Pump up the jam

En gång i tiden var jag en ganska vass basketspelare. Gick basketgymnasium, spelade i juniorlandslaget och i Elitserien. Men, åren går, och jag har knappt hållit i en boll de senaste 18 åren. Märkligt ändå att kroppen har nåt slags muskelminne, tex när det gäller att skjuta straffkast. Två studsar, flippa bollen en gång och sen vet armen precis vad den ska göra. Alla de straffkast man har stått och matat genom åren har tydligen lämnat ett litet spår i kroppen.. Nu är jag sugen på att ta upp basketen igen, är på jakt efter ett lag att spela med till hösten. Och vadå, ålder är väl bara en siffra eller? 😉

Gott och blandat

▪️Först och främst, kroppen känns faktiskt förvånansvärt fräsch idag! Igår var det lite trasdocka över mig när jag kraschade i soffan, men när jag vaknade i morse var jag visserligen liiite stel men jag hade faktiskt kunnat gå ut och springa en runda. Härlig känsla! Tyckte mina duktiga lemmar och leder hade förtjänat en vilodag dock..

▪️Sedan hamnade jag på ett ställe jag kanske inte hade förväntat mig att hamna på, sporthallen i Linden. Basically in the middle of nowhere, ca 15 mil från Kassel.

image

Och hur kom det sig då att jag hamnade där? Jo, jag fick rycka in och rädda min slarviga pojkvän som hade lyckats glömma handbollsskorna hemma när han åkte iväg på cup… 🙈 Sicken amatör va? Och då har han ändå jobbat som handbollsspelare i 15 år, haha. Nåväl, fick som belöning se ett småslitet Melsungen (med hälften av spelarna skadade på bänken) till sist knega sig till en enpoängsseger mot ett lag i andraligan. Hm 😬 Fick mig en liten utflykt på autobahn iallafall, läskigt att köra så fort tycker jag. Jag brukar krypa bakom lastbilarna i 100 km/h..

Slarvern har nummer 9 på ryggen..

image

▪️Håkan Hellströms nya album!! Bara tre veckor kvar!! Jag är så peppad att peppen inte vet några gränser. Var på båda konserterna på Ullevi i början av juni och det var ren och skär magi. Håkan har nåt äkta, nåt som verkligen träffar en, nåt som ingen annan har.

▪️Till sist. Vi måste prata om OS-truppens officiella badbrallor.

image

Så här såg handbollsherrarna ut när de gled fram på Copacabana häromdagen. Utan att veta så gissar jag att de flesta av killarna hade valt en annan modell om de hade fått välja själva, men tusan vad bjussiga de är ändå! Och det är ju ändå Copacabana, där ska man ju visa max hud för att passa in 😹 Kände direkt när jag såg bilden att jag såååå hade önskat att Patrik hade varit med, bara för att få se honom i de där badbyxorna.. 🙊 Vad tycker ni om dem?

YES – I did it!!

image

Jaaaaaa, jag klarade det!!! Så himla skönt. Det var alltså som jag trodde, det satt i skallen. För visst var det jobbigt och det gjorde ont i kroppen, men det var inget snack om att jag hade den fysiska förmågan att springa 3 mil.

De första 18 km gick ganska lätt faktiskt. Jag sprang på i ett jämnt lugnt tempo. Sen började det knorra lite. Först blev jag extremt törstig (hade glömt mitt vätskebälte hemma i Sverige) och fick stanna och köpa en flaska vatten. Sen kände jag hur det började knipa till i magen.. Fan också, tänkte jag, säg att det inte är löparmage. Men det var precis vad det var. Vet inte om ni har upplevt det någon gång, men det kniper till rejält i magen och man måste helt enkelt gå på toaletten väldigt omgående 🙈 Det går inte att springa när det kniper sådär, man blir ju för sjutton rädd att det ska hända en olycka mitt bland folk, så man får försöka gå, knipa igen och paniskt spana efter en toa. Hittade till slut en sån där utetoa där man betalar en 5:a och de är ju INTE fräscha, men vad ska man göra… Nöden har ingen lag 😬

Sen kunde jag iallafall springa på igen och det gick hyfsat till 2,6 mil, sen började det kännas rejält i kroppen.. Mest ont i min vänstra rumpmuskel och lite ont i vaderna och hälsenan. Flåset var det däremot inga som helst problem med. De sista 4 km var sega och ibland fick jag gå korta sträckor för att benen gjorde lite väl ont, men mestadels under rundan så sprang jag faktiskt. Så himla skönt att ”gå i mål” och känna att om det här hade varit ett maraton och jag hade haft 12 km kvar så hade det ändå känts ganska bra och jag hade vetat att jag klarar det!

Kom i mål på 3:23, men tiden var inte viktig idag. Att komma förbi den här mentala spärren var däremot väldigt viktigt för mig. Hoppas att ni som läser också kan bli lite inspirerade, man klarar faktiskt det mesta man ger sig fan på. Det är så mycket som sitter i huvudet, vi kan så mycket mer än vi tror!

image image image image

Ingen ful miljö att springa i direkt.. Kassel har sina guldkorn.

Dagens vansinnesprojekt..

image

Ni som följt mig vet kanske att jag tränar för att springa Kassel Marathon den 18/9. Träningen går tyvärr inte så himla bra… Jag gör mina 4 pass i veckan, massa intervallpass för att bättra på flåset, men jag klarar inte att komma upp på några längre sträckor. Har sprungit 12-13 km som längst sen i våras. Vet inte riktigt vad det beror på för det har aldrig varit några problem för mig tidigare.

Det finns några potentiella orsaker: jag var förkyld en månad i början av sommaren, jag har haft ont i en hälsena en längre tid, jag försöker återhämta mig från en utmattning/utbrändhet osv osv. MEN, det kan också vara så att det är en mental blockering. Att det sitter i skallen helt enkelt.

Så idag ska jag ge mig själv en liten utmaning för att försöka lösa upp den här mentala knuten. Jag ska göra ett 3-mils-pass. Jag förstår att jag framstår som en skogstokig individ nu, med tanke på att jag inte sprungit längre än 13 km det senaste året. Tänker dock inte springa hela vägen, inte sätta några tidskrav på mig själv, men jag ska klara av att förflytta mig tre mil. Att ha tålamodet att hålla på så länge. OM jag är rätt ute med min plan så kan det här vara en tröskel jag måste över för att kunna klara av att genomföra mitt maraton om en dryg månad. Om jag har fel… Ja då kommer det att bli smärtsamt. Både i kropp och knopp. Håll tummarna så kommer en rapport senare ikväll 😬👊🏻

Work that ass

Träningslägret är över, men jag har tänkt ligga i hårdträning några veckor till. Är just nu i Kassel i Tyskland och har gott om tid att träna eftersom Patrik tränar två gånger om dagen.

image

Har börjat med en ny grej som jag ska testa nu ett tag. Nämligen korta högintensiva konditionspass. Det är givetvis Patrik som har tipsat mig om detta, de har kört en hel del sånt nu under försäsongen. Tre sådana pass i veckan ska tydligen ge lika mycket effekt som fem lågintensiva långa konditionspass. Och det bästa av allt, passen tar bara 15-20 min!

Så här har jag lagt upp mina pass hittills:

6 burpees

10 armhävningar

20 benböj

200 meter löpning

Detta gör man 6 ggr – utan att vila emellan! Man flåsar som bara den, blir riktigt svettig och benen känns som cementklumpar, men passet är ju över nästan innan man hinner knäppa med fingrarna. Ska testa att köra det här tre ggr i veckan och se vad som händer med kroppen. Spännande!

Kläder från Under Armour, skor från Mizuno.

image image