OS-update


Fortsätter följa OS väldigt intensivt. Börjar redan nu oroa mig för post-depressionen som kommer att uppstå när spelen är slut. 🙀🙀 En del av de grenar jag har ägnat mig år de senaste dagarna:

*Hoppning. Frankrike tog hem lagguldet och det kom inte som någon överraskning, även om det var rätt öppet inför sista omgången. Bosty (Roger-Yves Bost) är en av sportens största karaktärer. Det ser ut som hejsan hoppsan när har rider runt. Hänger och slänger och armar och ben flyger hit och dit. Men ingen får hästarna att jobba MED honom som han. Han kommer undan med grejer ingen annan skulle komma undan med. Kevin Staut rider Malin Baryards gamla häst Räven. Tänk om man hade anat att han skulle ta OS-guld en dag.. Sverige kom sjua och det var heller inte särskilt väntat att de skulle ta medalj. Hästarna är för unga och orutinerade. Och många önskar nog att Rolf-Göran faktiskt red sin bästa häst Casall som har visat riktigt vass form på sistone. Men Roffe har bestämt att han är för gammal för mästerskap. Men nja, jag är inte övertygad om det. Här får ni ett hett tips inför den individuella finalen på fredag: Peder Fredricson och All In tar definitivt medalj. Om jag nu ska sticka ut hakan ordentligt så säger jag: guld till Sverige!

*Fotboll. Man tror inte det är sant. De svenska tjejerna har plockat fram något inom sig som vi efter gruppspelet kanske inte trodde fanns där. Jag är stum av beundran. Eller nej, hela jag är ett vrål av beundran. Hedvid Lindahl tar alltså TVÅ straffar mot Brasilien! Två! I andra länder tycker man visst det defensiva gnetandet är tråkigt att titta på, men det är ju klassiskt svenskt modus operandi. Jag älskar det! Det gäller att hitta ett sätt att vinna på, det är väl det idrott handlar om? Och med de här skalperna i ryggen tror jag faktiskt vi tar OS-guld. Bragdguldsvarning är det oavsett.

*Handboll. Orkar inte ens skriva om Sveriges kvartsfinal mot Norge. Det var smärtsamt att se på. Men tummen upp för Filippa Idehn som är den enda som kommer undan med godkänt i Norge-matchen. Och herrarna då! När de är utslagna utan att ha vunnit en enda match, DÅ plockar de fram nån slags gnista mot Brasilien. Det var lite sent att vakna då gubbar, OS är redan förbi. 4 år till Tokyo.

*Friidrotten. Vilket sorgligt svenskt fiasko. Men vi har väl kanske blivit lite bortskämda under många år. För egentligen är det ologiskt att ett så litet land som Sverige (där vi varken är födda med jamaicanska eller kenyanska ben) ska kunna ha så stora framgångar som vi haft det senaste decenniet i en världsidrott som friidrott.

Fredag blir bästa dagen. Två svenska medaljer då hörni. BAAM! Be there or be square.

Fail…

image

I det här skedet hade vi fortfarande hybris och trodde att vi höll på med ett superlyckat projekt.. 😬 Efter några timmar satt alla 6 hyllor uppe och vi började fylla på med böcker. Måste ändå säga att jag anade oråd när Patrik sa att vissa av hyllorna kanske inte tålde att lastas så tungt. Böcker väger ju ett och annat gram liksom… Snart började den första hyllan ge efter. Och så nästa. Och nästa. Det visade sig att väggen var så porös att de skruvar och pluggar vi använt inte fick ordentligt fäste. Helvetes jävla skit. Ursäkta ordvalet. Men ja, det känns småjobbigt med kaos i vardagsrummet. Och en vägg full av hål 🙈 Patrik var tvungen att åka tillbaka till Tyskland imorse och jag är inte den som inte inser mina begränsningar.. Så, nästa vecka kommer en riktig hantverkare och försöker rädda spillrorna av vårt misslyckade hyllbygge.

image image image

Byggare Bob och hans hjälpreda

Har inte bloggat på några dagar av den enkla anledningen att jag precis som i Gevalia-reklamen fick oväntat besök. Min underbara pojkvän hade plötsligt två dagar ledigt (händer ju nästan aldrig) och passade på att göra en blixtvisit till Stockholm för att hjälpa mig att bygga en bokvägg i vardagsrummet. Ni hör, hur bra är inte han?? 😍

Igår var vi på Bauhaus och köpte alla grejer och det är inte bara bara. Man blir ju vansinnig på hur lång tid det alltid tar på såna ställen.. Det var liksom vad vi pallade med under gårdagen, istället för att bygga drog vi hem till min kompis Liza och hennes man Markus. Det bjöds på middag, champagne och rosévin så det var en minst sagt lyxig måndag.

Idag drog iallafall byggandet igång. Min uppgift är alltid att vara Patriks hjälpreda och i det här fallet innebar det att mäta, rita, kryssa och dammsuga upp det han borrade. 90% av gångerna glömde jag att sätta på dammsugaren så nån särskilt bra hjälpreda var jag nog inte 🙈

Ska bli spännande att se hur det blir när det är klart. Jag har ungefär en miljon böcker (som just nu ligger i högar på golvet..) som det blir skönt att äntligen få en plats till. En liten bibliotekshörna i vardagsrummet. Mys!

image image

Så här fint hade Flisan och Mackan dukat. Riktigt lyxigt att bli bjuden på middag. Liza är en av mina äldsta vänner. Vi har känt varann i 18 år och jag har till och med bott hemma hos henne. 

Han är som en kinderegg – överraskande, mumsig och händig. Tre i ett. Vill ha honom i mitt vardagsrum alltid 😊 Min morgonfrisyr däremot är inte att leka med, haha. 

image

image image

Kalas!

image

Nu ska jag ut och fira min underbara vän Linda som fyller 40. Hon bor normalt i Hongkong så det är inte så ofta vi har möjlighet att ses tyvärr. Men ikväll smäller det! Mer bilder kommer imorgon, nu är jag sen som vanligt 😬

Bragden!

Älskar att ha fel ibland! Vilken match de gjorde igår de svenska fotbollsdamerna. Varför varför plockade de inte fram den där glöden tidigare i turneringen? Det var underbart att se hur de kämpade. Höll på att bli vansinnig på domaren som uppenbarligen inte höll på Sverige, men karma ville visst att blågult skulle ta hem det.

*Hedvig Lindahl. Vad har hänt med Hedvig? Det är som en helt annan människa än den osäkra, lite klumpiga tjejen som stod i mål för några år sen. Hon fullkomligt strålar av självförtroende och känns så lugn och trygg. Riktigt bra match igår! Och hon la definitivt grunden till segern genom att rädda USAs första straff.

*Blackstenius. Där har ni framtiden. Mer speltid till den här målsökande missilen.

*Lisa Dahlkvist. ÄLSKAR att hon skrattar åt Hope Solo när hon ska försöka psyka henne med ett fånigt handskbyte. Funkade inte på Lisa som garvade, dunkade in straffen och sen var det Solo(ng) USA 👋🏻

*Sundhage. Replik på Solos fegisutspel.  ”Det skiter jag i. Vi ska till Rio, hon ska hem.” Klassiker.

*Kollektivet. Ett svenskt landslag när det är som bäst. När laget och kollektivet tillsammans blir större och starkare än ett gäng glänsande, välbetalda, individuella stjärnor.

*Ola Wenström. En av de bästa vi har. Oerhört proffsig och kunnig. Har jobbat ihop med Ola. Vi gjorde Tipslördag tillsammans för mer än 10 år sen. Superproffs redan då. När han säger ”Dala Dahlkvist dotter gör målet” är det inte för att förminska Lisa Dahlkvist och hennes prestation. Det är för att ge tittaren en extra dimension, extra information, ett historiskt ”perspektiv”. Orkar inte att det blir nån slags Twitter-storm kring det. Kan Sverige tagga ner lite nu? Kanske engagera sig i lite viktigare saker? Den här blodhundsmentaliteten är så ohärlig. Som att man bara väntar på nåt att hugga på. Fånigt tycker jag.

Tisdag. Semi mot Brasilien. Missar man den matchen är man ju inte riktigt klok. Over and out.