Efter utmattningen

När blir man frisk egentligen? Blir man nånsin helt ”frisk”? Nej, jag tror faktiskt inte det. Man blir aldrig mer sig lik iallfall. En del av jaget är förlorat för alltid, på gott och ont. Jag lever idag ett helt annat liv och är en helt annan person än jag var när jag blev sjuk hösten 2015.

Såg att Karin Adelsköld var med hos Malou och pratade om sin utmattning, har inte hunnit se det än men har hört att hon betonade att man faktiskt får en hjärnskada när man drabbas av utmattningsdepression. Min hjärna funkar definitivt inte som innan. Även om  jag är tillbaka och jobbar och ändå känner mig ganska bra så är det en del saker som hänger kvar.

-Jag är mycket mer stresskänslig. Så fort saker hopar sig och jag känner att jag ligger efter så kommer hjärtklappningen som ett brev på posten. Måste också tänka mig för hur jag planerar mina dagar så det inte blir för många möten/måsten.

-Min minnesfunktion är allvarligt skadad. Långtidsminnet är näst intill utplånat och från tiden när jag blev sjuk minns jag nästan ingenting. Kommer inte ihåg ansikten (inte ens på folk jag är bekant med) eller namn eller vad jag pratat om med folk. Jag är den perfekta personen att anförtro en hemlighet till, för jag har glömt den nästan innan jag hört den. Det är väldigt tråkigt för man framstår ju som väldigt arrogant när man inte kommer ihåg folk man träffat (eller till och med känner) eller inte minns samtal man har haft utan frågar exakt samma saker som man gjorde senast man träffades. Dock kan jag av någon anledning fortfarande memorera manus och det är ju en jäkla tur, annars skulle jag få skaffa ett annat jobb 🙈

-Känslig för ljud. När det var som värst orkade jag inte kolla på tv eller lyssna på musik, klarade inte av att ungarna lät och levde om och inte sorlet på en restaurang eller ett café. Har fortfarande svårt att koncentrera mig om det är hög ljudnivå och har inte så mkt tålamod med sånt som låter. Blir fort trött i stökiga miljöer.

-Längre återhämtning. Jag klarar ju av att jobba nu, men jag behöver längre återhämtning än förr. Om jag har en sttessig vecka försöker jag alltid planera in en eller flera dagar där jag inte behöver göra någonting. Mest dränerande är dock sociala situationer, typ mingel.

-Klarar inte av att splittra fokus. Om jag sitter och jobbar med något (svarar på ett mail eller vad som helst) så funkar det inte om någon börjar prata med mig eller ställer en fråga. Klarar inte av att rikta fokus på mer än en sak i taget.

-Social ”rädsla” a k a eremitsyndrom. Det här är nästan den värsta biverkningen. Jag har nämligen alltid varit en extremt social person, jag har också tagit ett stort socialt ansvar i alla sammanhang och sällskap. Har till och med kallat mig för ett socialt geni och jag har alltid haft lätt för att prata med folk. När jag blev sjuk orkade jag inte träffa någon (förutom min kille, vi var dessutom nykära). Blev så oerhört trött av att vara social att jag fick vila i flera dagar efteråt. Ville helst inte gå med ungarna till skolan ens, för jag orkade inte ens säga hej till de andra föräldrarna. Det här har blivit 700 ggr bättre sen dess, men jag är fortfarande inte som jag var förr och blir kanske aldrig igen. Tycker det är ganska jobbigt med sociala sammanhang, orkar inte så många. Har otroligt svårt att kall/små-prata (var expert på det förr) och orkar inte alls ta något socialt ansvar (zonar hellre ut efter en stund). Måste säga att jag verkligen verkligen saknar min ”gamla” personlighet.

-Svårare att känna glädje och tycka att saker är roliga. När jag var som sjukast var jag apatisk inför det mesta. Tittade på enorma mängder skräckfilmer för att känna något alls. Det har blivit bättre, men jag tycker fortfarande att det mesta är mer jobbigt än roligt. Fan vad sorgligt egentligen.

Det här är det jag kommer på bara så här rätt upp och ner. Det är alltså ganska exakt två år sen jag blev sjuk och hjärnan jobbar fortfarande på att reparera sig. Det tar en evinnerlig tid att bli frisk från en utmattning.

Men, det finns en del positivt också förstås. Jag prioriterar helt annorlunda idag. Spenderar mycket mer tid med familjen och med barnen. Är mer delaktig i barnens aktiviteter. Eftersom jag inte klarar av att jobba så mycket som jag gjorde förr och samtidigt ratta skeppet familjen så har jobbet fått stryka på foten lite. Jobbar mycket mycket mindre idag och det är faktiskt okej. Hade varit livrädd för det för några år sen. Ett tecken på att hjärnan faktiskt fortfarande tar små steg framåt är att jag äntligen har börjat känna ett jobbsug igen. Det känns lustfyllt. Jag anar mitt gamla driv och det har jag saknat. Jag har haft tur som hela tiden har haft en partner som har stöttat och hjälpt och försökt förstå (även om man som utomstående inte alltid KAN förstå). Alla har inte den turen. Hade jag inte haft Patrik hade jag inte kommit så här långt, hade kanske aldrig blivit frisk.

Utmattningssyndrom är en allvarlig sjukdom och inget hittepå som lata människor drar till med för att få jobba mindre. Det tar lång tid att köra sin hjärna i botten, för mig tog det väl ca 3 år innan det smällde och blev kortslutning, så det är kanske inte så konstigt att det också tar lång tid att bli frisk. Jag hoppas fortfarande på att få tillbaka min personlighet – glad, social, energisk, snabbtänkt och hög arbetsförmåga – men jag är inte riktigt där än.

Helgen

I fredags morgon firade vi Dylan med tårta och paket på sängen. Han fyllde egentligen 8 i lördags, men åkte till sin pappa i Norge i fredags kväll så vi fick fira lite i förväg. Patrik hade som vanligt bakat tårtan. Innan han kom in i bilden var jag en sån där mamma som alltid köpte en färdiggjord tårta. Tidsbrist och ointresse för bakning helt enkelt. Samt totalt saknad av talang, så de hade förmodligen inte velat äta min tårta ändå. Men nu är det nya tider. Han fick bland annat en kickbike i present. 

På fredag kväll åkte Dylan till Norge och Patrik och jag åt lite mumsig middag där hemma. Efter maten unnade jag mig ett glas rosé och lite kvittoredovisning. Älsk på det. Not.Saker jag gillar för alltid: randiga tröjor (H&M), leopardmönstrat (Heelow), långa guldkedjor (Syster P och By Biehl), långt hår (graviditeten, tack), cropped jeans (Lindex), snygga klockor (Kronaby).

Patrik gjorde kalvschnitzel med svampsås och sallad, mums.

På lördagen kollade jag först in Jacks sista match i St Eriks cupen. Hans lag har gått framåt så mycket i år, verkligen roligt att se. Jag älskar att vara fotbollsmorsa! Vi träffade också Jacks andra lilla nya syskon Ester som är en månad äldre än Sam. Det är nästan jobbigt att höra hur bra hon sover och att hon aldrig skriker.. Bebisar är olika oc vissa har tyr helt enkelt 🙈 Det syns iaf att Sam är ett matvrak för han är mycket tjockare än Ester.Jack var lagkapten och skötte det superbra. Jag var så stolt! Han har verkligen blivit stor min lilla skrutt. Ester och Sam var inte särskilt intresserade av varann, haha.

Sen bar det av med tåget till Göteborg. Var tvungen att jobba där lite och Patrik behövde kolla till sin lägenhet som ska säljas (måste ju ha råd att betala huset, haha). På lördag kväll hälsade vi på hos Patriks gamla handbollskompisar Erik och Frida i Lerum. Supertrevlig kväll med sushi och dumplings och champagne. Otroligt gulliga barn har de också och Sam var snäll som ett litet lamm så vi kunde sitta och prata hela kvällen. Glömde dessvärre att ta bilder, vilket brukar vara ett bra betyg på kvällen 😁

Jag sprang faktiskt en runda i GBG. Det kändes bra ändå! Inte alls så jobbigt som jag hade förväntat mig att det skulle kännas att komma igång. Är nog inte i såååå dålig form trots allt. Det blev 4,5 km på 30 min. Inte särskilt snabbt alltså, men försökte hålla ett jämnt och lugnt tempo där jag kunde springa med bra teknik. Viktigt att tänka lite extra på löptekniken när man sätter igång efter en graviditet. Det är lätt att felbelasta annars och då kommer diverse smärtor som ett brev på posten. Känner inget idag, förutom att jag har lite träningsvärk.Tågresan dit bjöd på en och annan skrikfest, men hem gick det bra.  Fransk frukost. Snacka om bra hårdag – på bild.. I verkligheten var mitt hår så smutsigt att det nästan promenerade iväg själv.. Är fortfarande om jag ska vara helt ärlig…

  Härlig löprunda i nya träningskläder som jag fått av min kompis Annika Sjöö. Hennes egna märke heter By Sjöö. Matchade ju så fint med mitt mobilskal också 😬

På söndag kväll var vi hemma hos Patriks syrra Jessica så Sam skulle få träffa sin lilla kusin Alice som är ett år. Inte för att han direkt registrerade det, men.. Alice tyckte det var kul iallafall, hon var på ett strålande humör. Vi hann också med ett parti Ticket to Ride. En ny version, Rails and Sails, som definitivt måste införskaffas till vår samling. Riktigt skoj var det!

Nu när jag skriver detta sitter vi på morgontåget till Stockholm. Dödströtta och sover i skift pga att bebis inte alls hade lust att sova inatt. And the babylife goes on and on..

Höst=strumpbyxtid

I samarbete med Pierre Robert.

Om ni har lyssnat på senaste avsnittet av Träningspodden så pratade Lovisa om att till och med hon (som aldrig går i kjol/klänning) hade blivit sugen på att köpa tjocka strumpbyxor när hon såg kampanjen som jag gör tillsammans med Pierre Robert. Och de strumporna är verkligen både sköna och av bra kvalité. En av de bästa sakerna med Pierre Roberts sortiment är också att det är så lätttillgängligt, de finns ju i matvarubutiken liksom… Så här ser kampanjen ut i butik, det är inte utan att man blir lite stolt 😁

Man kan förstås också köpa dem på nätet. Här nedan hittar ni strumpbyxorna jag har på mig på bilderna.

Nätstrumpbyxan utan hål. Roligare än en vanlig svart strumpbyxa och värmer mer än en klassisk nätstrumpbyxa med hål. De här är just nu slut i webbshopen, men har ni tur så lyckas ni hugga ett par i butik.. Så snyggt med herrskor till kjol/klänning och tjocka strumpbyxor.

En av Pierre Roberts storsäljare, 50 den hold in som faktiskt sitter bekvämt och inte klämmer och håller in för hårt. Jag var till exempel gravid på den här bilden och då var det väldigt skönt att ha strumpbyxor som höll in lite. Ni hittar detta lilla underverk till strumpbyxa här HÄR

De här coola zig zag-strumpbyxorna som jag har till den här blå klänningen hittar ni HÄR

De här stora rutmönstrade är ett av mina personliga favoritpar. Älskar! De hittar ni HÄR

Passa på att uppdatera strumpbyxgarderoben nu vettja. En strumpbyxa behöver inte vara tråkig 😀

Stolt ambassadör för Pierre Robert. #sponsratsamarbete #reklam

Update

Det här har jag ägnat mig åt de senaste dagarna:

-Jobbat med första riktiga utkastet av min och Lofsans tredje bok som kommer ut vid årsskiftet. Ska bli så spännande att höra vad ni tycker om den! Den blir fin tycker jag. 

-Varit på handboll. Två matcher den senaste veckan. I måndags tog Hammarby eftertvå förluster äntligen första segern i derbyt mot Ricoh och Gud vad skönt det var! Vill så mycket att det ska gå bra för Patrik och laget. Vill ju att han ska trivas här i Stockholm och då är ju förstås jobbet en viktig del. I fredags gjorde de en riktigt bra första halvlek mot Alingsås, men slarvade bort det lite i den andra. Väldigt kul att gå på handboll, det är ju vansinnigt bra underhållning. Rekommenderas, istället för att sitta hemma i soffan och glo på tv. Kanske vi ses i Eriksdalshallen den 4/10? 

-Igår var vi megasociala (hör inte till vanligheterna nu för tiden..). Först träffade vi Patriks kompisar från Göteborg, Robban och Ida Odén och deras lilla son Arvid. Det blev en promenad och en fika. Sen på kvällen var vi på middag hos min fd kollega Anders Sundberg och hans fru Jennie. Väldigt härligt. Vi var 4 par som käkade skaldjur, drack massa vin och pratade om allt mellan himmel och jord. Många djupa diskussioner om livet. Älskar sånt! Tankar energi av det. Och idag får vi besök av Patriks kompisar från Malmö, Oscar och Josse och deras son Frank. Full fart! 

-Ni som har följt min Instagram vet att jag sprang för första gången häromdagen. Det blev mycket lätta Almenäs-intervaller på löpbandet. Löpning växlat med rask gång. Det kändes jättebra. So far so good. Om ni vill höra mer om ämnet i mitt tidigare blogginlägg, huruvida barnmorskan kan ge ok att börja springa, när man ska börja efter graviditet osv så borde ni lyssna på senaste avsnittet av Träningspodden. Jag är ju ingen expert (på något annat än min egen kropp), men Lofsan är ju verkligen det så lyssna vettja. 

-Idol är så bra i år tycker jag. Juryn har verkligen fått ett lyft, de kompletterar varann så bra. Och för första gången på länge är det faktiskt flera stora talanger med. Såhär efter kvalveckorna är det Hanna och Noah som är mina favoriter.

Mat som barnen gillar!

I samarbete med Linas Matkasse.

Ni vet säkert vid det här laget att jag är väldigt förtjust i att få matkassar hem till dörren så gissa om vi blev glada när vi kom hem efter en lång dag och hittade det här utanför dörren!   Tycker det är så himla skönt att slippa släpa tunga påsar och att dessutom få hem färdiga recept med alla ingredienser.

Den här gången beställde vi Linas Nya Barnkasse utan gluten. Förra gången hade vi ju Linas Snabba Kasse, så den här gången fick barnen bestämma. Och när vi läste igenom veckans recept blev det många hurra-rop från familjens yngre medlemmar. Några exempel: majsig baconpanna med vilda pastadjur, pannbiff med lingonpiffad gräddsås och krämig thaigryta med lax och paprika. Barnkassen finns som ”vanlig”, glutenfri eller laktosfri så det är bara att välja vad som passar familjens behov bäst.

Vi testade direkt thaigrytan med lax och det var en riktig succé. Vi gör ganska ofta thaigryta hemma, men brukar ha kyckling i. Kul att byta ut den mot lax, det kommer vi definitivt att göra fler gånger!

Pannbiff med lingonpiffad gräddsås är ju en klassiker som går hem hos de allra flesta. Vips sa det så hade familjen slukat varenda litet spår av biffarna. Man vet att man har lyckats när både kastruller och tallrikar är i princip renslickade, haha.

Självklart ska ni också få ett toppen-erbjudande från Linas Matkasse. Ni kan nu prova på Linas Barnkasse till ett fantastiskt prova-på- pris: 299kr (Ord. pris 609kr). Och dessutom få Linas Lilla Fruktkasse på köpet! Erbjudandet gäller till den 16/10 och enbart för nya kunder. Linas Nya Barnkasse finns som sagt också i varianterna Laktosfri och Utan gluten, men det här erbjudandet gäller den ”vanliga” kassen. Klicka HÄR och använd koden TACKJESSICAALMENAS

Har du redan testat Linas Matkasse? Då har jag ett annat toppenerbjudande för er HÄR

Jag lovar att era ungar kommer att bli mycket nöjda. Mums!

Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Linas Matkasse.