på Ullevi i juli har vi förhoppningsvis precis fått en bebis, så jag fick två biljetter till Gävle-konserten i julklapp. Blev en superhärlig kväll. Vädret var underbart, fullsmockad ”arena”, glada människor som dansade och sjöng med och en riktigt bra konsert. Spellistan var delvis utbytt, han spelade en del gamla låtar man inte hör så ofta. Eftersom jag har varit på 5 Håkan-konserter det senaste året var det förstås lite extra uppskattat 😊 Patrik hade köpt VIP-biljetter, vilket gjorde att vi hade möjlighet att sitta när benen blev för trötta, inte behövde trängas och knuffas och hade egna toaletter utan kö. Man har inte mycket högre krav som preggo, haha. Jag blev iofs så uppe i varv att jag dansade och sjöng i tre timmar så när vi sen kom till hotellet var jag slut som artist. Helt mörbultad. Men det var det värt! Min gulliga snälla unge. Längtar så tills han kommer tillbaka!

Bebisens tredje Håkan-konsert ✌🏻

 

Update

Ett kort referat från de senaste dagarna i Kassel (eftersom jag har fått input på att det är bättre att blogga lite oftare och mindre genomarbetat än tvärtom). Är ju här för att skriva på boken samt umgås med kärlek och det är precis vad jag har gjort. Skrivandet går ok, har efter utmattningen svårt att hålla fokus och arbeta koncentrerat längre stunder. Så det blir en del glasspauser, haha. Skönt iaf att inte vara hemma och skriva för då är det så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Städa, tvätta, redovisa kvitton, rensa garderoben, träffa kompisar osv.

Vid sidan om skrivandet så har vi ätit pannkakor, promenerat, spelat basket, kollat några avsnitt av Billions, kollat Håkan-filmen Känn ingen sorg (att jag inte sett den innan är ett SKÄMT. Älskade den), premiärgrillat och pratat om livet och kärleken och politik över en öl eller två (alkoholfritt för min del såklart). Dessutom har jag sovit riktigt länge på morgnarna, nåt som det har varit bristvara på hemma på sistone. Min trötta gravidkropp behövde verkligen det. Nattsömnen är ju inte så kvalitativ längre. Jo, har kollat när Patrik spelade match i lördas också. Tyvärr var de rätt usla så det blev förlust och hängiga huvuden. Kul att träffa min kompis Tina som också är svensk och är ihop med Patriks lagkamrat Johan. Hon bor här nere i Kassel på heltid med sina 4 hopphästar. Alltid kul att snacka lite häst 😀Så kul att spela lite basket! Vi brukar göra det när jag är här och hälsar på.

 I Kassel rustar de för Documenta. En av världens största konstutställningar som går av stapeln här var 4e år (tror jag det är). Svårt att se på bilden, men de bygger alltså upp en stor byggnad av böcker mitt på torget. Documenta är lite speciellt, det är inte avgränsat till en lokal utan pågår runt om i hela stan som under de här sommarmånaderna blir ett enda stort, levande, pulserande konstverk. Så häftigt. Är ledsen för att vi missar det, Patrik flyttar ju hem precis när det drar igång.

Lite mer vårkänsla än hemma iallafall. Skönt att slippa dra på sig vinterjackan. Men nu får det gärna bli sommar och förlossningstid, tack.. Många har frågat på instagram om jackan jag har på bilden. Den är från Gina Tricot (fynd!), men är tyvärr från förra året. Byxorna är gravidchinos från H&M. Har dem i mörkblått också, sååå fina. Tips till alla er fellow preggisar där ute 😘