Veckans Almenäsa 👃🏻👃🏻👃🏻

Dags så för en liten spaning. Högt och lågt.

1. Sam från savannen. Min 3-månaders bebis är fortfarande en mkt krävande liten person. Det är tur för Sam att han är så söt. För han vet minsann vad han vill. Och han låter det höras. Och han har ett jäkla tryck i rösten. Blivande operasångare? Eller Bajen-fan? Brötig är han hur som helst. Det är svårt att lista ut vad han vill när man har försökt ge mat, bytt blöja, kollat om han är varm/kall/obekväm osv. Vi (jag och Patrik) brukar skoja om att han är uppvuxen på savannen med hyenorna (som förmodligen inte finns på savannen, men skit i det), men de tyckte att han var så jobbig att de lämnade honom till människobyn. Med detta sagt så är jag kärare i den lille chefen än nånsin. Hans goa tjocka kinder är så mysiga att pussa på. Och hans leende smälter hjärtat. Riktigt mammig är han nu också, sen vi var själva på Kreta. Två veckor är ju en evighet för en liten bebis. En liten egoboost är det allt att mamma är bäst, måste erkänna det 😬🙈

2. Mens. Och då snackar vi mens med stort M. Herrejävlar. Fick första mensen efter graviditeten för nån vecka sen och man kan väl säga som så att Stockholms blodbad har fått en helt ny innebörd 🙊 Är detta normalt? Det här var en flod som pågick med full kraft i 8 dagar. Säg inte att det ska vara så här nu, isf kommer jag ju att bli anemisk och tvungen att knarka järntabletter en gång i månaden. Apropå mens förresten, vad är det män tycker är så läskigt med det? Jag dejtade en kille en gång som tyckte jag var äcklig och ofräsch när jag skrev på instagram att jag hade mensvärk och kände mig ynklig. Eeeeh, say what?!? Som ni förstår dejtade vi inte särskilt länge. Det berodde iofs mest på att han var mytoman, men snubbar som tycker att man ska hysch hyscha om mens och låtsas att det inte existerar är ju inte så lite fåniga.

3. Me too. Javisst, jag också. Men vilken kvinna har inte blivit utsatt i någon form? Själv har jag råkat ut för hela spektrat. Från de sexistiska vardagsskämten på min bekostnad och det oönskade tafsandet, till att ha blivit drogad i festsammanhang två gånger. En gång blev jag räddad av kompisar och kom undan med blotta förskräckelsen, en gång gick det inte så bra. Åt helvete faktiskt. Trots att det är längesen är jag inte redo att berätta den historien än, men kanske någon dag.

Tycker dock det är viktigt att skilja på äpplen och päron. En ovälkommen kommentar eller en klapp i rumpan är givetvis INTE ok, men är inte att likställa med en våldtäkt. Det blir lite rörigt tycker jag när man hänger ut med namn på sociala medier och de som har gjort sig skyldiga till mindre förseelser (som givetvis fortfarande är fel) placeras plötsligt i samma fack som såna som våldtar.  Det är en jävla skillnad.

Men det är väldigt bra att man börjar rensa upp i de här mossiga samhällsstrukturerna, för där krävs verkligen en förändring! Min egen bransch till exempel behöver förändras på många plan. Jenny Strömstedt skrev bra i Expressen om den manliga stjärnkulturen som har fått råda fritt. Eller den lilla mäktiga herrklubben i medievärlden där alla håller varann om ryggen. Förhoppningsvis är det slut på det nu. Hoppas också att vi kvinnor blir lite bättre på att säga ifrån när det gäller vad vi tycker är okej och inte och är tydliga med var våra gränser går. Vi måste börja skita i att det blir ”dålig stämning” om man inte viftar bort eller trött skrattar åt sexistiska skämt. Män har ett ansvar i att börja behandla oss som folk (i ord och handling) och vi har ett ansvar i att säga ifrån. Inte acceptera. Och nu är vi på väg!

4. Breaking News är att jag vikarierar för Fredrik i Breaking News imorgon. Skoj! Har ju kört en gång tillsammans med Fredrik, men ska bli kul att jobba med Filip. Älskar ju Breaking News sen länge, är lite som Nyhetsmorgon på crack. Ni tittar väl imorgon?

Just precis nu

Saker som just nu gör mig arg:

1. Donald Trump (hans dumhet, ignorans, gudskomplex osv osv)

2. Idioterna som inte vaccinerar sina barn och därmed riskerar inte bara sina egna barns liv, utan även andras. Fy fan vad det gör mig förbannad! Att läsa om ”mässlingspartyn” på Facebook gör mig så provocerad att jag nästan kreverar. Vet ni hur smittsamt mässling är?? Om man vet vilka de här människorna är tycker jag man ska anmäla dem – utan att tveka. Tänk om de orsakar sitt eget barns död pga detta?? Eller ännu värre, någon annans barns död.

3. Att mitt internet inte funkar pga nån dum uppdatering.

4. Att jag plötsligt, från ingenstans, mår fruktansvärt illa såhär i slutet av graviditeten. Värre än i början faktiskt. Känns som jag ska spy konstant. Blä.

5. Att The Handmaid’s tale bara kommer ut en gång i veckan.

6. Att Telia inte har kommit överens med Discovery vilket innebär att alla deras abonnenter missar Sverige-Frankrike imorgon. Så himla tråkigt. Alla Telia-kunder riskerar ju också att missa all annan kanonsport vi visar i våra kanaler i sommar. Hoppas på en lösning mkt snart, för våra tittares skull.

Saker som just nu gör mig glad:

1. Att jag ska gå på Håkan på Stadion imorgon! Sjukt taggad!! ÄLSKAR Håkan ❤️ Innebär tyvärr att jag missar Sverige-Frankrike på Friends, men det gläder mig att min son Jack iaf ska få gå. Han älskar ju fotboll som jag berättat tidigare här i bloggen.

2. Att Patrik flyttar hem på tisdag. Känns overkligt härligt! Vi har räknat ner så länge till den här dagen och nu är den snart här. Men…kommer jag att klara av att vara sambo? Och kommer jag att få nåt gjort när han är här hela tiden? Har ju bott ensam och bestämt över mig själv så länge nu..

3. Att det snart är sommarlov så jag äntligen får lite sovmorgnar och inte måste gå upp med barnen kl 7 varje dag.

4. Comeys utfrågning. När verkligheten slår dikten med 7 miljoner procent. Galet spännande! Jag är besatt.

5. Att mitt hår har blivit så tjockt nu under graviditeten. Det känns som min gamla kalufs igen. Tappade tyvärr massa hår när jag var stressad och sen utmattad under några år.

6. Att jag jobbar fram till början av nästa vecka och sen har jag SEMESTER. Låååååång sådan.

7. Glass. Glass. Glass.

Veckans Almenäsa 👃🏻

-Donald Trump är en idiot. Kommer väl inte som en nyhet för någon, men nu har han liksom överträffat sig själv i dumhet genom att lämna Paris-avtalet. När jag ser den gode Donald ser jag alltid framför mig ett litet förorättat barn som tror att alla försöker lura honom och tycker allt är orättvist. ”Alla vill lura USA!” ”Alla vill ta våra pengar!” ”Dumma dumma alla andra länder! Dumma ni!” ”Om inte jag får bestämma vilken lek vi ska leka så tänker inte jag vara med!” Jättebebis. Vilket får mig att undra vilka hans väljare är. Hur ser de ut? Har de i snitt mycket lägre IQ än resten av befolkningen? Är de också jättebebisar i vuxenkostym? Så många frågor.

-Hemma i Sverige är SDs framfart oroväckande. Tydligen är de just nu Sveriges näst största parti. Kan inte hjälpa att tänka att övriga partier har gjort ett stort, stort misstag som har låtsats som om SD inte existerar, att de är luft. Det är klart att deras röstare blir provocerade av det, vi lever i en demokrati och en femtedel av svenskarna upplever att deras åsikter blir ignorerade. Att deras val av parti omyndigförklaras. Så här tror jag de etablerade partierna har en svår nöt att knäcka innan valet nästa år. Hur ska man hantera SD?  Kanske är det smartare att låta dem lägga krokben för sig själva istället för att låtsas att de inte finns?

-De allt mer frekventa terrordåden gör mig orolig, rädd och arg. Manchester var liksom droppen. Att rikta in sig på barn och ungdomar.. Rent utsagt förjävligt. Hur hanterar vi problemet med IS-anhängare och återvändare i Sverige? Görs tillräckligt? Räcker våra lagar till? Känns som det här måste få extremt stort fokus och det kvickt. Det är SÅ obehagligt att känna sig så otrygg överallt, hela tiden. Och jag kan säga rent ut att jag är inte på Team ”med kärlek och gemenskap löser vi allt”. Då lutar jag mer åt Team ”rädd och arg”. Men så måste också alla känslor den här vedervärdiga terrorn väcker få vara okej.

-Discovery fortsätter att värva till OS-gänget. Nya förmågor som blev klara i veckan: Patrick Ekwall och Camilla Nordlund. Kul! Givetvis ett måste att rekrytera duktiga medarbetare med alla stora rättigheter vi köpt in på sistone. OS givetvis, men även Allsvenskan. Ser hur som helst fram emot att åka till Pyeongchang med det här gänget, kompetens på alla positioner. Diskuterar just nu för fullt utformingen av OS-magasinet som jag ska leda. Har också haft möte med min chef Axel och diskuterat hösten. Blir inte jättemycket mammaledighet för min del.. Men det ska nog funka med tanke på att vi till hösten är två vuxna som delar på föräldraansvar och vardagssysslor. Och jag längtar efter att göra tv nu! Kliar i fingrarna efter att få gå in i direktsändning och bara köra. Återkommer med exakt vilka produktioner det handlar om så fort jag får avslöja mer om det.

-Vädret. Är nog bara jag som är tacksam för att det är lite svalare. Möjligtvis en del fellow preggos håller med. Det får gärna vara såhär fram till mitten av juli, sen tar jag tacksamt emot sol och värme. Gärna oktober ut! Haha.

-Fy fabian vad The Handmaid’s Tale är bra. Har ni inte redan sett den, gå genast till HBO och åtgärda detta! Är barnsligt förtjust i allt som handlar om världens undergång, katastrofer, dystopier, möjliga framtidsscenarion. Får verkligen sitta på händerna för att inte bara sluka boken av Margaret Atwood istället för att att otåligt vänta en vecka på nästa avsnitt.

-ASOS Maternity. Jösses vad mycket bra mammakläderde har, till helt rimliga priser. Enormt utbud faktiskt. Klickade hem för en förmögenhet för nån vecka sen och behövde bara skicka tillbaka två plagg. Resten satt som en smäck. Bland annat så är den gröna kimonon jag hade på Ajax-Man U därifrån (många har frågat om den). Kimono är en gravids bästa vän alltså. Framhäver den fina runda magen, men döljer den mindre smickrande gravidformen bakifrån. Samt extratuttarna man har fått på ryggen. Dessutom ser man lite glammig ut. Inte fel!

Inte ok!

Till att börja med, vilken härlig kväll jag hade med min 11-åriga fotbollstokiga son Jack igår. Riktigt mysigt att vara ensam med honom, det blir ju inte så ofta, lillebror är ju för det mesta med. Vilket också givetvis är mysigt, men det är också viktigt att göra saker med bara ett barn ibland.

Vi hade fått biljetter till Europa League-finalen av mitt jobb, då vi ju är den svenska kanal som sänder Europa League. Vi hade verkligen superbra platser (precis på mittlinjen) och det bjöds på buffé och dryck och popcorn. Väldigt trevligt sällskap dessutom, härliga Kanal 5-människor! Enormt tryck i arenan, speciellt Ajax-fansen visade upp imponerande röstresurser och sångkunskaper. Som grädde på moset fick vi också se Zlatan hoppa runt på ett ben på innerplan. Och Zlatan är ju alltid Zlatan. Som Henke Larsson sa i någon tidning idag; Zlatan kan bli kung i Sverige vilken dag som helst.

Nåväl, efter en trevlig kväll var det då dags att ta sig hem. Och det vet man ju av erfarenhet att det inte alltid går helt smidigt när man ska lämna Friends, så Jack och jag tyckte vi var förutseende och lämnade innan United-fansen hade börjat röra på sig. Vad möts man då av utanför arenan? Jo en driljard poliser och annan personal. Vilket i sig är toppen, man vill ju inte tumma det minsta på säkerheten dessa dagar. Men, när vi försöker gå mot antingen tunnelbana eller pendel har de dock spärrat av ALLA vägar i den riktningen. Alla. Ingen vi frågade kunde heller ge besked om vilken väg man skulle ta för att komma från området, mot kollektivtrafiken, så vi (och många med oss) gick åt fel håll flera gånger och fick vända när vi stötte på nya avstängningar. INGEN kunde ge upplysningar om vart man skulle gå, inte EN ENDA skylt på hur man skulle ta sig någonstans. Vi såg ingen annan utväg än att följa zombieströmmen åt helt fel håll. Ingen verkade veta åt vilket håll vi gick. När man kollade iphone-kartan visade det sig att vi slussades åt Sundbybergshållet och enda sättet att komma till nåt slags kommunal transport (taxi var ICKE att tänka på, taxibilarna kom inte in nånstans ens i närheten av Friends) var att gå runt en stor sjö och sen tillbaka till där vi började i princip och så vidare nån kilometer åt andra hållet.

Är det verkligen rimligt att en höggravid och en 11-åring ska tvingas gå 5-6 km mitt i natten för att ta sig hem efter en fotbollsmatch?? När pendeltågstationen är 100 meter från Friends? Nä, det är helt jävla orimligt. När vi hade gått en bit träffade vi Carina Berg, en annan tv-kollega som heter Gabriel och Carinas bonusson Sebastian. Vi slog följe eftersom de var lika lost som alla andra och det upplyftande sällskapet var nog enda anledningen till att vi pallade att överhuvudtaget ta oss hem för mina gravidstubbar till ben var både svullna och trötta och Jack somnade nästan gåendes.

Vi lämnade Friends strax innan 23.00 och klev in genom dörren hemma på Kungsholmen 00.45. Helt bananas om du frågar mig. Och mest irriterande var bristen på information – HUR man skulle ta sig nånstans och VARFÖR man inte fick gå en rimlig väg till kollektivtrafiken. Vet inte vem som ska hängas för detta monumentala misslyckande, men rutinerna efter stora evenemang i Friends måste VERKLIGEN ses över. Själv kommer jag att noga överväga om jag ens orkar åka dit på nästa konsert/idrottsevenemang.

Till sist: några enkla tips till män (jo här generaliseras det friskt, med rätta) på hur man uppför sig. Vanligt hyfs helt enkelt.

1. Man kissar inte mot husväggar mitt på gatan mitt i stan. Och det spelar ingen roll hur många öl man har druckit. Såg pinkande män och deras snoppar överallt på Kungsholmen och i Solna igår. En kissade precis vid en tiggande kvinna utanför Coop. Hundar gör så. Människor gör det inte. Inte heller inresta packade fotbollsfans till män har frikort.

2. Man släpper inte stinkande äggfisar i stora folkmassor eller i möblerande rum. Herregud, till och med mina ungar vet att man får gå in på toaletten om man ska fisa. Eller åtminstone gå undan så inte andra behöver kvävas till döds av de illaluktande ångorna. Och jo, det märks att man släpper sig även om det är fullt av folk. Råkade ut för detta till 99% manliga fenomen både på arenan, i bufférestaurangen och i lämmeltåget mot civilisationen igår kväll.

3. Man går inte fram till okända kvinnor och pussar dem (som min kollega Isabel råkade ut för igår när hon jobbade utanför Friends). Man tar de inte heller på rumpan eller magen, oavsett om det är trångt eller man vill komma med en putslustig kommentar om gravidmagen. Inte heller i detta fall är öl en förmildrande omständighet. Tvärtom faktiskt.

Kan vi bara enas om dessa enkla ordningsregler så blir det trevligare för oss alla  att existera i det här samhället?

Veckans Almenäsa

Almenäsan är tillbaka och det på grund av att jag den här veckan har stört ihjäl mig på en massa saker som har valsat runt i medierna.

1. Paolos bröstskämt. Som jag inte ens tycker är ett bröstskämt. Skämtet är ju helt och hållet på enfaldiga mäns bekostnad…? Har känt efter ordentligt, men kan inte överhuvudtaget känna mig kränkt eller förnedrad eller annat som har lyfts fram. Att detta är ett ämne i debattprogram, gör att en Fi-politiker får sparken osv är bland det sjukaste i år. Det finns sååå många feministiska frågor man kan och bör engagera sig i, det här är inte en av dem. Sverige har blivit det ängsligaste av land, man får inte skämta om nånting.

2. Tobés köp av vin för bonuspoäng på sitt SJ-kort. Ah men herregud alltså! Vem fan bryr sig liksom? Vad skulle de där bonuspoängen användas till menar folk? Sjukvården? Skolan?  Och den ”andra resenären” som la märke till detta och ringde och tipsade tidningarna.. Ja jösses, vad ska man säga. Get a life!!! Det säger så väldigt mycket om Sverige av idag.

3. Petter Lasu Nilssons vredesutbrott efter Luleås förlust mot Djurgården. Vet ni vad det var? Jo det var ingenting annat än uppfriskande. Sport SKA väcka känslor. Det var på riktigt! Finns inget tråkigare än diplomatiska idrottsutövare som liksom politiker står och svarar ingenting alls på frågor. Men när någon då verkligen känner något på riktigt och inte döljer det så blir han typ påhoppad och av media (i princip) tvingad att lämna sitt jobb. Visst var det rätt av honom att be om ursäkt för vissa delar av ordvalet (vem har inte sagt saker man ångrar i stridens hetta någon gång?), men jag tycker inte alls att han ska be om ursäkt för utbrottet som sådant. Härligt att se, var vad det var. Älskar engagerade männisor som har nära till sitt känsloliv.

4. Om en utländsk medborgare begår grova brott i Sverige så borde väl utvisning vara självklar?? Som i det senaste fallet där hovrätten valde att ändra tingsrättens beslut och efter avtjänat straff utvisa de killar som gruppvåldtog en ung pojke. Hur kan något annat ens vara aktuellt?? Vi har ju faktiskt en lag om detta dessutom, men en lag som används alldeles för sällan i mitt tycke. Det är liksom ingen rättighet att få stanna här om man våldtar, misshandlar och mördar. Inte heller så kallade återvändande terrorister (jihadister, IS-anhängare etc) bör få komma tillbaka till Sverige. De har förbrukat sina rättigheter. Pinsamt att Sverige i utlandet ses som en fristad för jihadister.

Detta är väl de ämnen som har eldat upp mig mest den här veckan. Ser det som ett friskhetstecken, för när jag var utmattad orkade jag inte engagera mig i nåt. Nu blir jag upprörd över nyhetsflödet i princip varenda dag. I’m back!