Babyshower 💙

Snacka om att jag blev överraskad i tisdags! När jag var gravid senast (för 8 år sen) så hade inte det här amerikanska påhittet kommit hit till Sverige ännu, men nu verkar det vara rätt vanligt (iaf av sociala medier att döma). Jag och barnen hade bestämt att vi skulle träffa min kompis (och Dylans gudmor) Caroline på kvällen. Hon skulle köpa med pizza typ och vi skulle äta ihop hemma hos oss. Hon var lite sen, Dylan var jättehungrig och lite ilsken när det ringde på dörren och han sprang för att öppna. Men utskällningen fastnade i halsen och han bara stod och gapade när det vällde in tjejer med ballonger och grejer. Även jag blev helt chockad! Även om jag tack vare nåt 6:e sinne hade städat lite extra ordentligt just den här dagen. Tack gode Gud för det, för det var krigsvarning på lägenheten innan.. 

De som kom var, från vänster: Linda Rosenqvist (min maratonkompis och fd arbetskompis på travet), syster Jenny Almenäs, Caroline Claesson (organisatören! Dylans gudmor och Jacks barnvakt sen han var 2 år, min fd arbetskamrat på OTW), jag själv, Åsa Elmroth (min fd arbetskompis på travet), Liza Ahlsén (en av mina äldsta kompisar, min första vän när jag flyttade till sthlm 1998, har bott hos henne i perioder) och Sara Biderman (min stylist och partner in crime). Fick också videohälsningar av min kompis Johanna (som bor i Madrid), Linda (som bor i Hongkong) och Tessan och Pauline (som bor i Göteborg). Jag har på senare år sorterat rätt mycket i mitt umgänge, men är väldigt glad över de nära kompisar som jag har sparat. Insåg att jag inte hinner med så mkt socialt häng utanför jobbet och då känns det viktigare att ge av den lilla tid man har till de som faktiskt är ens nära vänner.  Lite roligt att Patrik och jag lite skämtsamt kallar varandra för apor och då ska vår apbebis givetvis ha en gosedjursapa och en ballongapa, haha. Fick mitt livs första blöjtårta, intressant fenomen! Eller jag fick två faktiskt. Syrran hade gjort en och Sara hade gjort en. Massa fina presenter fick jag också. Kläder till bebisen och godis och BB-champagne till mamman. Vi var hemma hos mig och åt tårta och drack skumpa först och sen gick vi till Mäster Anders och käkade middag. Supertrevlig kväll med tjejsnack i kubik! Tack underbara vänner, jag blev otroligt glad för detta ❤️

Det tog dock på krafterna för dagen efter (igår alltså) var jag helt slut och sov typ hela dagen. Vet inte längre vad som är graviditeten eller sviterna efter utmattningen, men hur som helst är det väl viktigt att lyssna på kroppen och jag försöker verkligen göra det. Vill den sova en hel dag så är det bara att acceptera att det är så, istället för att lägga massa kraft på att övervinna de här trötthetskänslorna eller att ha dåligt samvete för att en hel dag tillbringas i sängen. Och idag känner jag mig lite piggare så det var nog precis vad kroppen behövde. Nu väntar gymmet och sen lite jobb.

Vecka 30 ✅

Fy vilken jobbig vecka. Som att all energi sögs ut mig. Har varit extremt trött, näst intill apatisk och sjuk på både det ena och andra sättet. Har inte orkat nånting, bara velat ligga i sängen. I början av veckan – måndag och onsdag – släpade jag mig ändå iväg till gymmet och mådde faktiskt bättre av det. Det hjälpte lite mot ryggen framförallt, men även mot tröttheten och huvudvärken. Sen blev äldsta sonen också sjuk och var hemma från skolan i tre dagar så då låg vi mest i soffan och sov eller tittade på serier. Fick ställa in allt i slutet av veckan, både socialt och jobbrelaterat. När man inte är gravid och sjuk eller trött så kan man ju ofta rycka upp sig eller dopa sig med Treo eller nåt, men när man är preggo så funkar det ju inte riktigt så. Finns inte energin så finns inte energin. Bara att acceptera. Men visst, när man mår så här så längtar man ju ihjäl sig till mitten av juli…

Träning: Det känns rätt jobbigt, men det är nog bara att inse att det är slut med löpning nu på ett tag. Blev ett löppass (löpbandsintervaller) och ett goggingpass, men nu känns benen blytunga. Som de väger 30 kg vardera och det är så mycket tryck ner i vaderna. Det känns helt enkelt inte bra längre. Och det kanske inte är så konstigt, kan ju inte begära att mina stackars ben plötsligt ska dra runt på 16 kg extra. Annars har det blivit 2 styrketräningspass och en långpromenad. Samt lite rörlighetsträning/yoga. Men som sagt, träning har inte direkt varit prio ett den här jobbiga vecka 30.

Krämpor: Ja du, var ska jag börja.. Ryggen, huvudvärk, riktigt jävlig allergi -fy!, trötthet, kramp i benen, hugg i ljumsken, svårt att sova. Allmänt TUNGT.

Övrigt: Har gått upp 16 kg och har 9 veckor kvar.. Var ska det här sluta egentligen? Har ju ändå tränat och rört på mig, men det är väl ca 8 kg glass och grädde som har satt sina spår. Har varit jättehungrig! Idag så hungrig att jag nästan kräktes och mådde illa. Bebis verkar vara inne i en växtfas, för han blir liksom aldrig nöjd. Fortsätter svulla glass i både tid och otid. Mitt hår är tillbaka! Tjockt igen, och långt. Det tackar vi för.

Åh vad jag hoppas att jag blir pigg snart! Annars blir det en mycket lång sommar…

Vad är oddsen?

Har ju glömt att berätta denna roliga OCH chockerande OCH osannolika upptäckt för er! Håll i er.. Har ni släktforskat någon gång? Jag gjorde det som slutarbete på gymnasiet och det var riktigt spännande. Hittade bland annat att sektledaren och grundaren av laestadianerna, Lars Levi Laestadius, var min farfars farmors far (typ, har inte släktträdet framför mig just nu). Även om man kanske inte ska vara stolt över att vara släkt med en sektledare så är det ju lite spännande att hitta en så pass känd person i släktträdet. Inte så långt bort heller, utan i rakt nedstigande led i 5:e generation. Största delen av min släkt kommer förresten från Norrbotten, Västerbotten eller Finland.

Det var rätt krångligt att släktforska när jag gick gymnasiet (1994), man fick beställa hem mikrofilmer som man sen fick gå igenom på biblioteket så jag han dessvärre inte komma så långt. När jag städade lådor häromdagen hittade jag mitt gamla block där jag gjort alla anteckningar kring min släktforskningsarbete och när jag intresserat började bläddra i blocket hittade jag en Fredrika Jakobsdotter Fahlgren från Skellefteå på min farmors sida. Patrik heter ju också Fahlgren så jag tyckte det var ett lustigt sammanträffande och frgade honom lite på skoj var hans pappas släkt kom ifrån. Han visste inte riktigt men gissade på nerifrån i landet, typ östra Småland eller nåt. När vi hälsade på hos hans föräldrar och frågade hans pappa så visade det sig att nog sjutton hade de rötter i Skellefteå-trakten..

Vi tyckte så klart det här var lite spännande och började rota i det hela. Nu för tiden är det mycket enklare att släktforska, mycket av uppgifterna man behöver finns på olika sidor på nätet tack vare att andra har släktforskat och sparat informationen så den är tillgänglig för alla. Vi sökte oss helt enkelt bakåt. Från min farmor och Patriks farfar. Och plötsligt hittade vi den gemensamma nämnaren, Olof Persson Bergskråva och hans fru Stina Persdotter. De levde i Skellefteå-trakten på 1700-talet och deras son Per startade Patriks släktgren och deras dotter Marta Greta var starten på min. Vi är alltså släkt! I rakt nedstigande led i 9:e generation. Vad är oddsen på det??? Vi som dessutom träffades när han bodde i Tyskland och jag i Stockholm. Han uppvuxen i Partille och jag i Jokkmokk. Och ingen av oss har några band till Skellefteå längre. Det måste ändå vara rätt mikroskopisk chans att man ska springa på sin avlägsna släkting, haha. Men det förklarar ju kanske varför jag tycker att han är både oerhört snygg, charmig och oemotståndlig 😉 Det ligger i släkten helt enkelt, haha! Skämt åsido så känner jag mig helt trygg på att det är helt lagligt och ofarligt att vara ihop med sin släkting i 9e generation så vi behöver inte göra slut på grund av detta 😉 Men ganska sjukt är det ändå!

Torsdag

Idag har både Jack och jag varit sjuka. Huvudvärk, hängiga och jättetrötta. Vi har bara legat i soffan och kollat ett gäng avsnitt av Finaste Familjen. Har missat hela andra säsongen och ville gärna se den. Vi har ju följt Bonusfamiljen slaviskt så jag förstod att Jack skulle gilla även FF.

Igår var jag heller inte pigg, men då släpade jag mig iaf iväg till gymmet. Min rygg blir så mycket bättre när jag rör på mig. Hoppade konditionsträning då jag kände mig hängig, men körde lite styrka och mådde mycket bättre när jag gick därifrån. Pallrade ju mig iväg till gymmet även i måndags fast jag hade en riktigt dålig dag, både kroppsligt och mentalt. Då körde jag lite hårdare – intervaller på löpbandet, roddmaskin och styrketräning – och jag mådde såååå mycket bättre efteråt! Ryggen var typ en miljon gånger bättre. 

En småjobbig sak med magen nu när den börjar bli så stor är att den är ju att allt man råkar spilla hamnar där och inte på golvet/marken som det normalt sett gör. Häromdagen upptäckte jag inte förrän jag skulle lägga mig att hela tröjan var full med choklad.. Ett litet minne från Dajmstruten jag hade ätit några timmar tidigare, haha.

Håll tummarna för att jag känner mig bättre imorgon. Har nämligen egentligen en hemlig grej inplanerad imorgon kväll och på lördag är jag bjuden på gigantisk och flott baluns när Tobias Karlsson (dansare från Lets Dance bla) fyller 40. Hoppas så att jag kan gå, men om jag mår såhär funkar det inte tyvärr 🤒😔

Vecka 29 ✅

Det svänger fort i hockey, men även i graviditet.. Nu mår jag verkligen inget vidare alls, men förra veckan (vecka 29) började ändå  rätt så bra. Och slutade rätt risigt. Började vecka 29 hos Patrik i Kassel och om inte annat så är det ju bra för ens psykiska mående att få lite kärlek och bli omhändertagen.

Träning: 3 ”löppass” som vanligt. Ett intervallpass på gymmet, ett ”gogging”-pass på en mil och en snabb powerwalk på drygt en mil. Ett gympass och lite yogaövningar, främst med fokus på ryggen som har krånglat. Så fort jag slarvar med mina övningar så blir det mkt värre.

Krämpor: I slutet av vecka 29 (och fortfarande) har ryggsmärtorna varit riktigt illa. Kan varken sitta, ligga eller stå mer än 5-10 minuter innan jag måste byta ställning. Det är rätt påfrestande mentalt att ha ständig värk. Sover knappt pga pollenallergin. Har så himla svårt att andas. Får ibland panikångestattack-känslor när man inte får luft hur man än gör. Har börjat få kramp nu också. I vaderna förstås, men mest baksida lår. Värst är det på morgonen när man vaknar och ska sträcka på sig och hela benet bara drar ihop sig. Dessutom är jag så trött så trött. Har ju känt mig hyfsat pigg de senaste två månaderna, men nu är tröttheten tillbaka. Vill bara sova.

Övrigt: Bebisen är mer aktiv än nånsin. Han slår kullerbyttor i magen och det är rörelse därinne nästan hela tiden. Patrik har berättat att han var en väldigt aktiv bebis som aldrig sov och med tanke på att jag var likadan så känns det som det kommer att bli en hyper-krabat som tittar ut.. 🙈 Iaf med tanke på rörelsemönstret och aktivitetsnivån han ligger på just nu. Nojor kommer och går under en graviditet och just nu oroar jag mig för att jag inte har stöttat upp magen på något sätt när jag har sprungit och så. För magen känns hängigare och mer droppformad än tidigare graviditeter. Så nu har jag sent omsider klickat hem nån slags magstöd på nätet, haha. Kanske inte gör så stor skillnad nu när jag är inne i vecka 30 redan.