Barnsemester del 3

Det har varit lite för kallt för att bada här i Göteborg de senaste dagarna, men det bryr sig ju inte ungar om som ni säkert vet. Därför blev det ett litet kvällsdopp i Kåsjön häromdagen. Patrik brukade bada där när han var liten och det finns ett hopptorn där som han helt säkert har slitit en del på som liten grabb. 7:an och 10:an var stängda och det tyckte iallafall jag var skönt. Jag är lite hönsig, lite Lille Skutt faktiskt, både när det gäller mig själv och ungarna. Det var riktigt kallt både i luften och i vattnet, men både Patrik och Jack var rena vattendjuren och hoppade från 3:an och 5:an till höger och vänster. Jag fixade 3:an utan problem, men stod länge uppe på 5:an och tvekade. Höll på att banga ur (för det är högt alltså!), men till slut gjorde jag det bara. Och tur var väl det, hade blivit duktigt mobbad hemma annars…
Även idag stack vi till sjön och badade. Svinkallt! Men idag hoppade jag utan problem från 5:an, yay.
Patrik den dåren tog sats och hoppade från 7:an. Man var nog modigare när man var i hans ålder, haha.

Modig man..

Modig 11-åring..

Tveksam morsa..

Dåren Patrik som hoppade från 7:an! No fear.. Imorgon ska jag utmana mig själv och göra det jag också.

Barnsemester del 2

Efter ett natt på landet åkte vi vidare till Göteborg och här tänker vi stanna tills det om några dagar är dags för Patrik att åka tillbaka till Tyskland och dra igång med försäsongen. Snyft… Distansförhållande är inte så himla kul alltså.
Igår hade vi iallafall en riktig kanondag, full av sånt som barn älskar. Det blev ett gott dagsverke på Liseberg helt enkelt. Det regnade och var inte särskilt varmt, men det finns ju inga bättre dagar att dra till Liseberg än när det regnar! Mycket mindre folk och mycket mindre köer. Även om vi givetvis inte var de enda som hade kommit på den här briljanta idén…
Tyvärr så är inte Dylan 130 cm ännu och då är det ganska många karuseller man inte får åka. Det blev lite gråt och tandagnisslan ibland, men när han fick åka sitt älskade pariserhjul så var han ändå nöjd till slut. Själv var jag riktigt sugen på Helix, men det var tyvärr lite för lång kö för att vi skulle orka med att vänta. Balder var som vanligt en favorit, riktigt grym! Det var också tur att Patrik var med för det visade sig att han är en riktig lyckofigur när det gäller att vinna på lyckohjulen. Vi sopade hem inte mindre än tre vinster så det blev massa gott snacksande här hemma på kvällen. Dock tar det på krafterna att springa runt på nöjesfält hela dagen så på kvällen var både stora och små rätt så möra..

Massa gott att mumsa på fick vi med oss hem!

När Patrik och Jack körde Kanonen fick vi roa oss med några barnattraktioner. Dylan och jag blir två yviga krulltottar när det regnar ute…

Göteborg från hög höjd.

Sockervadd är ett måste på Liseberg. Glömmer mellan varje gång hur himla kladdigt och oärligt det är.. Haha.

Barnsemester del 1

Efter vårt lilla äventyr i Skåne åkte vi vidare till min syster och hennes familj. De har ett sommarhus i Smålands djupaste skogar där jag älskar att skrota runt. Fula mjukiskläder, inte en gnutta smink och otvättat risigt hår. Ibland duschar man inte på flera dagar. Älskar det. Behöver landa och komma tillbaka till basics ibland. Ungarna älskar också att vara där. Men vilka ungar älskar inte att springa ut och in som de vill, vara ute och leka hela dagarna och bara komma in när de är hungriga?
När vi var små var vi hela sommarlovet på min morfars gamla släktgård utanför Piteå. Endast brunnsvatten, utedass och vi duschade i slangen. Det var magiska somrar. Ett enda stort äventyr. Om det är något ställe som känns som hemma för mig så är det där. Enda stället min rastlösa själ kan hitta nån slags lugn på. Av olika anledningar åker vi inte dit så ofta längre och nu när syrran har ett lantställe så vill man ju gärna hänga med dem.
När vi var små, eller ända tills vi var 20-nånting om man ska vara helt ärlig, så bråkade jag och min syster Jenny extremt mycket. Tack och lov så har det växt bort och nu vet jag inte vad jag skulle göra utan henne. Hon är egentligen 2 år yngre än jag, men någonstans i 30-års åldern så blev hon min storasyrra och sen dess har det varit så. Det är himla härligt att skrota runt på landet med henne och ungarna och hennes man Anders. Ibland tar det lite tid innan man fattar att det som binder med blod är något man har med sig livet igenom och livet ut.

Älskar att vara på landet. Så rogivande för själen.

Patrik blev satt i arbete av min svåger Anders. På landet grillar vi nästan varje dag. Jenny och Anders har flera olika grönsaksland så det finns massa gott att smaska på – morötter, squash, jordgubbar, vinbär, sparris, gurka, bönor, sockerärtor, rödbetor, broccoli, sallad osv. Paradis!

Circus Fredricson

Det är några dagar sen jag sist bloggade, har tagit ett tag att återhämta sig från festen vi var på i onsdags. Jag fullkomligt älskar maskerad och att klä ut mig och det här var en av de bästa maskeradfesterna jag har varit på. Min kompis Lisen firade sin 40-års dag och vi passade också på att fira att hennes man Peder ska rida sitt tredje OS för Sverige. Deras liv är ju lite som en cirkus så det passade ju utmärkt att det var just cirkus-tema. Och de hade verkligen gått in för det! Det första man såg när man anlände till vackra Grevlundagården på Österlen var en riktig cirkuskarusell och massa ballonger. När man minglade runt där med clowner, skäggiga damer och cirkusdirektörer till tvättäkta cirkusmusik kändes det nästan som om man klivit in i ett parallellt universum. Nästan som om man var lite galen – på ett bra sätt! Patrik och jag matchade varandra som mimartister. Dock hade vi fegat lite och skippat vitmålade ansikten. Det var en magiskt bra kväll med supergod mat, trevliga människor och galet disco på logen till Alcazar.

Min mimoutfit plockade jag ihop av sånt jag hade hemma och några små inköp. Kjol, topp och skor från H&M (aldrig mer högklackad på gårdsfest, skorna är numera döda och begravda..snyft), basker och hängslen och strumpor från Beyond Retro, handskar och scarf från Buttericks.

Otroligt generösa och härliga värdparet Lisen och Peder. När de ställer till med kalas så tackar man bara inte nej. Även Peders 40-årskalas för några år sen var sjukt lyckat och kul.

Några av mina bordskamrater: danske ryttaren Andreas Schou och Charlotte Söderström som jobbar för Team H&M.

Malin (Baryard-Johnsson) var sötast! Men det var inte alla som kände igen henne. Kanske inte så konstigt..

En av våra inövade mimar-moves, haha 🙂

Petra (som jag har haft himla massa kul med när jag har jobbat för H&M genom åren) och jag vågade inte åka karusell förrän sent på kvällen när vi var glada i hatten.

Underbara Alcazar uppträdde. De är ju så himla goa alla tre! Och visst är Lina supercool som bara kööööör med sin bebismage? Det var bra drag på discot på logen kan jag säga. Toppenkväll som krävde ett par dagars återhämtning….

Nu får det vara nog

Jag la ut en bild på mig själv på instagram igår. En bild tagen efter ett jobbigt löppass, jag ser glad ut och har på mig träningskläder. Många av kommentarerna handlade dock inte om löpning eller träning eller mina fina färgglada träningskläder, utan om min kropp. Att jag skulle vara för smal och att jag är en dålig förebild för unga tjejer som har mage att visa upp min smala kropp på det där sättet. Och det är inte första gången folk tror sig ha rätten att respektlöst kritisera min kropp. Jag är riktigt trött på det!
För det första: Jag är 175 cm och väger 63 kg. Mitt BMI är helt normalt och jag är en helt normal stl 38. Det är rena rama tramset att jag skulle vara för mager.
För det andra: Det är inte jag som är en dålig förebild som lägger ut en bild på mig själv i träningskläder efter ett träningspass. Det är ni som tycker att ni har rätt att kommentera och kritisera någon annans kropp som är dåliga förebilder för unga människor. Det är ju ni som talar om för unga att man alls inte duger som man är och att andra har rätt att tycka och tänka om deras kroppar. Det har man inte! JAG äger min egen kropp och JAG är den enda som har rätt att tycka något om den. JAG bestämmer hur jag vill att min kropp ska se ut. Och kan vi inte bara droppa den här besattheten kring andras kroppar och hur man "ska" se ut för att vara en "bra förebild"? Vi är alla stöpta i olika former och så här ser jag ut och jag har inte tänkt gå upp 10 kg för att vara en "bra förebild".
För det tredje: Övervikt och fetma ökar bland barn och ungdomar. Att vara en bra förebild tycker jag innebär att inspirera till träning och rörelse. Att visa att en stark och tränad kropp är en bra kropp. Att träning är kul och att man mår bra av det. Att man blir friskare, starkare och lever längre. Det är inget fult i att ta hand om sin kropp. Att ta hand om sin kropp är att visa kärlek till sig själv.
Jag är så trött på att behöva kommentera det här nu och hoppas att jag inte behöver göra det igen. Punkt.

Min kropp. Som har fött två barn och sprungit tre maraton. En stark och bra kropp!