YES – I did it!!

image

Jaaaaaa, jag klarade det!!! Så himla skönt. Det var alltså som jag trodde, det satt i skallen. För visst var det jobbigt och det gjorde ont i kroppen, men det var inget snack om att jag hade den fysiska förmågan att springa 3 mil.

De första 18 km gick ganska lätt faktiskt. Jag sprang på i ett jämnt lugnt tempo. Sen började det knorra lite. Först blev jag extremt törstig (hade glömt mitt vätskebälte hemma i Sverige) och fick stanna och köpa en flaska vatten. Sen kände jag hur det började knipa till i magen.. Fan också, tänkte jag, säg att det inte är löparmage. Men det var precis vad det var. Vet inte om ni har upplevt det någon gång, men det kniper till rejält i magen och man måste helt enkelt gå på toaletten väldigt omgående 🙈 Det går inte att springa när det kniper sådär, man blir ju för sjutton rädd att det ska hända en olycka mitt bland folk, så man får försöka gå, knipa igen och paniskt spana efter en toa. Hittade till slut en sån där utetoa där man betalar en 5:a och de är ju INTE fräscha, men vad ska man göra… Nöden har ingen lag 😬

Sen kunde jag iallafall springa på igen och det gick hyfsat till 2,6 mil, sen började det kännas rejält i kroppen.. Mest ont i min vänstra rumpmuskel och lite ont i vaderna och hälsenan. Flåset var det däremot inga som helst problem med. De sista 4 km var sega och ibland fick jag gå korta sträckor för att benen gjorde lite väl ont, men mestadels under rundan så sprang jag faktiskt. Så himla skönt att ”gå i mål” och känna att om det här hade varit ett maraton och jag hade haft 12 km kvar så hade det ändå känts ganska bra och jag hade vetat att jag klarar det!

Kom i mål på 3:23, men tiden var inte viktig idag. Att komma förbi den här mentala spärren var däremot väldigt viktigt för mig. Hoppas att ni som läser också kan bli lite inspirerade, man klarar faktiskt det mesta man ger sig fan på. Det är så mycket som sitter i huvudet, vi kan så mycket mer än vi tror!

image image image image

Ingen ful miljö att springa i direkt.. Kassel har sina guldkorn.

Dagens vansinnesprojekt..

image

Ni som följt mig vet kanske att jag tränar för att springa Kassel Marathon den 18/9. Träningen går tyvärr inte så himla bra… Jag gör mina 4 pass i veckan, massa intervallpass för att bättra på flåset, men jag klarar inte att komma upp på några längre sträckor. Har sprungit 12-13 km som längst sen i våras. Vet inte riktigt vad det beror på för det har aldrig varit några problem för mig tidigare.

Det finns några potentiella orsaker: jag var förkyld en månad i början av sommaren, jag har haft ont i en hälsena en längre tid, jag försöker återhämta mig från en utmattning/utbrändhet osv osv. MEN, det kan också vara så att det är en mental blockering. Att det sitter i skallen helt enkelt.

Så idag ska jag ge mig själv en liten utmaning för att försöka lösa upp den här mentala knuten. Jag ska göra ett 3-mils-pass. Jag förstår att jag framstår som en skogstokig individ nu, med tanke på att jag inte sprungit längre än 13 km det senaste året. Tänker dock inte springa hela vägen, inte sätta några tidskrav på mig själv, men jag ska klara av att förflytta mig tre mil. Att ha tålamodet att hålla på så länge. OM jag är rätt ute med min plan så kan det här vara en tröskel jag måste över för att kunna klara av att genomföra mitt maraton om en dryg månad. Om jag har fel… Ja då kommer det att bli smärtsamt. Både i kropp och knopp. Håll tummarna så kommer en rapport senare ikväll 😬👊🏻

Work that ass

Träningslägret är över, men jag har tänkt ligga i hårdträning några veckor till. Är just nu i Kassel i Tyskland och har gott om tid att träna eftersom Patrik tränar två gånger om dagen.

image

Har börjat med en ny grej som jag ska testa nu ett tag. Nämligen korta högintensiva konditionspass. Det är givetvis Patrik som har tipsat mig om detta, de har kört en hel del sånt nu under försäsongen. Tre sådana pass i veckan ska tydligen ge lika mycket effekt som fem lågintensiva långa konditionspass. Och det bästa av allt, passen tar bara 15-20 min!

Så här har jag lagt upp mina pass hittills:

6 burpees

10 armhävningar

20 benböj

200 meter löpning

Detta gör man 6 ggr – utan att vila emellan! Man flåsar som bara den, blir riktigt svettig och benen känns som cementklumpar, men passet är ju över nästan innan man hinner knäppa med fingrarna. Ska testa att köra det här tre ggr i veckan och se vad som händer med kroppen. Spännande!

Kläder från Under Armour, skor från Mizuno.

image image

Träningsläger!

Äntligen är den nya bloggen uppe! Lite detaljer att fila på, men det här blir bra tror jag 😀 Och jag kan äntligen använda mina älskade  emojis igen. Yay!

image

De senaste dagarna har jag haft ett eget litet miniträningsläger. Jag blev inspirerad av Patrik som har åkt tillbaka till Tyskland för att dra igång med försäsongen. De var på träningsläger hela förra veckan och tränade tre ggr om dagen. Han såg så himla fräsch och fit ut på alla bilder så jag tänkte att om jag ska vara ihop med en sån där läckerbit kan jag inte sitta här i soffan som ett gammalt fetto med tantröv.. 🙈 Så jag körde ett tre dagar långt superintensivt träningsläger!

image

image

Dag 1: 9 km löpning (förmiddag), högintensivt konditionspass + styrka med kroppsvikter (eftermiddag)

Dag 2: 7 km Marit Björgen-intervaller på löpband (förmiddag), yoga för axlar och öppning av bröstet (eftermiddag)

Dag 3: 5 km löpning (förmiddag), högintensivt konditionspass + styrka med kroppsvikter (eftermiddag)

image

Efter det sista konditionspasset var mina ben som två orörliga trästockar. Helt död. Jag måste dock chocka kroppen såhär för att komma igång, jag är ju en ”allt eller inget-person”. För mig funkar det inte att smyga igång. Men, efter de här tre dagarna tyckte jag att jag hade förtjänat en vilodag igår och det tackar min kropp mig för, haha.

image

Ni har säkert märkt att jag älskar färgglada träningskläder.. Blir ju så mycket roligare att träna då! Just det här setet är topp från Kari Traa, tights från Under Armour, skor från Salming.

Yoga-periodare…

Jag är ju rätt så hopplös. När jag hittade yogan i vintras så blev jag besatt, ville inte göra annat än att yoga. Så fort jag hade en ledig stund satta jag på instagram och letade bilder på olika yogaposer och gick igenom olika yogakonton. Jag yogade själv hemma till appar eller Yogobe en eller två gånger om dagen. Och jag gjorde ju verkligen snabba framsteg. Till exempel så klarade jag att stå fritt på händer i juni i Santa Monica. Satan i gatan vad nöjd jag var då!

Men precis som jag fastnar för nåt med en fingerknäppning, så tappar jag lika snabbt intresset. Hela sommaren har jag prioriterat att vara med först min man och sen mina barn. Den träning det har funnits tid till har varit löpningen och det har ju varit ett måste med tanke på att jag ska springa maraton i september.

 Men jag mådde så himla bra av yogan. Kände mig lugnare, slankare, starkare. Den gjorde mkt för självkänslan helt enkelt. Så nu har jag bestämt mig för att omstarta. Har kört 3 ggr här nere på Cypern. Första gången var rent vidrig. Grinade nästan över hur mycket jag tappat på bara två månader. Andra gången gick bättre. Och redan tredje gången kände jag att jag gjort framsteg. Heja kroppen! Heja yoga!

ea8eb1_65700d22f7f547cbb6f8f2d9584c73c4~mv2
Så himla härligt att yoga i solen, i underkläder. Alla muskler är varma och mjuka och man kan svettas fritt. Älskar det!

ea8eb1_c6aa8a6cc71d4d31b31fbd0fc1060cfb~mv2
Jobbar vidare med mitt handstående.

ea8eb1_bfb5c4e5b8854a10af8af7b5fd2386b6~mv2

En glad post-yoga-girl 🙂 Ni har säkert märkt vid det här laget att jag inte är särskilt brydd över att lägga upp bilder på mig själv i bikini. Det har inget att göra med att jag vill visa upp mig eller ha komplimanger för min kropp. För mig är bara nakenhet inte så himla konstigt. Vi har ju alla en kropp, svårare än så är det inte. Mina intimaste delar har jag såklart ingen lust att visa och det är heller inte så bekvämt att gå runt helnäck, men hur nån kan tycka att en kropp i bikini är nåt särskilt uppseendeväckande har jag svårt att förstå. Det är ju sommar och vi går ju alla runt så på stranden och det är väl ingen skillnad om man ser det på bild eller i verkligheten.

 Kommer ihåg när jag var liten och bodde i Jokkmokk. På vintern badade vi ofta bastu med våra grannar och alla var nakna, vuxna som barn, och sprang ut och kastade sig i snön utan att skämmas det minsta. Därifrån fick jag nog med mig att det var helt naturligt och inte nödvändigtvis något sexuellt med nakenhet. En riktigt sund norrländsk syn om ni frågar mig! 🙂