Bilddagbok del 2

Världens härligaste jobbresa är nu slut och vi är hemma i kalla Sverige igen.. Snyft. Gillar egentligen hösten, men inte när man precis kommer från värmen och ett skönt okomplicerat liv som följde samma schema dag efter dag. Hår&make, frukost, jobb, lunch (grekisk sallad), jobb, middag (grekisk sallad), sova. Här kommer iallafall några bilder från den här underbara tiden på Kreta.

Den här vagnen är ju så smidig att resa med. Blir miniliten när man packar ihop den. Det är en Babyzen Yoyo från Jollyroom. Hade med den och min Doona (som både vagn och bilbarnstol) och det var helt perfekt.

Fotograf Magnus Ragnvid kom ner för att ta pressbilder på mig och deltagarna och han högg ju tag i Sam med en gång, haha. Otroligt barnkär. Magnus är inte bara en fantastisk fotograf som jag har jobbat med många många gånger, han är också väldigt behaglig att ha runt sig. Sam gillade nog skägget, liknade pappa lite. Bodyn är från Livly om ni undrar.

 Underbara Julia! En så fantastisk människa som man knappt tror existerar på riktigt.  Så tacksam för att hon var med och tog hand om Sam. Jag kände mig väldigt trygg med det. Skönt för mig att kunna fokusera på jobbet.

Passade även på att spela in ett svensk/grekiskt Bachelorette, här ser ni några av mina friare. Gulliga!

  Evelina passade på att ta lite behind the scenes -bilder när Magnus plåtade mig. Ser ju vackert och harmoniskt ut men jag var mest orolig för grekiska fästingar. Fick kanske 30 myggbett den här eftermiddagen. Små äckliga grekiska myggor som man knappt ser, men bitas kan de..

Evelina fixade mitt hår så sinnessjukt snyggt! Måste också passa på att rekommedera min kompis Antonio Axus inpackning. Använder den varje tvätt och mitt hår känns helt ärligt magiskt.

  Älskar livet just nu. Alla bitar är på plats.

 Fin klänning från Zara och glitterskor från Superga.

 On set på fina lyxhotellet Cavo Spada. Anne och Evelina längst fram.

Olle fick en ny ”datorväska” av oss. Hans tidigare var en lila plastpåse från flygplatsen som började falla isär, haha.

Har så sjukt mkt bilder att det nog får bli ett inlägg till..

Oliva 💚Jessica

Jag är så glad över att berätta att jag från och med nu och ett år framåt är ambassadör för hudvårdsmärket Oliva! Jag är ju väldigt noga med vilka produkter jag vill associeras med (det är viktigt för mig att det är något jag kan stå för och tycker om) och Oliva känns som en perfect match. Blev väldigt glad när jag fick frågan om att inleda ett längre samarbete.

Känns extra spännande att få vara med på tåget nu, när Oliva som varumärke genomgår stora förändringar. Nya snygga, moderna förpackningar med en olivkvist som kännemärke, nya produkter som har sitt ursprung i växtriket och är helt fria från animaliska ingredienser samt en helt ny doft (fräsch, naturlig och inte för stark). 

Jag älskar att Oliva är ett svenskt märke med rötterna i Borlänge. Tycker man ska sponsra svenska produkter, speciellt såna som fokuserar på hållbarhet och naturliga ingredienser. Olivoljan är ett urgammalt skönhetsmedel (har använts som det i över 2000 år) och det är, som ni hör på namnet, Olivas primära källa till skonsam och effektiv hudvård.

Jag har nu testat deras nya natt- och dagkräm i några veckor och det har gjort min hud gott. Dessutom de perfekta produkterna att ta med sig hit till Kreta och Grekland, olivernas förlovade land, haha. Natt- och dagkrämen finns både som lätt parfymerad och oparfymerad. Jag gillar när hudvård doftar naturligt och inte så starkt och syntetiskt. 

Alla produkter i den nya serien finns att köpa på ditt apotek (dvs Kronans Apotek, Apoteket AB, Apotek Hjärtat, Apoteksgruppen, Lloyds Apotek samt på Apotea) och de är verkligen prisvärda. Mycket hudvård för liten slant. Håll utkik efter de nya snygga förpackningarna (olivkvisten!) och kom ihåg att nu heter inte märket Oliva by CCS längre, utan bara Oliva. Hoppas att ni hänger med mig på den här resan och upptäcker hur gott Oliva gör för kropp och ansikte. Kommer framöver att testa och berätta om fler produkter här och på Instragram.

 

I samarbete med Oliva. #reklam

Bilddagbok del 1

Tjo vänner! Här går dagarna i en jäkla fart. Som utlovat kommer ett gäng bilder.

Utsikt från min balkong på Santa Marina Beach Hotel. Havet åt ena hållet…

 …och poolen åt det andra. Mkt härligt!

 Första dagen fick jag jobba med sand mellan tårna. Klänningen är från Ralph Lauren.

 Julia passar Sam på dagarna när jag jobbar, men när jag kommer hem då myser vi.

 Har tack vare min stylist upptäckt ett nytt märke som jag verkligen gillar. Rails heter det och klänningen ovan är därifrån. Lite surf/hippie-stil. Me like. Och hur fina sneakers har inte Superga?? Jag är KÄR i de här rosa i sammet.

Hur cool location är inte det här? Vi kallar den graffiti-ruinen. Älskar den.  Riktigt coola bilder har vi tagit där. Min makeuptjej Evelina är grym på att plåta! Blir så fint. Topp från Stylein och kjol från Zara.

Anne (executiv producent från Kanal 5), jag och Evelina (min makeuptjej).

 Sam är inte så förtjust i värmen, men på kvällen trivs han bra. Hans hatt har min syrra köpt i USA, så gullig.

 Vi körde lite AW på stranden en dag. Men oftast är jag för trött för att göra något efter inspelningarna.

 Den här fina bilden på oss i solnedgång har Julia tagit.

Coolt set från Ganni som min stylist Sara har hittat. Skor från Superga.

Saknar min älskling och de andra ungarna.. Längesen jag och Patrik var ifrån varann så här länge.

 Har tyvärr inte blivit mkt träning, men några löprundor har jag hunnit med iallafall. Älskar att springa på stranden.

En kväll var Sam så gnällig att jag åt middag på rummet. Lite språkförbistring för det här var inte alls vad jag hade beställt.. Men fint hade de ju gjort 😋

 Ännu en i spelning, och plåtning, i ruinen. Topp från Lindex, kjol från Zara.

Vackra miljöer. Här spelar vi in våra elimineringar.

 Kaiser är en skojig figur. Vår studioman som ser till att alla står på rätt ställe och håller ordning på allt och alla. Han kör en ny Hawaii-skjorta för varje dag.

 Gullepluttens första resa. Sol är inte hans cup of tea kan vi konstatera.

Kreta!

Herregud, här nere går det i ett! Fullt upp från morgon till kväll. Men känner verkligen att jag har kommit långt jämfört med förra årets inspelningar när jag nästan dukade under. Nu går det ändå bra. Även om jag är dödstrött på kvällarna givetvis.

Sam är ju med och han hänger med gulliga Julia hela dagarna när vi är borta. Julia var med även förra året i Fuerteventura då hon passade Dylan och det funkade superbra. Sam verkar trivas här, han har varit en riktigt snäll bebis så här långt. Jag var ju orolig för flygresan, men där oroade jag mig i onödan. Han uppförde sig exemplariskt. Skrek inte en enda gång och sov nästan hela vägen. Puh.

Det är ganska lagom varmt här nere, ca 21-25 grader på dagarna. Vi spelar in precis hela dagarna, det är ett högt inspelningstempo. Ska bli himla kul att se resultatet, dessvärre måste ni vänta ända tills i vår.

Tar massa snygga bilder med min makeupartist Evelina. Hennes kamera på telefonen är så sinnessjukt bra! Aldrig sett på maken. Önskar mig en ny telefon av tomten, för jag behöver den kameran och så är det bara! Ska lägga upp lite bilder imorgon när jag har wifi. Både wifi och mottagning är det sisådär med på mitt hotellrum.. Men annars slår de knut på sig själva för att vi ska vara nöjda här på Santa Marina Beach Hotel. Otroligt serviceminded personal!

Liten rolig detalj. Frågade innan om jag skulle ta med mig mat till Sam för hela perioden (vilket hade vägt typ 20 kg eftersom han bara vill ha ersättning på tetra), men de hade tydligen kollat upp att det fanns här nere så det skulle vara lugnt. Dock fanns bara pulver, engångsförpackningarna var från 6 månader. Så oron har varit stor nu i några dagar efter som mitt eget förråd började sina.. Men igår fick en kille som skulle flyga ner till produktionen ta med sig 60 tetrapack BabySemp… Han fick typ inte med sig nån mer packning på grund av vikten på mjölken, haha.

Du är inte ensam ❤️

Du är inte ensam.. Det är känslan jag tar med mig efter responsen på mitt förra inlägg ”Efter utmattningen”. Det var ett inlägg jag hade tänkt skriva länge, men jag var rädd för att inte kunna sätta de rätta orden på det. Men, uppenbarligen så lyckades jag rätt bra med det eftersom det är så många som har hört av sig och berättat hur mycket de känner igen sig. Det känns både sorgligt och trösterikt att se hur många vi är som har drabbats av denna folksjukdom.

Och jag tror det är viktigt att vi pratar om det, för jag har upplevt att omgivningen har svårt att förstå. I början när jag blev sjuk och hade akuta fysiska och psykiska symptom fick jag stor förståelse och empati från omgivningen, men allteftersom månaderna gick var det som att folk glömde bort eller inte förstod att jag faktiskt i allra högsta grad fortfarande var sjuk. Det syns ju inte på utsidan. När jag berättade att jag var sjuk fick jag ofta höra: men du ser ju så strålande och fräsch ut! Jag tror att om man inte har varit drabbad själv så går det inte riktigt att ta in att hjärnan bara stänger av och inte fungerar mer. Och hur LÅNG tid det tar för hjärnan att laga sig.

För att ge ett exempel på hur man kan bli bemött, så var det en person i mitt yrkesliv som påstod att jag inte alls var sjuk utan förmodligen var lat och ville leva livet och jobba mindre. Att få det kastat i ansiktet när man alltid har varit en extremt hårt arbetande och lojal person kändes som ett hån och gjorde mig oerhört ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så har jag haft turen att ha en förstående pojkvän som verkligen har gjort allt för att hjälpa och stötta. Men även han glömmer ibland bort och har svårt att förstå att jag fortfarande inte är frisk och jag måste ofta förklara för honom varför jag reagerar så starkt på vissa saker, varför jag blir stressad för minsta lilla och varför jag ofta inte orkar träffa folk. Precis som jag fortfarande måste förklara för mina vänner och på mina jobb.

Många av er har undrat vad jag gjorde för att komma tillbaka och bli frisk(are) och jag hade turen att få hjälp av TV4 med läkarvård och medicinering av deras företagsläkare samt stressbehandling hos KBT-psykolog. Jag var inte deprimerad och åt därför inte antidepressiva, men hade stor hjälp av insomningstabletter och ångestdämpande dito. Att få ordning på sömnen var en viktig del av tillfrisknandet, när jag var som sjukast sov jag nästan ingenting på nätterna och var istället trött som en zombie på dagarna. Under hela det första året sov jag dessutom flera timmar på dagarna. Minsta lilla ansträngning krävde återhämtning i form av sömn.

Men viktigast för mitt tillfrisknande var ändå stödet från min kille som hjälpte mig att styra upp både kaoset i vardagen och kaoset i mitt huvud. Metodiskt och långsamt, steg för steg. Han är världens bästa person och jag är honom evigt tacksam.

När jag var som sjukast orkade jag inte träna alls. Kroppen kunde inte göra skillnad på positiv och negativ stress. Min läkare sa att 10-15 minuters promenad per dag var den träningen jag mäktade med. Efter 4 månader började jag yoga och det var en viktig del av min återhämtning. Det var också ett bra sätt för mig att göra mina andningsövningar, eftersom jag inte hade ro i kroppen att bara ligga stilla och andas. Yogan var under många månader min enda fysiska aktivitet.

Det finns hur mycket som helst att säga om utmattningssyndrom och jag tänker fortsätta prata om det, här och i andra sammanhang. Det dags att vi slutar skämmas för den här sjukdomen. Den är på riktigt och vi är oerhört många som har drabbats. Du är inte ensam. Jag är inte ensam. Kärlek till er alla där ute ❤️